Katter och vinterstövlar.

Barnen har lagt upp ett Instagramkonto för katten Kerstin som de uppdaterar med jämna mellanrum. Ni följer henne på @kerstinstromstedt . Det är mycket märkligt de dagen då ens katt plötsligt står med för- och efternamn. Kerstin undergår just nu en bantningskur på veterinär Christophs inrådan. Hon var efter sommaren fetare än på bilden ovan och domen var att gå ner femtio procent av kroppsvikten. Kuren initierades i Nyhetsmorgon och jag fick på något sätt fel i huvudet när jag såg scriptans anteckning under namnskyltarna till veterinärinslaget. Kerstin Strömstedt, katt. 

Ibland tror jag att mina katter är människor. Att de är mina bebisar. Jag ammar inte. Det kan jag lova. Inte heller matar jag dem med flaska, sätter dem vid bordet med en hakklapp eller har inkluderat dem i mitt testamente. Men nästintill. Ibland inbillar jag mig att jag är kvinnan som kunde tala med katter, även om jag inser att katterna ser mig som en mattant med tillhörande varm kropp att kura i vid behov.

Ju äldre barnen blir desto larvigare blir jag. Det är som om omsorgen om det som är litet och gulligt är konstant genom livet. Eva-charlotte älskar också att bli buren men är inte med på bilden. Kerstin är dock den med allra minst integritet. Lilla V kan göra vad som helst med henne (alltså inget plågeri här inte) medan hon spinner eller bara ser lite lagom uppgiven ut.

Berätta om era husdjur. Era katter, hundar, marsvin och illrar. Det enda ni möjligtvis kan utesluta är vandrande pinnar ety de inte har särskilt framträdande mänskliga drag. Eller vad fan vet jag?

Ps. Jag kommer att skicka ut böckerna i den lilla fototävlingen på torsdag. Alla tre som skickade in bidrag får pris:-)

Ps2. Alla vinterstövlar som nioåringen kan överväga (alltså de höga med FLUFF som hon uttrycker det, är slut. Ser ni några fluffstövlar får ni gärna höra av er.

Ps 3. Vill ni höra modellpojkar, höra rikspolischefen uttrycka sig om knullgubbar och njuta av Nanne och The Royal Concept samt Nelli Berntsson. Kolla här. Det blev ett riktigt bra program.

[tv4play id=”2465254″ size=”large”]

 

  1. Ok, jag erkänner. Jag kallar vår hund Pricken för ”min förstfödda/min håriga bäbis”. Tänker vanligtvis inte på mig själv som tönt, men inser att jag är det. För vet du? Pricken har till och med en egen blogg: http://www.prickenhund.blogspot.com

  2. OK, jag erkänner. Jag kallar vår hund Pricken för ”min förstfödde/min håriga bäbis”. Tänker egentligen inte på mig själv som en tönt, men inser att jag är just det. För vet du? Pricken har till och med en egen blogg: http://www.prickenhund.blogspot.com

  3. Emma skriver:

    Jag har en katt som är tre år men hon har bara bott hos mig i ett halvår. Jag brukar bära omkring på henne, motvilligt från hennes sida, och så pussar jag på henne och kallar henne för min lilla kattbebis. Hon är innekatt så enda gången hon villigt låter mig bära henne är när jag bär henne när vi går ut och tittar i brevlådan.

    Jag tycker hon är rolig när hon ska försöka gömma sig och inte vill synas med misslyckas. Hon sätter sig på golvet bredvid sängen, på den sidan som står längst bort från dörren. Hon tror att hon inte syns med öronen sticker upp. Eller när hon sitter bakom gardinen men hela gardinen står ut och framtassarna sticker fram. Eller när hon sitter bakom blommorna men syns jättetydligt, fast jag ser ju på henne att hon tror att hon har gömt sig.

    Det mysigaste är på morgonen när hon märker att jag har vaknat och går fram till mig och så ska vi mysa. Jag får klappa henne och hon spinner aldrig så högt som på morgonen. På morgonen kan hon mysa hur länge som helst så jag ställer klockan en kvart innan jag ska gå upp så jag har tid för kattmys.

    Jag skulle gärna ha fler katter men min katt är en ensamkatt. Hon gillar inte andra katter och hon tyr sig till en person. Så jag har en katt men jag får nöja mig med det. Det går bra. :)

    1. Emma skriver:

      Jag glömde! Jag försöker även lära henne kommandon. Det går väldigt långsamt framåt så än så länge kan hon bara ”sitt”. Min mor tycker jag är knäpp som tror jag kan få en katt att lyda kommandon. Jag tror allt går med rätt muta. ;)

  4. Sara skriver:

    Hej! Vi har två bondkattpojkar på 1,5 år. Boris och Buster! En natt i början av maj kom Buster hem med båda bakbenen söndertuggade, troligen en grävling. Det har varit en lång och jobbig resa för Buster och för oss. Många turer till veterinären med såromläggningar och två operationer. Lång antibiotikakur och metadon som smärtlindring. Buster blir nog aldrig som förr, han lever nu sitt liv som innekatt, mysigare och personligare än någonsin. Det har även inneburit att Buster nu är lite väl rund om magen så därför bantar även han nu…
    Med vänlig hälsning Sara

  5. Katter är verkligen speciella, MIN katt blev påkörd i våras, hon var verkligen speciell, hon var väldigt kelig men kelade men för länge då rev hon fast hon rev nästan aldrig mig bara alla andra! En del katter tyr sig bara till en person det gjorde hon. Just nu har jag 5 katter, har haft minst 20 katter + kattungar i mitt liv man fäster sig verkligen vid en del! Gillar du dina katter lika mkt? Eller gillar du någon lite lite mer? :)

    Kram

Comments are closed.

LOADING..