Kids och pengar…

Ena dotter instagrammade nyss hur pank hon var. #Döpank helt enkelt, vilket inte är så konstigt med tanke på att de inte får så mycket pengar till att börja med och att jag och pappan allt som oftast glömmer bort att ge dem den månadspengen som de ändå får. Det har helt enkelt uppstått en diskussion om hur mycket pengar en alldeles strax trettonåring ska ha att röra sig med. Ska de få barnbidraget? Hur ska telefonen betalas då? Vad bör det räcka till? Swedbank skriver att 300 spänn är snittet för just fickpeng för en nybliven tonåring men är det bara till nöje eller ska ett mellis på stan kunna rymmas där? En del kopplar månadspeng till insatser hemma men jag får ju göra hemarbete utan lön borde inte det gälla alla som bor på samma ställe och som har en fungerande kropp?

Hur gör ni helt enkelt? Pls svara omgående.

Mvh också #döpank #januari #köpfestenäröver

PS. Borde inte januari vara världens enklaste gå ner i vikt månad. Pengarna är slut. Man slutar äta.

 

  1. Ska dom få barnbidraget så dra av för telefonen, självklart!
    För 300kr/månad ska eget godis, dricka på stan inkluderas.
    Om mina barn behöver äta på stan för att hinna till träning tex så betalar jag, men om dom själva väljer att äta ute fast det finns mat hemma, då får dom stå för det.

  2. Tette skriver:

    Hej! Jag har en snart-11-åring och här är det lite annorlunda, vi har inte ens infört riktig veckopeng än. Jag vet ju att hon behöver lära sig hantera pengar, så vi borde nog göra det men hon har ännu varit så himla ointresserad av att handla saker eller gå på stan. Hon gör helt enkelt inte av med några pengar. Har ju tänkt länge att hon kunde börja med en liten veckopeng till lördagsgodiset, men har tyckt att det är så smidigt att jag köper lite godis när jag handlar mat istället, av olika skäl (jag kan bestämma mängden hehe, lillebror ska ändå handlas åt, och vi slipper ett stort godisköparprojekt varje lördag..) Jag förstår ju att det kommer svänga snabbt (imorrn?) :-), efterfrågan på pengar menar jag, och kanske gör jag henne en otjänst som inte infört veckopeng än, men vi pratar ju om pengar och pengars värde. Jag köper hennes kläder, och efter skolan går kompisarna direkt hem till varann om de inte går till fritidsklubben eller hem, så hittills har inte behovet av fickpengar funnits. Har väl tänkt att vi tar det när det börjar efterfrågas men det kanske är dumt?..
    Jag vill nog inte heller belöna hemarbete med pengar, det vill jag få in att det är något vi delar på, alla hemma.
    Har svårt att tänka mig att vi kommer ge hela barnbidraget till henne som nybliven tonåring, det blir nog mycket senare, vet ju inte hur det känns om två år, men tror inte vi kommer vara där att hon ansvarar för klädinköp och sådant själv redan då. Men det där är ju olika säkert, menar inte att jag tycker det är fel :-).
    Det är inte så att jag köper en massa prylar till henne, för att hon inte har veckopeng, vi är väl ganska generösa till jul och födelsedag men hon är liksom nöjd med det, och frågar inte efter saker. Hon har en ganska full spargris men är liksom inte så intresserad av att spara till eller köpa grejor..
    Ska man vänta in pengaintresset, eller måste man introducera det?
    Oj, ursäkta att jag skrev så långt, fast det inte ens var ett riktigt svar på det du frågade om! Mycket intressant att läsa om vad andra tänker att en vecko/månadspeng ska räcka till!

  3. Lisa skriver:

    Hej! Jag följer med glädje din blogg och tycker alltid att du skriver enkelt, nyktert och så ärligt kring olika ämnen.
    Men en sak gjorde mig upprörd i det här inlägget och det är hur du slutar det – ”också döpank”. Jag förstår att det är en viss ironi och skämt, men det är ett otroligt hån mot alla som faktiskt är fattiga! Jag kan också känna mig pank och fattig ibland, men jag har ett hus, ett sommarställe, en bil och en halv båt. Jag kan ge mina barn trygghet och en bra materiell standard. Det tror jag att du också kan. Då är man väl aldrig fattig?
    Det var en kompis till mig som sa ”skärp dig” när jag sa att jag var fattig då lönen tagit slut extra fort en månad. Jag har tänkt mycket på det sedan dess. Jag har ju faktiskt ett buffertkonto att ta från om det behövs, eller vi kan sälja en bil och jag får börja åka kommunalt till dagis och jobb. Inte värre än så.
    Det finns de som är riktigt fattiga. I Sverige. Som inte kan göra en överföring från sparkontot om pengarna är slut. Som på riktigt oroar sig för hur de skall kunna köpa mat innan nästa utbetalning.
    Du är inte fattig.
    /Lisa

  4. Luttan skriver:

    Min 13-åring har 200 kr… De får han göra vad han vill med. Ska han på bio eller bada med kompisar betalar vi det då.
    Kläder och sånt köps när det behövs. Är det ngt speciellt man vill ha får man önska sig det i födelsedagspresent eller julklapp. Vi har aldrig tjafs om pengar, är det något alldeles särskilt får man ”jobba” hemma.

  5. Hej! Intressant ämne. Och svårhanterat ibland. Så här har jag/vi gjort.

    Mina söner får barnbidraget/studiebidraget sen flera år tillbaka. De är lite äldre nu (17 resp 18 år) och det har funkat bra genom åren. De är inte direkt bortskämda på så sätt att vi öser över dem allt, tror inte de mår bra av det, men samtidigt har de det rätt bra.

    Pengarna ska räcka till bio, nöjen, lite kläder och annat de vill köpa. Vi har sagt att större inköp som nya vinterskor etc hjälper vi till med. Hygienartiklar köper de i princip själva förutom schampo och basgrejer. Det ser jag till att det finns. Sedan använder de julklappspengar och födelsedagspengar att köpa större grejer de önskar sig t ex utrustning till sporter ex gymkort. Ibland räcker det inte så då skjuter vi, mormor eller någon annan till med en slant.

    Jag har valt att inte betala dem för hushållsarbete eller för att de ska städa sina rum etc. Deras pappa gör tvärtom (vi är frånskilda sedan många år) så vi har tyvärr lite olika princip. Jag tycker de ska lära sig att man tar ansvar för sitt eget och det gemensamma i ett hem utan att behöva en belöning (är liksom livrädd att de ska växa upp till män som sitter barnvakt till sina egna barn :-) som mina bröder). Har dock full respekt för att andra har en annan ordning och gör annorlunda. Finns inget facit, man gör som förälder vad man finner vara bäst.

    Tycker det är lite svårt att hantera det hela rättvist dock, dels mellan ännu äldre bonussyskon men också mellan mina egna två eftersom en av dem har jobbat hela somrarna och klarar sig själv i högre utsträckning. Ska han alltid få ta av egna pengar medan den andra (som inte fick något sommarjobb) får mycket mer stöd? Har väl hittat en slags linje även här men jag känner mig inte helt tillfreds.

Comments are closed.

LOADING..