Projekt Inre Styrka. Resultat vecka 2

Om man städar- så… skriver man?

Den gångna veckans utmaning bestod i att rensa här hemma. Maken, som tydligen utrustats med extra känsliga antenner som signalerar ”min fru är redo att städa”, hakade snabbt på tåget och påpekade att det fanns andra hörn i huset som kanske hade behov av ännu större organisationshjälp än mitt svajande boktorn. I något slags frenetiskt tillstånd tog jag mig an en bokhylla med ett element bakom. Världens sämsta kombination- värme och dammråttornas eget paradis… Nu är det fint igen och jag har mer att ta tag i. Tidningar har åkt ut, böcker står på tur och det kommer bli så skönt när jag fått fortsätta fiffla lite mer här hemma.

Resultat:

Det rensas i röran och det ger mersmak. Men också oväntade följdreaktioner…

Skrivkliande fingrar!

Det hände något när jag startade med den här utrensningen. Jag fick ett enormt skriv-kli i fingrarna. Jag börjar nästan alltid med att skriva ned mina bokanteckningar. Det är som om jag, på något fånigt sätt, tror att jag inte ska hinna fånga dem om jag inte skriver väldigt snabbt. Och jag skriver än så länge snabbare för hand än på datorn. Sedan flyttar jag över idéerna i kollegieblocket till manusdokumentet på datorn och passar då också på att fylla på med detaljer och utsmyckning.

Öppningskapitlet sitter baske mig!Jag har länge beklagat mig över att del tre i barnbokstrilogi ”inte har velat släppa in mig”. Jag har inte lyckats hitta det där öppningskapitlet men den där känslan som man bara vet är rätt. Jag hade scenariot, fakta kring karaktärer och allt luddigt, men jag hittade inte rätt scen och omgivning för att kicka igång det hela. (Finns det andra skrivande själar eller kreatörer där ute som känner igen sig? ) Nu äntligen sitter öppningskapitlet. Jag har fortfarande kvar att lägga in lite fler detaljer, men det är småpotatis i sammanhanget. Det viktigaste var att jag fick fatt i öppningen.

Amanda Hellberg satte fart på mig och mina bokmanus

Författarinnan Amanda Hellberg och jag hade en intressant och spännande mailväxling i veckan. Det ledde fram till ett kul inlägg om födelsetider vs livsöde som flera läsare sedan utvecklade till en smått filosofiskt diskussion. Superkul, verkligen! Jag är alltid lika tacksam när ni hör av er mer frågor och kommentarer. I fallet med mailväxlingen med Amanda är jag dubbelt så tacksam. Med några korta ord satte hon eld i baken på mig och mina barnboksmanus. ”MAILA ALLA STORA BOKFÖRLAG!”

Så det gjorde jag. Ett förlag har redan svarat att de nu ska läsa om mitt omarbetade manus och sedan återkomma.

Jag måste ha försvunnit in i något slags koma eller ”jag-får-klara-mig-utan-bokförlagen-för-resten-av-livet”-inställning. Amanda skakade liv i mig och plötsligt känns det lite spännande igen. Skrivglädjen är också tillbaka- hurra! För det ska Amanda ha en stor fet rosett, eller kanske två, när jag tänker på saken!

Jag vet att flera av er har städat som tokar där hemma. Är det någon som blivit mer kreativ som följd eller fått sett några andra positiva biverkningar?

Nu ska jag krypa in i mitt barnboksmanus igen! Nedan en bild på manus för del ett, bokidéer på rosa post-it-lappar samt mitt kollegieblock med framväxande manus för del tre. Jag fick fantastisk feedback från en duktig redaktör i somras och fixade och trixade på alla möjliga sätt för att bända historien till något ännu mer ”Helena Biehl-aktigt”. Återstår nu att se om förlagen tycker om resultatet.

Jag önskar er alla en underbar lördag!