BB Sophia och förlossningstillit

Detta inlägg tillägnas barnmorskorna Titti, Kerstin och Åsa samt läkarna Roland Strand och Ulf Hyddmark (anestesi) för deras oerhörda skicklighet och stora kompetens. Ett varmt tack också till Jenny samt all övrig personal på BB Sophia som följde mig och min man under födseln av vår dotter.

När jag väntat barn i nio månader och dessutom just genomlidit de rekordvarma dagarna i slutet av juli och augusti, ville jag bara få föda. Mot slutet åt jag kolhydrater som en mindre grupp skogshuggare och jag var så innerligt trött på att äta bröd, pasta och potatis. Maken var också trött på det eftersom jag åt upp hans mat också! Ändå kunde jag inte sluta. När jag nu ser tillbaka på det är jag dock glad att jag verkligen superladdade med energi. Det skulle visa sig behövas under en tre dygn lång förlossning.

Det här inlägget kommer inte handla om detaljer, sprutor och bristningar för det är precis sådana texter som förlossningsrädda glupskt kastar sig över som om de vore stora gräddtårtor på nätet. Jag läste villigt sådana historier i tanken att ”ju mer jag vet, desto bättre förberedd är jag”. Men sanningen är att det stjälper mer än det hjälper. Det här inlägget kommer istället handla om ett mycket smart sätt att bli av med sin förlossningsrädsla på och ett fantastiskt BB.

Om hon kan, så kan jag

Jag var livrädd för förlossningen till en början. Faktum var att allt som luktade handsprit och sjukhus och skramlade som steriliserade instrument i metallskålar fick mig att vända mina fötter i motsatt riktning och pinna på av bara sjutton. Jag förstod att det inte skulle vara möjligt att må på det sättet om jag ville ha barn. Och det önskade jag mig ju mer än något annat i hela världen. Alltså måste något göras.

Man har alltid ett val här i livet. Oavsett det handlar om att våga satsa på sin drömkarriär eller att sluta skaka vid tanken på en förlossning så har man valet att bestämma sig för om man ska lyckas, och att det ska gå bra, eller inte.

Jag såg detta You Tube-klipp och tänkte att, jo, baske mig, det här kan gå bra. Kvinnan i filmen lyckas ju uppenbarligen. Och så var jag igång: hur kan hon hålla sig så lugn och oberörd? Och hur kan jag uppnå samma lugn?

Ni som läst här ett längre tag vet att jag förespråkar flera olika tekniker för att bemästra rädslor och fobier. En av dem är EFT (Emotional Freedom Technique ) och en annan är hypnos. Hypnos har jag haft fantastiskt framgång med när det gällde att bota min rädsla för att köra bil på motorväg. Fanns det inte något program som kunde användas just för att bota min förlossningsrädsla, tänkte jag?

Natal Hypnotherapy

Det tog inte långt tid innan jag fann Maggie Howells hemsida. Jag läste och jämförde med annat på nätet också men hennes produkter övertygade mig mest. Jag köpte hennes tre självhypnosskivor och förlossningsbok. Skivorna används under olika delar av graviditeten och förbereder en genom att man ”programmeras” att tänka att allt går bra, att man är fullt kapabel, stark och orädd.

Jag satte igång och lyssnade direkt. Närmast religiöst lyssnade jag varje dag. Jag läste också boken med alla vittnesmålen från kvinnor som varit paralyserade av skräck och sedan kommit ned i ett otroligt lugn. Efter bara en liten tid var jag också där. I lugnet.

Jag kom på mig själv med att bara känna mig stark, trygg och som bäraren av en mycket stor hemlighet.En av suggestionerna man matas med är bl. a att ”du är skyddad från negativa berättelser från andra om jobbiga förlossningar.

De bara studsar av dig”. Den skulle visa sig stämma oerhört bra för kvinnor älskar att prata om hur jobbigt de hade det. Hur läskigt och svårt det var. Sånt gör en gravid, rädd kvinna, knappast mer stärkt.

Jag vill med det här inlägget visa dig som läser att du kan glömma allt vad rädsla heter. Välj istället fullkomligt tillit till att du är gjord för att göra detta; att föda fram ditt barn. Du har en enorm kraft och en enorm känsla för vad just du, din kropp och ditt barn behöver för en förlossning. Och där ska du lyssna för att guida dig till rätt förlossningssal.

