Projekt Inre Styrka. Utmaning vecka 4.

Mobilen-vän eller fiende?

Varje morgon när jag vaknar sträcker jag mig efter en vit mackapär vid namn smartphone. Den är verkligen en smart liten skapelse, jag når världen med ett knapptryck och kan, innan jag ens stigit ur sängen, läsa om vad Gud och hela världen äter till frukost, gör, tränar eller känner i just den stunden. Det där senaste hade jag inget behov av att veta innan frukost under närmare 3o år av levnad. Man fick istället reda på det viktiga i mäniskors liv när man träffades och åt en middag, ringde varandra, eller stötte på varandra på stan. Det är också här någonstans som det obehagliga med den här mackapären kommer in i bilden.

Behöver jag vara ständigt tillgänglig?

Ni vet att jag älskar tanken på att arbeta via internet. Men med det betyder inte att sälja sin själ till internet utan att man bara, precis som det låter, arbetar via nätet. Att ”slösurfa” sönder timme på timme godkänns inte. Nattvaket folk mailar mig gärna mitt i natten. Jargongen är, överraskande, ”maila gärna tillbaka. jag sitter bara vid datorn”. Jag mailar av hävd inte tillbaka mitt i natten, då har jag dragit ned nattmössan för länge sedan. Men jag vet vänner som yrvaket sätter sig upp när mailen piper till- och faktiskt svarar!

Det finns två saker som sammantaget fick mig att ge mig själv veckans utmaning:

Nyligen var jag på middag där en av middagsgästerna berättade att denne blev alldeles galen om batteriet var slut på telefonen- vad skulle man då göra på tåget hem? När jag berättade att jag för det mesta bara sitter och glor ut genom tågfönstret, och är nöjd med det, förstod jag att det inte ens var ett alternativ. Istället fanns en genomtänkt plan för hur och var man kom åt elkontakter på tåg.

När en av deltagarna i Nöjespanelen på TV4 Nyhetsmorgon berättade att hon sett någon som läste en ”riktig” bok på tunnelbanan och tyckte det var ”fint”- då brast det för mig.

Utmaning:

Det är slut på slösurfande i sängen, på tåg och vid middagsbord.

Mailen behöver inte kollas var tredje minut. Det blir vrålstressigt, särskilt om man har ett antal mailadresser, en blogg och andra uppdateringar som konstant piper till. Face Book behöver verkligen inte tittas in på mer än max en kvart per dag och då endast i arbetssyfte. Jag har idag inte ens Face Book på mobilen, jag vet att jag skulle falla in i missbruk direkt. Alla signaler som berättar om SMS, mail eller liknande ska också bort. Är det viktigt, ringer folk som regel. Är det mer informativa lunchbilder eller annat, hamnar det på Face Book.

Cyber detox

Jag känner att jag vill rena den här delen av mitt liv. Jag har alltför många gånger sett barn på semester med sina föräldrar som ledset säger åt mamma och pappa (som sitter djupt försjunkna i sina telefoner) att ”ni lovade ju en mobilfri lunch”. Hundarna märker det också direkt och ställer sig oftast rakt under telefonen och puffar helt enkelt till den underifrån för att få kontakt.

Jag älskar internet och alla dess möjligheter men de får inte ta över de mänskliga relationerna. Imorgon bitti ska jag vakna lugn, krama på maken och hundar och inte bry mig ett endast dyft om cybervärlden förrän jag sätter mig att arbeta framför datorn, efter frukost.

Är det någon annan som känner igen sig, eller kanske t o m känner på samma sätt? Jag vill gärna höra era kommentarer, tankar och ”regler” när det gäller att skapa en sund balans mellan nätvärlden och den riktiga världen.

Ha en fortsatt härlig måndag!

  1. Jag har en görsketagammal telefon som knappt skickar sms. Inte ens bilder går att skicka eller ta emot. Jag har den på ljudlöst och missar ofta sms och svarar många timmar senare än det mottogs. Nu måste jag skaffa ny telefon eftersom jag ska skaffa nytt abonnemang. Nytt eftersom jag har ett så gammalt abonnemang att det är löjligt dyrt att använda telefonen nu när det finns så himla många bra erbjudanden. Jag har svårt att tro att jag kommer använda min nya telefon till surf. Jag tror att jag tror rätt, jag har ju faktiskt fri surf i jobbtelefonen som jag aldrig använder. Antingen kan man tycka att jag är gammaldags, eller så kan man tycka att jag har ett sunt beteende. Jag tror att det är det första, men försöker intala mig själv att det är det andra. ;)

  2. Jag lägger min mobil i hallen när jag går och lägger mig. Jag ställer larmet på kvällen och på morgonen måste jag kliva upp för att stänga av. Om jag vaknar av ett sms på natten kliver jag aldrig upp. Är det viktigt så ringer folk.

    Vad det gäller dagtid så är mobilen på armslängd avstånd, men….jag är inte uppkopplad till mailen, facebook osv utan den funktionen har jag stängt av. Vid behov max 1 gång per dag loggar jag in och kollar via telefonen.

    Mail och facebook kollas med jämna mellanrum via datorn, eftersom jag jobbar vid datorn hela dagen.

    När jag jobbar med min hobby är det tråkigt att se föräldrar som stannar och ”tittar på” barnet, Det är ingen som tittar utan all fokus är på mobilen eller paddan….

    I övrigt så har allt stannat av tycker jag, inget händer., allt känns tröstlöst! Jag skickar vidare till min hobbychef men hör inget tillbaka. Känns som allt rinner ut i sanden. Jag hittade igår på nya vägar och skickade vidare, men har inte hört något, trots daglig kontakt.

    Min sjuka har tagit ett rejält nytt grepp, tråkigt! Hur mår du och hunden/hundarna?

    Trevlig måndag önskar jag!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..