Prinsessan Estelle.

I eftermiddag lanseras Prinsessan Estelles bönbok vid en tillställning i Koppartälten på Haga och det är tänkt att jag ska åka dit och kanske skriva en text.

Jag har dock två problem i mitt liv.

1. Kungahuset

2. Gud

Samtidigt som jag är vansinnigt förtjust i traditioner, historia och Kronprinsessa Victoria i synnerhet, så är idén med att låsa in en familj i ett av den demokratiska staten sanktionerade ämbeten så bisarr att den är omöjlig att argumentera för. Det är bara formalia, men det faktum att till exempel Fredrik Reinfeldt var tvungen att godkänna äktenskapet mellan Victoria och Daniel är så otidsenligt i ett land där individens frihet är en del av den grundläggande överenskommelsen. Kungafamiljen är alltid kungafamilj, men varför en del av vår konstitution? Vi fördömer hederskulturer men låser själva in små nyfödda barn i en offentlig framtid de inte har valt själva. Jag KAN inte hitta några argument för monarkin. sedan så sitter jag ändå där och beundrar bilderna på den lilla familjen på Haga.

Vad gäller Gud så är det minst sagt knepigt med jungfrufödslar, vattengång och återuppståndelse. Däremot har jag liksom så många andra i vårt sekulariserade land ett stort behov av att ritualisera mitt liv för att få tag i det innan det försvinner. Min barn sjunger i kyrkokören och jag är ibland på plats i Katarina Kyrka och lyssnar på Olle Carlssons humanistiska predikningar. Jag kan till och med argumentera för ett liv efter detta eftersom våra kroppar faktiskt återvinns som energi i ekosystemet. Jag tror också att det mänskliga medvetandet har oanad kapacitet. Men gud – är inte det att göra det för lätt för sig?

Min ofärdiga tro är på människans ansvar över sig själva som en del av världen, och visst är det så att kyrkan är ett av få rum där vi tillåts utforska just det. Vilka är vi? Hur bör vi bete oss med varandra? Vad är meningen med allt? Det borde finnas fler rum.

Fast som min ogudaktiga kompis K säger som har gått ur svenska kyrkan men ändå låtit döpa sina barn: ”Om man hade kunnat döpa sina barn i alla världsreligioner hade jag gjort det för säkerhets skull. Om Gud nu skulle finnas”.

  1. Mange skriver:

    du får naturligtvis vara för eller emot både monarki och religion (precis som alla andra), men jag tycker att det är bra när människor ifrågasätter sakernas tillstånd.

    jag antar att du är bekant med grupperingar som republikanska föreningen ( http://repf.se/ ), rojalistiska föreningen ( http://www.rojf.se/ ) och humanisterna ( http://www.humanisterna.se/ ) som ventilerar sina respektive filosofier.

    ifall jag ska spekulera (utifrån ditt blogginlägg) så är jag betygligt mer ifrågasättande kring de två koncept du nämner att du har funderingar kring.

    när det gäller monarki / kungahus fokuserar jag mer på konceptet än individerna som ingår i familjen en viss vecka ( även om jag inte för det minsta kan förstå intresset kring personerna ).

    jag har aldrig hört något rimligt argument för, trots att jag letat aktivt. ibland hör man fluffiga ‘argument’ som att ‘kungen är gullig’, ‘bra reklam’, ‘traditioner’ men det är ju bara tomprat. reklamargumentet finns ju inga som helst empiriska studier som påvisar, ‘gullighetsfaktor’ / ‘mysfaktor’? och att man skulle behålla den av historiska eller kulturella skäl håller jag inte alls med om. vår historia skulle ju inte förändras om vi avvecklar monarki, och vilken ‘kultur’ man avser i sammanhanget (som är värd att bevara) är jag osäker på.

    när det gäller skattefinansierade institutioner så är jag av åsikten att de ska bemannas baserat på kompetens och/eller via en demokratisk process, inte baserat på att två personer har oskyddat samlag.

    folk reagerar ibland att vi skulle bli som usa ifall man lägger ner monarkin, men det finns olika vägar att gå och en av alternativen är att monarken inte ens behöver någon ersättare. alla ‘viktiga’ uppdrag kan ledas av en folkvald person (eller talmannen) och övriga kan vi skippa.

