Omvärldens förväntningar och dess makt över oss

Wow! Kära läsare, vilka fina kommentarer och mail ni skriver till mig! Att ni kan dra nytta av varandras kommenterar är ju också jätteroligt. Som jag skrev igår så läste jag hela tiden så fort ni skrev något.

Jag startade min lördag med en långpromenad i de sörmländska trakterna. Fortfarande tidigt på morgonen och med en hund som går i ett rätt långsamt tempo fick jag verkligen en chans att bara känna solen i ansiktet, spana på hjortar och rådjur som betade på ängarna samtidigt som jag funderade över era kommentarer. En sak slog mig.

Kommentaren som ALDRIG tycks aktuell

Under de år jag arbetat med juridisk rådgivning, guidat via stjärnorna och försökt vara en god väninna till mina vänner, är det en kommentar som ofta, ofta återkommer när man talar om livsval och beslut. Kommentaren är i stort sett densamma: ”Vad skulle mina barn/man/mamma/pappa/släktingar/mentor/chef eller vänner säga om jag gjorde x eller x”. Väldigt sällan hör man kommentaren som verkligen borde vara där: Vad skulle JAG tro om mig själv om jag gjorde på det här eller det andra sättet?”

Vad andra tror, tycker eller tänker har makt över oss. Mer än man ibland vill erkänna. För visst vill vi vara våra närmaste till lags. Visst vill vi göra en mamma eller pappa stolta över oss istället för att säga att vi valde fel och nu måste göra om en viss resa. Vi kan under perioder, som ibland sträcker sig över årtionden, klara av både det ena och det andra om det finns visst flöde, även om vi inte är helt glada med valet. Jag tänker då närmast på situationer där man inte är ett endaste pillekvitt intresserade av att fortsätta inom en viss bransch/relation eller boende men det går trots allt bra, vilket får en att hålla ut.

Konsulinnan Ahlhagen (Tack Margareta Krook!)

Att i en sådan situation säga till de som alltid stöttat en att man nu har för avsikt att rasera hela korthuset för att istället satsa på en nykonstruktion kan vara riktigt, riktigt svårt. Kanske har föräldrarna sett det som en fjäder i hatten att man lyckats gå en väg som de själv velat gå, eller kanske är det ens partner som blir besviken när man tar av sig kostymen för att istället sätta på sig trädgårdshandskar på heltid. Det finns ett visst ego kopplat till den reaktionen- det är DERAS, omgivningens, liv som påverkas. Det hela känns mycket Konsulinnan Ahlhagen i Morrhår och Ärtor, eller hur? (Hon som måste städa innan städerskan kommer och som ständigt oroar sig för vad andra ska tycka.)

Jag vet inte hur många år jag fick höra att jag borde vara ”realist”. Att man minsann inte kan drälla omkring och vara kreatör hela dagarna. Man kan bli rent obstinat på kuppen när man får höra sådana där kommentarer. I botten handlar det oftast om att omvärlden bryr sig, de är som omvårdande Kräftor, och vill inte se sina nära begå ett misstag. Det är fint, men till en viss gräns.

Tre tips när omgivningens ord tycks paralysera och tjättra ens drömmar i bojor

Rädsla är en oäck liten sak som kan förlama och vingklippa de vackraste av vingar. Därför var jag tvungen att sätta på mig hörlurarna och helt enkelt göra ”lite som jag ville” istället. Mitt bankkonto har aldrig varit mer sorgset men jag har heller aldrig mått så bra, och haft sådant flöde, som jag har nu.

Har ni en snäll, men kanske lätt oroad person, i er omgivning som råder er att ”hålla ut” trots att ni inte är lyckliga i en relation, på ett arbete eller i ert boende? Får den här personen er att avstå från modiga, nya val? Här är mina bästa råd, efter att ha gått igenom samma sak själv:

1. Tänk er in i varför den personen säger som den gör. Kanske försökte han eller hon att en gång i tiden bryta sig loss från något som inte kändes bra, vilket misslyckades, varför han/hon nu hissar alla varningsflagg.

2. Det är trots allt DU som ska gå till det där arbetet, leva i det där huset eller befinna dig i den där relationen, INTE den andra personen. Våga göra det som känns rätt för DIG. Om din ”rådgivare” håller dig kär, kommer han/hon att må så mycket bättre och glädjas när du tar ett steg som förbättrar ditt liv. Om inte, kanske du har en riktigt energitjuv på halsen…

3. Ibland har omgivningen inte den blekaste aning om den press som man kan känna ifrån dem. Säg det högt till dem och du kan få en rätt oväntad, men väldigt välkommen, reaktion: ”Men Herre Gud, inte har det någonsin varit min mening att du skulle känna så- jag vill ju bara att du ska må bra och vara lycklig”. Man kan tala ut och komma vidare och helt plötsligt klipps alla psykologiska kedjor.

Det finns famlij och så finns det självvald familj

Föräldrar är ett mycket känsligt kapitel, särskilt om det finns ett syskon som tycks göra ”alla rätt.” Om det känns fullkomligt omöjligt att få förståelse från familjen finns det mycket tröst i tanken på att familj kan komma i så många olika skepnader; som en god granne, som en mentor eller chef eller som en mycket nära väninna. Lyssna på de som stöder dina drömmar och din lycka, de är ditt hjärtas familj. Jag tror att just sådana personer sänds oss för att visa oss våra vägar och våra möjligheter.

Så, vad vill du göra som andra, hittills, skickligt har lyckats stoppa dig ifrån?

Stjärnorna gynnar en riktigt härlig långpromenad med nya friska tankar. Prova och se vad som kommer!

Glad lördag till er alla!

PS Boklördag ser i nuläget ut att få sin start om exakt en vecka. Det rör på sig en aning i kulisserna här och jag lägger just nu upp en plan, kan man säga. :-)

  1. Helene skriver:

    Rädsla är en oäck liten sak som kan förlama och vingklippa de vackraste av vingar. Så sanna ord!!
    Ditt inlägg berörde mej till tårar

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..