Ska man agera till följd av drömmarna?

Det fullkomligt regnar in kommentarer på Face Book, här på bloggen och i min mail angående det jag skrev om igår; att drömma om folk ur det förflutna på nätterna. En del av er frågar mig samma sak; är drömmarna tecken som man bör agera på?

Viskningar om rätt väg?

Drömmar om situationer och personer i ens förflutna kan i vissa fall vara en ren plåga, i andra en port till en framtid. Jag känner folk som plötsligt drömt om en person, efter åratal utan kontakt, och som bara vetat att de måste hitta den personen. Flera av dem inledde sedan en relation med dessa personer, och några gifte sig. Sånt är ju glädjande och får en onekligen att fundera över om det var någon högre makt som viskade i sömnen åt dem att gå mot sitt öde?

Drömmen kanske vill påminna dig om något

När man drömmer om någon eller något som ger en dålig känsla- kanske var det en relation där man aldrig kände sig tillräckligt bra eller kanske handlade det om en person som var elak mot en- tror jag att dessa drömmar agerar som påminnelser. Minns att du är tillräckligt bra och att du därför inte ska vara med den där personen som fick dig att må dåligt och minns att du förtjänar att leva med någon som älskar och är snäll mot dig.

Drömmer man återkommande om en före detta kärlek man var lycklig med, trots att många år passerat sedan man var i en relation, tror jag också att den drömmen kan agera som en viktig påminnelse om vilken relation man idag ska söka sig till att leva i: det ska kännas precis sådär lyckligt och kärleksfullt som i den där relationen från det förflutna du drömmer om.Starta alltså analysen genom att känna efter vad du främst förknippar din dröm med.

Är det en god känsla eller en känsla som någonstans får dig att känna obehag? Ta det till dig och funderar sedan över vad meningen kan vara att du får återuppleva just denna känsla hela tiden.

Jag är på inget sätt expert i detta ämne, men de här tankarna brukar ge mig lite vägledning när jag drömmer om det förflutna. En återkommande dröm jag har är att jag alltid kallar hemma för mitt föräldrarhem. Det är alltid utgångspunkten. Ibland bli jag riktigt irriterad när jag vaknar. Ska inget hem vara lika bra som mitt första hem? Men sedan när jag tänker på det inser jag att den drömmen alltid tjänar som en slags förebild vilket onekligen gör att jag försöker förbättra och utforma mitt aktuella hem i den riktningen. För att jag får lugn då. Och då blir drömmen helt plötsligt både meningsfull och konstruktiv.

Grubbla inte för mycket på vad ni drömmer, utan lev i nuet! Som den utmärkte trollkarlen Dumbledore hade sagt: ”It does not do to dwell on the past and forget to live”

Jag önskar er alla en fortsatt fin onsdag!

PS Idag går Merkurius in i Vattumannen och all betoning på det som varit i drömmar, börjar få sig en lite paus. Inte så tokigt, kanske?