Så, är du gravid, livrädd och redo att börja må bättre? Är du orolig i hela kroppen för att något oväntat ska ske, något som du inte hunnit läsa om ännu? Eller är du orolig för att du inte ska ha personal på rummet eller att du inte ska hinna fram i tid? Allt detta kan du ta bort. Ja, det kanske händer men det tjänar dig inget gott alls att tänka på det nu. Tvärtom hindrar det din egen kraft och din inre röst som är så mycket starkare än du tror. Du är stark och väl förberedd för din unika förlossning.

Så var föder man då?

Där man uppmuntrar samma tänkande, som efter endast några få veckor gett mig ett närmast löjligt lugn vid tanken på förlossningen, var mitt svar. (Jag var så lugn och säker på att jag skulle klara av uppgiften att jag t o m sa åt maken att ”om det går för fort hemma, hoppar jag i badkaret bara. Jag klarar det”.)

När vi kunde få hjälp och övervakning och kompetenta läkare som skickliga assistenter ville vi dock ha det. Vi valde att lista oss på nystartade BB Sophia i Stockholm för att min känsla sa mig att det var den rätta platsen för mig att föda vårt barn och för att jag hört talas om Gudrun Abascal och hennes inställning till just kvinnan och hennes egen kraft som den starkaste och viktigaste komponenten för en lyckad förlossningsupplevelse. Girl Power på medicinsk nivå, kanske man kan säga.

När en väninna för flera år sedan skulle föda på BB Stockholm, som Gudrun också förestod, berättade hon att de hade parkettgolv och fina gardiner. Att det kändes som ett hem. Då var jag inte särskilt imponerad av det hon sa och tänkte väl mest att ”ont gör det oavsett golvtyp och gardinval”. Nu, när det var min tur, stod det klart för mig att det var oerhört viktigt att få känna mig som hemma fast jag var på BB. Det var min intuition som direkt viskade: ”Rätt, Helena” när vi läste om det nyöppnade sjukhuset för födande. Så valde vi BB Sophia.

Från och till passerade tidningsartiklar och nyheter om att det inte var säkert att föda på BB Sophia. Jag litade till min känsla av att det var rätt för oss och till Gudruns långa erfarenhet. Och den tilliten skulle inte visa sig svika mig.

Så satte det igång

För drygt en vecka sedan skrevs jag in på BB Sophia. Klockan var elva på kvällen och jag hade redan haft värkar hemma i närmare 48 timmar. Jag var trött men ivrig att få komma vidare. Det första jag slogs av var lugnet på BB. Inte ett knyst hördes. Jag hade varit beredd på att få höra kvinnor som kved eller skrek. Men ingenting. Endast personalen som rörde sig och ett och annat par som, precis som vi, också just kommit in och promenerade runt eller tog sig något att dricka eller äta i köket.

En av de saker jag ville göra var att få gå ut från BB för att promenera i friska luften. Värkarna kommer igång bättre om man går och jag kände mig tryggare med gräs under fötterna och stjärnorna på himlen. Så vi vankade runt i natten, jag och maken. Och det satte fart.

Det skulle ta oss ända fram till eftermiddagen dagen därpå innan vår lilla flicka föddes. Men det som hände under timmarna mellan midnatt och födseln var rent magiskt.

Min hypnos hade kickat in rejält. Jag var fullkomligt matad med inställningen att ”allt går bra”. Det fanns ingen rädsla, ingen panik, inget svårt, inget negativt. Men visst, det fanns trötthet. Så in i Norden efter nästan 3 dygns förlossning. Och ja, det fanns utmaningar. Tre gånger ställdes jag inför beslut som innebar ” om Helena inte visar framgång inom den närmaste kvarten måste läkarna ingripa”. Alla tre gångerna rätade min kropp upp sig i sista minut. Närmast mirakulöst. Jag tror det var mitt lugn som gjorde att min kropp lyckades, på mitt sätt. Efteråt kallade min läkare min förlossning för ”full av dramaturgi och en väldig tur”. Jag kallar den för resultatet av kraften som varje kvinna har inom sig. Den kraft som också du som läser kan plocka fram.