    och när det gäller vilka ritualer var och en väljer att underhålla så är det upp till var och en. om du känner att det är rätt för dig att besöka katarina regelbundet så är det ju ditt val. men att kyrkan skulle vara ‘ett av få rum där vi tillåts utforska just det’ håller jag inte med om. sånt funderar många av oss på, och det kan man ju göra vart och i vilka konstellationer man vill.

    för min personliga del ser jag inget behov av en religion, vare sig när det gäller ”moral”, frågor som ”vad är vitsen?” / ”varför finns vi?” / ”hur ska jag förhålla mig till mina medmänniskor?”, eller som någon sort ‘förklaringsmodell’ till hur världen eller samhället fungerar.

    och att se religiösa böcker som att de har något historiskt eller kulturellt värde får var och en bedöma själv. själv är jag inte av den åsikten.

  2. am skriver:

    Hej!
    jag läser gärna din blogg och uppskattar bredden i den samt ditt språk. Det förvånar mig dock att du generaliserar gudstro så, min erfarenhet som blivande präst är att väldigt få åtminstone inom svenska kyrkan har en sådan bokstavlig tro som du beskriver. Går du ibland i Katarina gissar jag att du sett att bilden av vem/vad Gud är är ganska långt från ”gubben på molnen”.

  3. mia skriver:

    Är väl inte synd om kungafamiljen. Slipper mkt oro som vi vanliga har. Utbildning, försörjning, barnvakt, taxi osv osv. Tänk på Carl philip. Han kör lite racerbil, delar ut ngt enstaka pris och blir inte alls av med jobbet trots att han har stora svårigheter att få ihop en hel begriplig mening.

  4. Jag tycker argumenten som är riktade åt att det är synd om kungafamiljen är värdelösa. Det är väl klart att man som familjemedlem i Bernadotte har det bättre än vem som helst. Dessutom så är det väl klart som korvspad att de kan dra sig ut och leva ett normalt liv om de vill. Vi bor i Sverige, vad tror ni skulle stoppa dem? För att vara kung, prins, prinsessa etc. med alla dess privilegier som följer så är det väl inte mer än rättvist i någon mening att det ställs krav på dem? Sedan att Estelle ”indoktrineras” in i en religion eller levnadssätt som ”inte är normalt” är väl ändå oerhört relativt? Alla människor influeras av omgivning och föräldrar, vi som inte tillhör någon kunglig ätt har väl inte växt upp i någon ”friare” och mer tillåtande miljö, alla människor har väl regler och förväntningar att leva upp till. De argumenten som är intressanta är väl snarare de som handlar om distinktionen mellan kunglig ätt och vanligt folk. I ett idylliskt demokratiskt samhälle kan man ju tycka att man röstar fram ledare än att de födds till tronen. Inte för att det är synd om kungafamiljerna, utan för det är synd om oss icke-kungliga som inte har någon chans i världen att få nå den positionen.

    1. via08 skriver:

      Tack!

    1. Fast här är det ju en bönbok som lanseras ”av” prinsessan Estelle. Det är väl lite mer än vanlig påverkning. Annars håller jag ju med om att det inte är det främsta problemet.
      Så här skrev Lisa Magnusson: ”Svensk lag har nämligen slagit fast att kungafamiljen måste bekänna sig till ”den rena evangeliska läran”. Det står dessutom uttryckligen att de måste fördöma kätteri. Det är därför inte bara önskvärt att prinsessan Estelle manifesterar sin tro genom böneböcker, lagen uppmuntrar dessutom henne att smutskasta till exempel judar och muslimer, eller muhammedaner som lagtexten kallar dem.”

      http://rodeo.net/lisamagnusson/2013/05/15/kungafamiljen-ar-som-djur-i-bur/

  5. ”Kungafamiljen är alltdi kungafamilj” skiver du. Men är det så, numera? Om man nu skulle råka tro på magin i det ”kungliga blodet” (som många inbitna rojalister gör), så sker det ju nu en beklaglig utspädning av detta blod. Först med Silvia (tysk-braslianskt blod) och nu senast Daniel Westling från Ockelbo.
    Ett faktum är ju att nästnästa regent (om det nu blir så illa att vi måste dras med monarki så länge) inte ens tillhör ätten Bernadotte. Estelle kommer ju i så fall att bli den första regenten i ätten Westling.
    Och hur kul är det?

Comments are closed.

LOADING..