Anorexi.

[tv4play id=”3071732″ size=”large”]

Idag träffade jag Veronica Werkelin som drabbades av anorexi när hon var tonåring, spelade fotoboll och fick för sig att hon var tvungen att ändra kosten för att bli en bättre fotbollsspelare. Så småningom utvecklades det till anorexi. När hon var som sämst ville hon inte ens dricka vatten och blev tvångsinlagd på sjukhus.

Jag blev så tagen av Veronicas historia, inte bara för att jag själv varit och touchat på problematiken, utan också därför att våra unga lever i en värld så oerhört infiltrerad av kostråd, skönhetsråd, bantning och hälsa som för många är bra och roligt men som drabbar de som inte förmår hantera idealen. Dessutom berättade Vernoica med en sådan inlevelse. Idag är hon nästan frisk som hon säger. Sårbarheten kommer alltid att finnas kvar men hon har till och med börjat kunna njuta av godis på lördagarna.

Titta gärna på inslaget ovan.

  1. Sofia skriver:

    Hej! Vi är en liten familj som lever under hot och våld. Vi flyr just nu inom Sveriges gränser var dag för att slippa misshandel och hot. Men vi har ett problem, myndigheterna blundar för vår situation. Vi får klara oss själva. Vi har blivit spottade på och personerna som utsätter oss för detta hittar oss varje gång. Jag har en dotter på 7 år och är nu gravid i vecka 16. Jag ber er om hjälp. Snälla sprid vår historia. Hjälp oss att tvinga myndigheterna att reagera och agera genom att vi är många som pratar om det. Snälla rödda oss!

    http://hjlpenfrndden.blogg.se/2016/february/hjalp.html

    Och nej, det är absolut inget virus. Vill man inte använda länken så gå gärna in på blogg.se och sök efter: hjlpenfrndden

  2. Saknar dina inlägg…

  3. Jenny skriver:

    Hej, har du slutat skriva? Är inne regelbundet och kollar om du skrivit något. Saknar dina inlägg!

  4. sara skriver:

    Hej! sitter också och hoppas att du ska börja blogga snart igen, saknar dina vardagskloka inlägg!

Comments are closed.

LOADING..

Omplåstring.

Det börjar liksom gnirka och knirka på lite olika ställen. Som revbenen på vänster sida efter att jag ännu en gång glömt att själv hålla fast i min danspartner så han måste klämma åt ordentligt för att inte jag ska centrifugeras rakt in i speglarna.

Som i nacken efter att ha böjt den onaturligt mycket till snett nedåt utåt till vänster, en för min grundfsysik tämligen omöjlig position. Då behöver jag ändå någon slags medeltida tortyredskap för att sträcka ut som man ska.

Eller i höger skinka efter att ha hållit balansen enbart på högerfot i en vinglig snurr.

Men axeln är värst eftersom jag i en sista pose måste hålla ett desperat tag runt nacken på min stackars proffsdansare och det känns som om den ska gå ur led varje gång.

DÅ har jag inte ens börjat gå in latin-skorna med alla sina tusen remmar. Men Jonas Björkman är en hejare på att plåstra om och idag fick Marie Serneholt hjälp med omplåstring.

Men allt detta är skitsamma när  JAG HAR SÅ ROLIGT! Pain is temporary, glory is forever, som min gamla PT alltid sa. Fast jag borde nog snarare säga: Pain is temporary, fun is for life.

I morgon är det kamerarep. Med press. Herregud. Men faktiskt ska det bli kul att få testa stora dansgolvet.

Btw – tack för alla musiktips till presskonferensen. Några var så nära att kvala in men det blev Come on, med The Hives. Bra uppåtjack låt!

 

LOADING..

Helgmys.

Åh denna helg som bara rann iväg och som blev kväll och snart natt och ny vecka och inget har jag bloggat.

Jag har dansat, och dansat, och dansat och umgåtts med mina dansvänner för att hinna prata om något annat än ronde och chassé och sträck på dig för i helskotta.

Sen var det mello också med familjemiddag modell större och då blir vi jättemånga runt bordet och det är döhärligt. Sen lite jobb och ja ni vet ju själva hur era helger kan försvinna i en virvelvind av allt möjligt. Eller precis ingenting.

JAg skrev en krönika om passion också med anledning av Anders Borg och Dominika Perzinsky. Eller den handlar inte om dom, men om passsionen är något vi ska bejaka eller inte. Läs gärna här och jag blir så  glad om ni vill berätta vad ni tänker. Panik eller passion?

Hörs!

 

 

  1. Jag bor i London sedan -94 och reagerar alltid på hur folk bara gifter sej, skiljer sej och skaffar barn med en massa olika människor i Sverige. I vår stora umgängeskrets här är det ingen som separerat efter att de skaffat barn eller gift sej. Snälla nån – passion kommer och går! Man kan ju inte hålla på att jaga den i all evighet. Det är väl bättre isåfall att stanna med någon man trivs med (överlag, även om man retar gallfeber på varandra ibland) för barnens skull om inte annat?

  2. Cecilia skriver:

    Ser så framemot fredagen ! Trots jobbhelg.

  3. Maria skriver:

    Men att gänga sig är detsamma som att gifta sig.

Comments are closed.

LOADING..