Betyg.

Fick just reda på vårens omdömen för femteklassarna i min närhet. De får inga betyg, men skolan förbereder sig och oss inför nästa år och använder sig av samma matriser, samma bokstavssystem men med tillhörande kommentarer om vad som behövs för att nå nästa nivå.

Min erfarenhet både hemma och från vänner är att det enda barnen ser är själva bokstaven. Hur många An? Ve och fasa, sänkningar till C (som visst motsvarar en fyra i gamla systemet påminner sig stenåldersdamen). Inga En? Godkänt är katastrof! Gråt och tandagnisslan och dåligt självförtroende blandat med jublande lycka. Över bokstäverna. Själva kunskaperna och vad som eventuellt måste nötas extra mycket nästa år är helt ointressant.

Det kan delvis bero på att sommarlovet just börjat. Men varför kan man inte bara strunta i den där (ut)dömande lilla bokstaven några år till och bara fokusera på lärarens omdömen:

Detta kan du. Detta måste du bli bättre på. Vill du utmana dig – pröva detta!

Gott så?

Jag blir inte klok på betyg. Eller jag tror att jag tycker genuint illa om betyg. Däremot är jag helt för en tät kontakt mellan lärare, elev och föräldrar och ett passionerat engagemang för kunskapen från alla.

Nu har barnen åkt iväg för sommarens första tvåveckorsperiod hos sin pappa. Det känns så sorgligt. Så jag har begravt mig i arbete. Arbete som jag i vilket fall kan utföra på landet. Iklädd yllekalsonger.

  1. Ewa skriver:

    Jag vet inte, sedan betygen försvann har kunskapsgraden hos eleverna sjunkit, det är ingen tvekan om det. Jag fick betyg från första klass, det var ingenting konstigt för någon av oss. Och det nästan viktigaste: betyg i Ordning och Uppförande. Det var ingen som någonsin gick ut skolan utan att kunna läsa och skriva ordentligt, jag misstänker att det går att göra en koppling. Betyg behöver inte vara negativt, med rätt stöd kan de ge en motivation att gå vidare, förbättra eller vad som behöver göras. Hur som helst, alla är väl överens om att skolan idag är en katastrof. Min dotter fick skriva mej, dej och sej, den läraren fick hårt motstånd från mig, skulle jag vilja säga.

  2. Om vi vill öka lärandet hjälper inte betyg snarare stjälper. Det finns väldigt lite forskning om det men den som finns säger att de som får bra betyg får en positiv utveckling medan de som tidigt får lägre betyg får en lägre utveckling.
    I skolans värld pratas det numera om något som kallas formativ bedömning som i motsats till betygens summativa karaktär är till för att ge eleven direktrespons på sina prestationer. Det är liksom ingen idé att säga till någon vad den gjort för fel utan att den får möjlighet att rätta till det.
    I idrott och estetiska ämnen är man duktig på att ge formativ respons. Tennisläraren skriver ju inte ner på en lapp vad du behöver förbättra i slutet av terminen.
    Det lärare behöver bli bättre på i skolan är just den formativa bedömningen om vi vill öka lärandet. Olyckligtvis ägnar sig nu mängder av lärare istället åt att bergiga hur man summerar kunskapen till en bokstav. Det är slöseri med resurser.
    (Och du Jenny C är inte Loka med 4 då de olika betygssytemen faktiskt mätte olika saker :) men det tar vi en annan gång)

    1. Tack för initierade svar alla!

      Jag har hört begreppen och hoppas att även vi mossiga föräldrar som ff relaterar till vår gamla relativa betygssystem kan bygga om våra matriser i huvudet, sorry :-D

      Det intressanta är, kan jag tycka, om det stämmer att det inte finns särskilt mkt forskning på betygens funktion.

      1. Sanningen är att jag ombads debattera ämnet med vår skolminister i höstas då jag i min lärartjänst hade utvecklingsarbete av gymnasieskolan i GBG.
        Nu blev det inget med den debatten, men jag läste in mig på den ledande forskningen kring ämnet och tillochmed Skolverket har inte lyckats hitta stöd för att betyg har lärande effekt. Syftet med betyg är kontroll urvalsinstrumentoch information inte lärande.
        Som urvalsinstrumentfungerar dock betyg ofta bättre än tex färdighetsprov. Tyvärr har det blivit populistiskt att ropa efter fler betyg i alla möjliga sammanhang när man upplever skolan dålig.
        (Du får gärna kalla C för 4 även om din 4 mätte nivån jämfört med de andra eleverna i din årskull medan dina barns C mäter kunskapsnivån. Sen kan man ju ifrågasätta om man kan mäta kunskap så :)

  3. Malin skriver:

    Håller helt med dig om betyg! Är lärare i bla svenska som andraspråk och undervisar relativt nyanlända elever som har så svårt att nå ett E trots att de kämpar allt vad de orkar och kan. Många ambitiösa andraspråkselever tappar sugen på vägen :(

  4. Du är klok Jenny. Bokstaven borde inte finnas, åtminstone inte förrän den behövs i urvalssammanhang – om man nu nödvändigtvis måste ha det på det viset. Eleverna behöver få all uppmuntran och stöd de kan få i ord och meningar. Kram läraren som undviker bokstäver så gott det går :)

Comments are closed.

LOADING..