ANNONS

Helgen: den sociala baksmällan som uteblev med mera

/

Förklaring av social baksmälla, se bild

Hejhej dagboken!

I fredags efter att jag bloggat om min brinnande hjärna så fick jag sms av Anna som frågade om vi skulle ut och springa i solen och snön. JAG HINNER INTE!!! Vrålande min hjärna. Jo det är precis vad du behöver. Sa min …andra hjärna?

Så jag drog. Och vi sprang. Och babblade. Dubbelterapi och exakt vad som behövdes. Anna, sol och spring.

Foto Anna Ledin Wirén

På kvällen skulle jag till en i mammagruppen på middag. Åtta stycken skulle dit, hälften från mammagruppen = sådana jag känner. Jag tycker så mycket om dem. Men är fortfarande i stadiet att jag efter varje gång vi setts lider av ”å nej VARFÖR sa jag sådär!?”-känslan. Men tänker alltid att jag ska gottgöra genom att va svinnormal nästa gång. Lyckas ej.

Hur som helst så kände jag inte hälften av gästerna alls, alltså. Var ändå pepp! Men också lite nervig.

Vad tar man med sig? En blomma? Choklad? Vad är för lite? Vad är för mycket? Kom dit med lite för lite och upptäckte att det KANSKE var en födelsedagsmiddag och då hade jag VERKLIGEN för lite med. Men informerades att nej nej det var inte födelsedagsmiddag. Hmm… trodde ej på det men grävde ner skammen.

Sedan visade det sig att alla var himla trevliga! Det var quiz, svingod mat och jag skrattade så mycket att jag fick magkramp och svettades för mycket. Det var ljuvligt!!! Skratt alltså! Har gått runt och skrattat åt saker som sades hela helgen. Och det SJUKASTE är att jag hade noll social baksmälla!? Så skönt!!

På lördagen städade Mattias hela huset och jag sorterade alla ekonomi-papper till jobbet med Nou som sällskap. Det var härligt med rent hus och ordning i pärmarna men kanske var det ej den mysigaste stämningen.

På kvällen var Mattias iväg. En kompis och hennes barn kom på mellofest och vi hade en så bra kväll! Barnen, som inte träffats så jättemycket dansade och röjde så mycket att Nou fick uppleva sin första melodifestival. Vi hann prata en hel del eftersom mellanakterna varade en eeeevighet och barnen tröttnade och lekte på rummet medan vi höll vakt för att ropa när det skulle annonseras vinnare.

Idag var jag på ett löppass som en i mammagruppen höll i. Galet jobbigt men roligt! Intervall i backe. Skulle jag ALDRIG ha gjort utan att grupptryck.

På väg hem tänkte jag hur helgen verkligen haft prio må bra och hur skönt det kändes. Vänner och spring! Det var det som behövdes!

Sedan tänkte jag att det som inte fått prio var min make och jag. Vi har inte haft mycket tid ihop senaste tiden. Lätt att tro det när jag jobbar hemma och han är föräldraledig, men nu har det varit sportlov och mycket jobb. Tänkte att det kändes av, den där bristen på tid som gör att allt man pratar om är saker som bör göras, måste göras, borde ha gjorts … praktiska saker. Då sås ett lite frö av irritation och så göder jag det med mentala fajter med jämna mellanrum.

Nej tänkte jag. Om man skulle få till lite tid ihop istället. Så gick vi på promenad i över en timme när Nou sov och sedan möblerade vi om hemma och det blev fint! Sedan åt vi middag. Storbarnen var hos en kusin. Lillfisen var som vanligt intensiv och krävde att bli buren till en massa platser. Men det var ändå påtankat med energi efter promenaden.

En liten fis som ramlat två gånger idag.

Ja nu blev det ett långt inlägg utan egentlig poäng. Men det kändes fint att bevara en sådan här bra helg!

Hoppas ni haft en minst lika bra helg!

2
116

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00