Tilliten till de som också bara är människor

De som bara är människor med bra och dåliga dagar som vi andra

På sistone har jag hamnat i flera diskussioner och samtal på samma tema. Det handlar om det förtroende och den tillit vi lägger i händerna på yrkesgrupper som de flesta av oss gärna förknippar med någon form av hjältar eller några som aldrig gör fel; sjukvårdspersonal, polis och brandkår. Frågan som hela tiden kommit upp är hur mycket man egentligen kan och bör förlita sig på främst sjukvårdspersonal och deras diagnoser och åsikter. Varje person är ju sin egen värld med sina egna infallsvinklar och det faller på sin egen orimlighet att man då alltid får samma diagnos från olika håll, särskilt i svårare eller oklara fall.

Intuition kontra traditionell medicin

Vad är egentligen viktigast när det gäller ens hälsotillstånd, att blint förlita sig på en läkares diagnos eller våga lita till egen känsla? En läkares, sjuksköterskas eller barnmorskas ord kan verkligen påverka sinnestillståndet hos den patient som det gäller. Jag säger inte att man inte ska förlita på sin läkare, tvärtom tycker jag alltid att man ska be om en medicinsk åsikt, men om man instinktivt känner att något inte känns rätt, ska man då våga lite mer till sin egen känsla, även om den säger tvärtemot sjukvårdspersonalens?

Det är ju inte så att man vill sätta sig över vad en expert inom området säger men just på sistone har jag hört talas om ovanligt många människor som säger att ”läkaren hade helt fel”, eller ”barnmorskan kände inte rätt” eller ”tandläkaren gjorde en grov miss” så jag kan inte låta bli att reagera och börja fundera. Jag tror mycket starkt på vår egen förmåga att känna hur det står till i den egna kroppen och i tider då man kanske har oturen att träffa sjukvårdspersonal, som trots allt inte är mer än människor och som på en dålig dag säger något galet, kanske den inre förmågan är mer värd än alla de medicinska diplomen på läkarens vägg?

Bästa kombinationen?

Jag antar att bästa kombination vid knasiga besked eller sådana som känns fel i magen är att använda sig av sin känsla, sitt sunda förnuft och ett eventuellt andra utlåtande. För en förhållandevis frisk person kan det vara en lätt smal smak. Men för den som redan är starkt påverkad och tyngd av hälsoproblem kan ett sådant steg vara desto större. Vikten av att ha en vän, familjemedlem eller annat stöd blir då desto viktigare, tänker jag.

Era åsikter?

Det här inlägget handlar inte om att säga att sjukvården är dålig utan bara om att belysa tanken att ens egna kraft och inre insikt om den egna hälsan kanske ibland har mer rätt än en läkare som stressat halva natten för att hinna ta hand om fullbelagda avdelningar. Jag ville kasta ut den funderingen till er då ni alltid har kloka tankar, åsikter och erfarenheter att dela med er av.

Vad säger ni andra om saken?

Jag önskar er en glad och, framförallt, riktigt frisk fredag!

Kramar

Helena