Det där med att fånga dagen…

Carpe Diem. Amen.

… jag tycker det är svårare än det låter.

Det är inte svårt alla dagar. Men det kräver konstant dagligt arbete för att påminna sig om vad som är viktigast i livet.

Jag har sett någon reklam för te där skillnande mellan barns och vuxnas önskningar och ”att-göra-listor” blir uppenbar.

Hur barn fångar dagen genom att fokusera på det som är gratis i livet såsom att umgås med sina föräldrar eller leka med sina vänner.

Det är så enkelt men också så svårt att få till den där balansen.

Personligen var det först när jag började arbeta online som jag tyckte jag började få grepp om livet. Att jag hade den tiden som jag ville ha till det som verkligen är viktigt i livet.

Men alla kan ju inte arbeta online. Eller ens vill det.

Jag är nyfiken, vilka är era bästa knep för att få ihop tillvaron och ändå känna er närvarande? Hur stannar ni i nuet?En av mina största rädslor är att bara rusa på i livet och först flera år senare stanna upp och inse vad jag har missat.

Det driver mig till att dagligen fokusera på att känna tacksamhet för det jag har och försöka minnas att se livet från ett barns glittrande ögon: En blick som strålar av glädje när den får syn på en regnbåge för första gången eller ben som tar ett glädjehopp då ett barn för första gången för lov att hämta ett paket mjölk alldeles själv när familjen handlar.

Det är så enkelt. Så vackert. Och framförallt, så fort över.

Jag vill inte missa en enda magisk stund.

Hur känner ni?

Varma kramar till er alla,

Helena