Valet
Livet består nu av det konstanta valet
Kära läsare,
Jag vaknade tidigt imorse och inledde med en riktig långpromenad runt Djurgården i ottan. Luft och sol i ansiktet gör alla gott och med gott om utrymme att låta folk passera utan att ”gå på varandra” så går det alldeles utmärkt, enligt råd från smittskyddsexpert.
Därefter kör jag strikt isolering. Jag tänker på min familj och att jag behöver hålla mig så frisk och kry som möjligt för att kunna hjälpa till. Och för att hörsamma det som vi alla uppmanas att göra, under eget ansvar.
När jag gick där i solskenet så var det till en början med en liten klump i magen. Det ÄR lite för mycket oro i luften, för alla just nu.
Sedan påminde jag mig om valmöjligheten vi alla har. Det finns gränser för vad vi kontrollera. I dagsläget är det våra sociala kontakter, var vi rör oss och hur ofta vi tvättar våra händer. Och möjligen också behovet av att tänka i nya banor för att ta oss runt ekonomiska svårigheter.
Men där tar det slut.
Ändå kan det kännas som att oron måste kontrolleras också.
Det är där valet kommer in.
Man har valet att tänka positivt och känna tillit till att det man gör är gott nog och att vi kommer att klara detta på ena eller andra sättet, eller att tänka att man nu också måste kontrollera en inre våg av rädsla.
Det är rätt skönt att inse att man kan släppa mycket av oron. Bara skicka iväg den. En del menar att man ska släppa resten till universum. Eller någon med bättre kunnande. Eller änglar. Eller… vad som helst.
Oro som bara gnager eller efter längre än 10 minuter inte ger möjlighet till insikt om en lösning, är inte värt kraften.
”Sluta kontrollera rädslan”, sa jag till mig själv i höjd med Djurgårdsbron. ”Du har tvättat händerna. Du handlar mat med hemleverans. Du går inte till shoppingcenter, butiker eller after-ski-barer. Du besöker inte dina äldre släktingar.
Du gör tillräckligt. Vila i det och ha tillit.”
Så.
Energinivåerna höjdes markant.
Ibland måste man bara släppa.
Hur mår ni denna dag? Och hur tänker ni?
Ta hand om er!
Kramar
Helena