Fantastisk uppmärksamma på mina önskemål

BB Sophia var lyhörda, oerhört lyhörda, för mina önskemål som jag skrivit ned i förlossningsbrevet. Det var väldigt enkla saker som att jag ville få vara ifred så mycket som möjligt, inte ha mer än akupunktur och att jag ville få gå ut och gå under värkarbetet. Barnmorskorna bemötte mina önskemål som tysta uppasserskor. När tiden sedan kom för mer hjälp, sattes den in. Lugnt och sansat och hela tiden oerhört respektfullt.

För att göra en lång historia kort så gick jag och maken igenom hela det spektrum av läkemedel och behandlingar som kan tänkas för att äntligen få se vår lilla flicka födas. Genom ett rus hörde jag hur maken diskuterade med läkare, anestesiläkare och barnmorskor för att så långt det var möjligt följa mina önskemål. Efteråt har min man berättat hur mycket han uppskattade att han fick vara med på alla diskussioner hela tiden och hur alla arbetade för att jag skulle få en behandling så nära den jag önskat från början.

Mediadrevets sorgliga resultat?

Så fort vår dotter låg på mitt bröst, var jag klarvaken. Pigg nästan. De två fantastiska barnmorskorna som följt mig under natten frågade mig med en oro i ögonen om allt verkligen kändes bra för mig. Om det var något som varit dåligt under förlossningen eller om de borde ha handlat på något annat sätt. Jag blev ledsen. Inte för egen del, utan för att dessa två fantastiska kvinnor som likt änglar hållit mig i händerna under så många timmar andades någon slags rädsla av att kanske ha handlat fel. Det kändes så djupt orättvist om det var så.

Barnmorskornas oro för att jag skulle ha fått med mig en negativ förlossningsupplevelse är bakgrunden till att jag skriver det här megainlägget. BB Sophia är väl värda att få höra hur fantastiska de är. Lyssna bara på detta:

-Barnmorskor och läkare är lyhörda för önskemål från det födande paret. Det går faktiskt så pass långt att man får välja bort och byta personal om det inte känns bra. Var annars händer det?

-Läkarna kommer på två sekunder för minsta lilla ställningstagande. Man kan få epidural på några minuter om man så önskar med andra ord.

-När jag fick en svimningsattack efter förlossningen infann sig omedelbart 7 personer för att ta hand om mig, detta plus mina två barnmorskor som redan fanns i rummet.

-Dygnet runt är man uppassad och hela tiden servad som om det vore rena spa-retreatet. Inga trista ronder eller stressade läkare. Allt är lugnt, bekvämt, varmt och tryggt. Som att verkligen vara hemma.

-Jag kände mig hela tiden som om jag var den enda födande kvinnan på BB Sophia.-När maken och jag i samband med en återkontroll och vägning spontant passade på att kika in på BB Sophias förlossning för att ge dem ett fång rosor som tack för all deras underbara hjälp fick vi veta att det var fullt på alla förlossningsavdelningar i hela Stockholm och så även hos dem.

Trots detta hade personalen tid att sitta ned och tala med oss och Gudrun Abascal tog in oss på sitt rum för att hon var nyfiken på exakt vad det var vi uppskattat så mycket. Var hittar man sådan tillgänglighet annars?

De varmaste rekommendationer

Min upplevese av att föda på BB Sophia är enbart positiv. Jag kände mig som om jag hittat in till någon slags magisk plats, där man är skyddad, trygg och säker. Precis en sådan plats man som födande kvinna behöver. Båda jag och min man rekommenderar varmt en födsel hos BB Sophia.

Om du går i väntans tider eller känner någon som gör det och det finns minsta lilla tvivel eller rädsla kring val av BB eller hur man kan hantera förlossningsrädsla, hoppas jag att min berättelse kan hjälpa dig eller din väninna. BB Sophia erbjuder också hjälp inför förlossningen om man är rädd. Gudrun Abascal har även skrivit dessa rvå böcker för att bättre kunna förbereda sig inför förlossningen.

Nedan några bilder på mig och lånevagnen när vi tog en liten promenad efter ett dygn samt bilder från förlossningsrum,  och köket/matsalen där personal och patienter äter tillsammans, om man vill. Det sista ytterligare en smart sak för att känna sig som hemma och med omedelbar tillgång till en barnmorska.

Tack igen BB Sophia!

Familjen Biehl