Snickesnack.

Idag har jag intervjuat min svärmor Margareta till Nyhetsmorgon Söndag om hennes nya bok. Det är både bra och dåligt att känna den man intervjuar. I det här fallet var det nog bra.

Vi kom att tala mycket om just att tala med varandra. Inte bara babbla utan våga orden ta oss dit där det värker och gör ont. Där det finns ett behov. Samtalet som är det mest självklara och det ibland svåraste av allt i en relation.

Hennes eget förhållande till sin man räddades efter en lunch med Ingmar Bergman på Fårö då han ställde dem till svars om deras äktenskap som han intuitivt förstod var på upphällningen. ”Att tiga ihjäl någon som straff är det värsta man kan utsätta en människa för”, sa han.

Min egen pappa har alltid predikat om Det ständigt pågående samtalet, som livräddare för kärleken.

Inte fan är det lätt alltid. Ibland vet man inte ens själv vad orden ska beskriva. Men om man förmår treva tillsammans finns det bättre förutsättningar att överleva kriserna.

Sen körde jag en fåtölj över halva stan, joggade med ben sega som sirap runt Södermalm och fick träffa en person från andra sidan jordklotet som jag hoppas kommer finnas i vår familj länge.

För övrigt kom Ikeakatalogen i brevlådan. Trots att nätet finns året runt har jag ändå en ritual kring läsandet av den nya katalogen. Detta skåp MÅSTE jag inhandla:

 

 

 

LOADING..