Full fart framåt i nästa vecka!

Veckohoroskop vecka 34, Merkurius och en vacker fullmåne.

Hej kära läsare!

Jag har skrivit veckohoroskopen och tittat in på en vecka då det tröga som varit, börjar släppa. Som grädde på moset får vi en vacker, väldigt vacker, fullmåne i slutet av veckan.

En läsare, Ewa, kommenterade, apropå att inte kunna göra något nu men att det snart blir framåtrörelse:

Men man kan ju ändå tänka, och tänka framåt. Jag vet att du tidigare har skrivit om vikten av att välja rätt tillfälle att sätta igång nya saker. Just nu gäller det ju bara att avvakta har jag förstått. Men när det sen är dags – hur gör man då rent konkret? Tänker du att man i princip gör ett födelsehoroskop för det som det gäller för att se att det har stjärnorna med sig? Det skulle vara spännande att få dina tankar kring det.

Bästa Ewa, och ni andra som funderat över samma sak:

Hur gör man rent konkret för att sätta igång?

Den här frågan har två sidor tycker jag. En astrologisk och en rent praktisk och personlig sida.

För att börja med astrologin så skulle jag, om det vore jag, titta på var jag har fart och händelser med mig just nu. Ofta sammanfaller det som horoskopet antyder med hur man upplever livet.

En nymåne är en fantastisk tid för att så ett nytt frö och börja om. Vi har en helt magisk nymåne den 9 september (samma dag som valet). Den 9 september och de efterföljande dagarna är så fina för att lägga en ny grund, särskilt ekonomiskt, att den kan göra vem som helst glad!

Sedan finns alltid frågan som är brännhet så här inför terminsstarten när vi ska rätta oss i leden igen:

Jag vill ha en förändring, men ändå gör jag ingenting. Varför i helsicke agerar jag inte?

Svaret är ofta rädsla. Att göra något nytt handlar om att beträda mark som man inte varit på och det är läskigt, obehagligt och skrämmande. Samtidigt är det den enda vägen.

Jag har tassat som en katt kring het gröt hela sommaren gällande några idéer jag har så jag har verkligen fått jobba med mig själv för att reda ut om:

-Jag verkligen vill ha det jag säger att jag vill ha, men uppenbarligen tvekar över att agera för att lyckas få,

eller,

-om jag bara är trött efter stenhårt jobb de senaste fyra åren.

Den senaste veckan har jag ställt saker på sin spets genom följande frågor:

1.Vilka drömmar kommer jag inte att kunna uppfylla om jag inte agerar?

2.Hur mycket smärtar det mig att inte kunna uppfylla de drömmarna?

Smärta motiverar oss att agera

För er som sett Harry Potter-filmerna så finns det två scener som är starkt sammankopplade med rädslor och hur man överbrygger dem:

-Vi skyr rädslor och smärta, människor som djur, med allt vi kan. (Scen i HP: draken som hålls fången i Gringotts Bank har lärt sig att associera smärta med en klingande klocka och inte sprutar eld när den hör den klockan)

Om vi byter skepnad på våra rädslor eller felaktiga föreställningar så kan smärta förvandlas till mod (Scen i HP: när alla studenterna i Harrys årskurs radar upp sig framför en garderob och det kommer ut just det som studenterna är mest rädda för: Ron är rädd för spindlar och när en sådan kommer ut ur garderoben oskadliggör han den rädslan genom att föreställa sig att sätta rullskridskor på spindeln så att den inte kan komma närmare honom. )

För att återgå till de två frågorna ovan så kan en avgörande punkt bli att man helt enkelt inte står ut med den smärta man känner när man tänker på att man inte kan göra det man drömt om.

Det kan handla om att man inte kan hjälpa sina barn ekonomiskt, tillbringa mer tid med sin familj, starta ett eget företag eller må bättre.

När och om man hittar något som verkligen gör att man känner att ”det inte finns någon annan väg än framåt” och att man tänker våga, trots rädslor, är man på rätt väg. Då kommer man agera!

Säg till exempel att man befinner sig i en ohållbar situation med en jobb-eller kärlekspartner, och det binder en så mycket att man inte mår bra. Kanske lider familjelivet av relationen och kostnaden för att inte göra något åt saken är mycket stor: Personen kan inte träffa sina barn mer än några helger i månaden eller arbetet ger inte tillräckligt för att försörja personen.

Smärtan, och det man automatiskt vänder sig ifrån, är tanken på att se sina barn i ögonen och säga att man inte vet nästa gång man kommer ses, eller att tvinga låna pengar av sina föräldrar eller vänner för att betala räkningarna.

Oskadliggör dina föreställningar som stoppar dig

Ett sätt att sedan oskadliggöra sin föreställning om något är att lyssna till den röst som vi lyssnar till allra, allra mest; vår egen.

Om personen i exemplet ovan haft ett mantra i huvudet som stoppat dem, troligen inpräntat från barndomen redan, såsom

Jag är inte typen som tar risken,

eller,

pengar är svårt att tjäna,

så kan dessa tankar förvandlas till positiva affirmationer istället:

Jag var typen som inte chansade. Nu säger jag ja till förändring och att växa som människa.

eller,

pengar är lätt att tjäna för de som välkomnar flödet och agerar

Det gäller att vara kreativ och skapa en mening som du kan mumla för ditt inre konstant. Till slut blir den din nya sanning och ledstjärna.

Mina 3 steg för att agera och förändra livet

När man väl ”fått fart” genom att hitta den där punkten av ”jag har fått nog, nu får det bära eller brista”, oskadliggjort en troligen ärv uppfattning om vad man kan lyckas med, då är det dags att

1. sätta ett mål

2. brainstorma kring idéer och lösningar

3. Välja en strategi och AGERA.

Det här är min plan och den brukar fungerar. Men inte ibland tar man olika lång tid på sig att komma till den där punkten av att ha nått botten. Uthållighet i alla ära men av erfarenhet ska man inte hålla ut för länge. Det kan bli väl kämpigt. Jag vet för jag höll ut i många, många år innan jag tog tag i saken och följde mina egna drömmar. Och då gick det snabbt. Ett sista råd är alltså att också tänka på att man inte behöver lyckas på något sätt som är det konventionella. Man kan uppfinna sin egen väg till lycka och framgång.

Kommentera gärna hur ni tänker. Jag älskar att läsa era smarta tankar, tips och idéer!

Kramar

Helena