Energiåtgång, B12, Stress och Kortisol

Idag ska jag dela med mig av en personlig berättelse som jag hoppas kan hjälpa andra som haft eller har samma problem som jag hade. Det handlar om energiåtgång när det gäller att hantera stress och det handlar om B-vitaminer.

För många bollar i luften

När jag läste på juristlinjens sista år arbetade jag också extra på en advokatbyrå. Det var som någon slags tävling att få ett extrajobb på en byrå eller inom annan juridisk verksamhet när man läste utbildningen. Stressen på höga betyg var enorm, så till den grad att studenter ibland gömde kurslitteratur på biblioteket för att andra inte skulle komma åt den och därmed ge de snikna en fördel på tentor och examina.

Jag var aldrig någon stjärna vad gällde betygen. även om det fanns vissa ljusglimtar, men jag var likväl stressad för man är tvungen att klara tentorna för att få studielån och för att sedan hinna och orka med att arbeta på loven. Med tentor på upp till tusentals sidor av litteratur var man som student ibland helt utmattad. Hur studenter med barn och kanske ett företag att driva vid sidan om studierna klarar av det hela, är helt otroligt.

Känslan av att stressa fram, en bit över marken

Så jag sprang mellan kurser, tentor, föreläsningar och advokatbyrån. Sedan ungefär mitten av utbildningen började jag få en känsla av att jag på något sätt ”höll andan” . Ni vet den där känslan när man andas superlugnt och liksom känner hur man riktigt står eller sitter väl på marken? Precis den motsatta känslan hade jag: det var som om jag var så uppstressad att jag inte hade tid att ta mig ner till det där lugna tillståndet. Det här kan inte vara bra, minns jag att jag noterade då och då. Men ändå sprang jag på.

Hunger, hunger, trots dubbla middagar

Så började knasiga saker hända med kroppen. Jag minns att jag förstod att något måste vara helt fel när jag precis hade ätit en fiskgratäng och sedan insåg att kroppen betedde sig precis som om jag inte fått mat på flera dagar; händerna skakade, jag kallsvettades och huvudet snurrade. Jag kände mig svimfärdig. Enda räddningen var att äta mer. Först då lugnade sig saken.

”Långvarig stress alternativt svält”

Jag tänkte till en början att jag kanske bara var ovanligt stressad och försökte ta det lugnt i några dagar. Men det blev inte bättre. Så jag gick till min husläkare. Denne fantastiske man, som tyvärr inte finns med oss längre, misstänkte B-vitaminbrist direkt. Jag fick ta prover och när svaren kom var det uppenbart att jag hade värden ”som motsvarade någon som levt under mycket hård stress alternativt svält i flera år”. Toppen. Verkligen.

Jag var snart 25 år men min kropp var lika trött som en hundraårings.

-Hur sjutton kunde det här hända? frågade jag.

-Stress, svarade min läkare lugnt. Det finns ett hormon som heter Kortisol. Vid tider av stark stress utsöndras mer av det hormonent i kroppen vilket ökar aptiten och man försätts i ett ständigt tillstånd av ”fly eller fightas”. Det tär på kroppen att vara stressad under lång tid och B-vitaminnivåerna kan då slukas så till den grad att man får en brist i kroppen. Så hade alltså skett.

Min läkare förklarade att utan B12 och B6, som jag hade brist på, så hade min kropp svårt att tillgodogöra sig maten. Att jag kunde äta och äta men ändå inte tillgodogöra mig energin stämde alltså helt överens med hur mina dagar kommit att se ut. När det var som allra värst hade jag dagliga svimningsattacker. Av hunger.

Jag fick vitamintabletter och folsyra för att hjälpa kroppen att ta upp B12 och B6.

B12 fungerar även en gång i månaden

Det tog mig cirka ett halvår att komma upp i okej värden igen men så fort min kropp har krånglat eller då något är galet, har det varit B-vitaminet som spökat igen. Enligt min läkare kommer jag alltid få tänka lite extra på att få i mig B-vitamin efter anemin. En annan sak som återkommer är att jag ibland kan få ont i en axel i samband med ägglossning. Tar jag värktabletter fungerar det inte. Men tar jag extra B12-vitamin, på min läkares inrådan, så försvinner värken.

Tur att läkaren förstod

Jag har träffat läkare efteråt och en del av dem har bara skakat på huvudet och sagt att ”det där har jag aldrig hört förut” när jag berättar den här historien. Jag inser att jag hade tur som hade en läkare som inte skakade på huvudet utan förstod vad det handlade om. Jag skriver det här inlägget för att kombinationen av mental utmattning, som te x finansiell oro, relationsproblem och/eller för mycket vardagsstress, kan sänka en på det här sätter under en längre tid. Personer som lider av t ex ångest och panikångest utkämpar riktiga krigsslag med sin kropp, ibland nästan dagligen. Att det inte skulle tära på kroppen på något sätt vore dumt att påstå. B-vitaminer kan då vara ett utmärkt komplement eller kanske t o m ett botemedel för att stärka kroppen och komma i balans igen.

Om du känner igen digJag är ingen läkare och kan inte förklara alla processer som sker i kroppen men jag vet att kombinationen energiåtgång och västerländsk medicin, i form av extra vitaminintag, blev en vinnande lösning. Om du känner igen dig och vet att du stressat dig tokig och liksom inte fått ro i kroppen, ofta under flera års tid, fråga då din läkare om hur dina B-vitaminvärden ser ut.

Det kanske kan göra en enorm skillnad. Självmedicinera dock inte utan be alltid en läkare om råd.

Jag tar numera B-vitamin i rent förebyggande syfte när jag har mycket att göra. Det känns bra och min brist har, 12 år senare, inte återkommit.

Någon som upplevt något liknande?

Jag önskar er alla en fortsatt härlig onsdag!

Stora kramar

Helena