De modiga människorna…

 

Jag sitter som bäst på redaktionen och går igenom det sista inför kvällen program. Snart smink och sedan kamerarep och trailerinspelning innan det är dags att hälsa kvällens gäster välkomna. När man ska göra ett program med så kort programtid som vi har gäller det att utnyttja varje minut på rätt sätt. Ibland går redaktionens åsikter isär. Idag är vi helt överens.
Ikväll handlar det  om hjältemod. Det handlar om människor som riskerar livet för att rädda andra och göra världen lite bättre. 3-barnsmamman och sjuksköterskan Anneli Eriksson kämpar mot världens farligaste sjukdom Ebola, som nu sprider sig okontrollerat över världen. 20-åriga Taffan från Lund har gett upp juridikstudierna och är på väg ner till Kobane i Syrien, beredd att ta till vapen mot den hänsynslösa terrororganisationen IS. Dessutom Mark Levengood som just nu reser landet runt med Svenska hjältar och budskapet att vi alla kan göra något, och Dolph Lundgren. Jag undrar om han blir mer eller mindre hjälte privat av att spela he-man på vita duken.
Kl. 21.30 sänder vi som vanligt vidare på tv4.se och då handlar det om hjältemodets pris. TV4:as erfarna utrikeskorrespondent Rolf Porseryd om vad han lärt sig om mod av att i över 40 år bevakat krig och katastrofer världen över.
Ibland känner jag mig som världens fegaste människa. Ändå finns det mycket vi kan göra. Jag skulle bli så väldigt glad om ni ville titta på programmet ikväll!
  1. Det var ett riktigt bra program, blev speciellt imponerad av Taffan-vilken hjälte!!

  2. Hjältar. Som jobbar för att hjälpa människor som drabbats av världens farligaste sjukdom. För att den inte ska spridas. Som behandlar människor iklädda ”rymddräkt” och gummihandskar. Ingen kroppskontakt. För att vi inte förstår oss på, inte kan behandla, inte vill sprida, sjukdomen.
    Är det bara jag som gör associationen till ”Torka aldrig tårar…” och hur vi hanterade HIV-viruset innan vi fullt ut förstod oss på det?!
    För bara nåt år sen handlade debatten om hur inskränkt och inhuman behandlingen av de sjuka då var.
    Det finns visserligen inte samma stigma eftersom det nu inte handlar om en sexuellt överförbar sjukdom, det är inte i huvudsak bara en liten, ”homogen”, redan utsatt grupp som drabbas. (Om man inte räknar de fattiga och krigsdrabbade som en grupp.)
    Men jag tycker det är märkligt att kopplingen inte har gjorts… Och undrar samtidigt hur vi skulle kunna göra annorlunda…?

  3. mimmi skriver:

    ”hjälte”- ”offer”-perspektivet är djupt rotad i det svenska samhållet och präglar biståndet på ett diskriminerande sätt. jag har mycket svårt för hur yrkesgrupper beundras och blir hjältar på ”offrens” bekostnad. Skippa känslosamheten och se det självklara i att vara god istället. SKippa den där obehagliga och stigmatiserande beundran, den är overklig. För att bli kvitt din känsla av feghet Jenny kan du ju pröva att stå upp för någon som blir illa behandlad, sluta vara till lags och börja agera i rättvisans namn.

    1. Jag tror att vårt behov av hjältar (och väldigt få ser sig själva sig som hjältar eftersom hjälteskapet bygger på avstånd och okunskap om både aktionen och risken och de som utför hjältedåden oftast har både kunskap och erfarenhet) fyller ett mänskligt behov som inte står i kontrast till de som behöver hjälp och deras lidande. Förebilder behövs som drivkrafter inom alla områden, från skola till scen och katastrofmedicin. När vi ser vad andra gör kan vi sätta vårt eget agerande och vilja att hjälpa (på vårt sätt) i nyttigt perspektiv. Dessutom kan de få följare av professionella som vågar välja lika. Det betyder inte att vi ska släppa fokus på vilka det är som far illa. Ja, jag känner mig feg jämfört med de som riskerar livet för att rädda Ebolasmittade. På många andra områden är jag modig. Det är olika.

      1. mimmi skriver:

        Känner du dig feg så handlar det nog om okunskap hos dig och tecken på att du inte är helt självförverkligad. Att beundra och sätta människor på piedestal är nog något man gör om man själv har dåligt samvete. Börja agera i din vardag och gör något som inte är bekvämt för alla. Uttryck en åsikt som inte gullar in sig, våga vara annorlunda, i rättvisans namn. Så slipper du se upp till dina ”hjältar” – som tyvärr har en konsekvens, och det är att förutsättningen – ”offren” – fråntas dignitet och vars egen förmåga och begåvning glöms bort. ”Hjältens” vilja att vara just hjälte har ett pris- ”offrens” egen handling som subjekt.

  4. Jättebra och tänkvärt program! När man ser folk som Anneli och Taffan så tänker jag att det finns hopp för mänskligheten ändå. Fantastiska insatser, verkligen hjältar!

  5. Susjos skriver:

    Äntligen hemma en tisdagkväll och kunde se dig live !!! En toppenprogram! En av mina fd. kollegor -Maya- ska åka ner till Liberia med ”Läkare utan gränser”…jag är grymt imponerad av alla hjältar!

Comments are closed.

LOADING..