Spöken och andekontakt

Helt ovetenskaplig teori- tala med djur

För 12 år sedan, när Jupiter sist befann sig i Skorpionens tecken, fanns den stora lyckoplaneten även i mitt fjärde hus.

Det här inlägget är som en fråga från mig till er med Jupiter i Skorpionen i ert fjärde hus hur ni upplever det.

Sist det hände var det minst sagt saker som hände där jag bodde. Det var inte så att jag satt och bad om ”spöken och underligheter” ändå var det precis det som hände i mitt hem. För att göra en lång historia kort så blev jag väldigt mottaglig och kunde berätta om saker som jag omöjligt kunde veta om.

En sak som hände var att jag noterade att djur kommunicerade med mig. Särskilt hundar. Jag köpte en fantastisk bok ”Hur man talar med djur” om jag minns rätt (boken finns inte längre att köpa) och praktiserade det som stod i boken.

En kort tid senare fick jag en fråga om varför en bekants hund blev så orolig när hon lämnade hunden till en kompis och dess nya flickvän.

Jag satt med hunden och gjorde som i boken, försökte ta in bilderna som hunden skickade mig när jag frågade vad som var fel hos hundvakten.

”Kvast”, var det första som kom.

Få människor använder kvastar i bostäder idag så jag fick direkt en känsla av att jag skulle tänka mer modernt.

”Dammsugare” tänkte jag.

Vips kom bilden och känslan av dammsugare som far över hundens päls.

Där var problemet och rädslan hos hunden.

Jag meddelade min väninna att detta var vad hunden förmedlat. Hon visste inte säkert vad som hände men skulle försöka ta reda på det.

Några dagar senare ringde hon och berättade att den nya flickvännen inte ville ha hundhår överallt så ”i förebyggande syfte” dammsög hon hunden. Hon hade erkänt det för sin pojkvän när han frågat vad hon hade gjort för att hunden, som annars älskade att vara hos honom, nu var rädd.

Nu händer samma sak igen- hundar kommer fram till mig och hälsa och tittar. Jag har inte tagit emot några meddelanden men jag gissar att det här året kommer bli ett spännande, spirituellt år.

Andevärlden och konsten att kommunicera med allt levande är verkligen inte att förakta.

Hur upplever ni andra det?

Kramar

Helena