Har snällhet blivit exotiskt?

Har ni någon gång gjort en bekant en tjänst, bara för att ni ville, och sedan fått en sådan där väldigt frågande min? Nästan som om ni stod och gnuggade händerna med en hemlig plan, samtidigt?

Det har hänt mig ett antal gånger det senaste åren. Jag har alltid trott på uttrycket att ”pay it forward”. Det du ger kommer alltid tillbaka till dig. Kanske inte alltid från den personen som du hjälper, även om det kan hända också. Men oftast kommer någon i den egna framtiden med personlig hjälp till dig när du behöver det. Bara för att jag tror på den här formen av karma så betyder det inte att jag går omkring med ett småreligiöst leende på läpparna hela dagarna och bara hjälper människor åt höger och vänster. Snarare gör jag det när jag ser att jag verkligen kan göra något vettigt och faktiskt också när jag själv verkligen känner att här skulle det vara kul att få hjälpa till.

Många gånger har jag skrivit om människor som jag tyckt borde uppmärksammas. Min gamla skrivarblogg fylldes av sådana inlägg. Oavlönat bör tilläggas. Mer än en gång fick jag frågan: Varför gör du det här? Många gånger är det nära och kära till personen ifråga som undrat, vilket är än mer lustigt.

Det är en intressant iakttagelse och också en aning skrämmande att det tycks som om snällhet har blivit något ovanligt. Något som omöjligt kan ske utan en baktanke.

För inte så länge sedan träffade jag på författaren till boken Den snälla företagaren, Jenny Forsberg, och blev så glad över att någon annan också reagerat på detta med att vara snäll är så mycket roligare och mer givande än att vässa armbågarna. Jennys bok står nu högt på min önskelista för hur man kan bli framgångsrik företagare utan att knuffa undan andra.

Vad säger ni som läser här? Har snällhet blivit exotiskt i vårt samhälle?

Jag önskar er alla en fortsatt härlig tisdag!

Kramar

Helena

  1. Jag ger för att jag mår bra av att ge, även om jag inte får betalt. För mig kan det räcka med att jag ser att personen mår bra av att få min hjälp. Ex handikappade som inte kan tacka, men att få ett leende nästa gång vi träffas är guld värt! Om jag märker att det är en energitjuv som tar och tar, då backar jag, men det tar tid för mig att backa.

    1. Låter som en helt rätt väg att vandra. Det där med att sätta stopp när det börjar närma sig energitjuveri är en konst….
      Stora kramar till dig och din söta lilla A.
      Helena

  2. Jag har hjälpt kvinnor med internationella familjerättsfrågor i flera år nu, helt utan kompensation. Många undrar varför jag som utbildad jurist gör det, varför tar jag inte betalt? Jag brukar svara att jag inte riktigt vet hur jag ska ta betalt eftersom jag inte har någon firma, för det accepterar folk som svar. När jag istället har sagt som det är, att någon måste ta sig tid att hjälpa dessa kvinnor för de har inga pengar öht (extremt ofta är detta fallet), då bemöts det lite med skepsis. Oerhört synd tycker jag.

    1. Ja, det är verkligen underligt att man ska bli misstrodd eller kanske t o m stämplad som eventuellt lite korkad för att man bara vill göra vad man tycker känns rätt och riktigt och dessutom kanske hjälper en annan medmänniska.
      Härligt att höra om dina insatser, Hanna!
      Kramar
      Helena

  3. den är en bristvara i dagens samhälle.Läser en bra bok av norske filosofen Lars Fr.H.Svendsen Rädslans filosofi .I boken tar han upp tillit och misstro.Företag som visar tillit mot sina anställda går väldigt bra,medan misstro är icke lönsamt.En väldigt bra bok om vårt västerländsk samhälle som bygger på en massa vanföreställningar och rädslor.

    1. Den där boken måste jag googla nu! :-)
      Tack kära Anonym för det tipset!
      Kramar Helena

  4. Jenny skriver:

    Även om jag inte är företagare just nu (har varit) så hjälper jag gärna mina vänner och andra när jag kan. Och just bara för att jag kan och det känns ju dessutom härligt att kunna hjälpa någon så enda ”baktanken” skulle väl isf vara att jag mår bra av det ;) Märker dock i vår lilla stad att det skulle behövas lite mer snällhet mellan företagarna, att inte titta snett för att någon utvecklas eller utökar… Istället tänka att gå det bra för ”konkurrenten” så genererar det fler kunder till stan och till mig :) Kortsiktigt tänkande, avundsjuka och jante ligger nog bakom det. Och att tänka som du (och jag) att det betalar sig på annat vis är för diffust; det ska vara millimeterrättvisa – hjälper du mig i 5 min hjälper jag dig bara i 5 min, inte 10….. :)
    Intressant ämne och det gäller oss alla inte bara företagare, det är tillfredsställande att ge och hjälpa! <3
    Solskenskramar!

    1. Den där rättvisehjälpen du skriver om; 5 min mot 5 minuter, och varken mer eller mindre, är också ett kapitel för sig! :-) Är det rädsla att bli utnyttjad, att bli bestulen på energi, eller vad är det som gör så att det blir så? Samtidigt är det ju många som ger också men just den där generellt misstänksamma reaktionen när man bara vill göra något gott, den är intressant. Läskigt intressant.
      Vi får kanske tillfälle att återkomma till ämnet för det är, som du skriver, intressant för alla, privat såväl som i affärer.
      Stora kramar till dig,
      Helena

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..