Kalastider…

Det är mycket fest i December. Igår fyllde min kära stylist och väninna Siroun jämt. Det är hon som ser till att vi har kläder att ha på oss på morgnarna eftersom ni inte gärna vill se mig och Steffo nakna där i studion med manuspapperna fladdrande över magvalkarna.

Innan dess hann vi med Nobelmingel med de amerikanska pristagarna. Med kläder.

Idag har jag så haft tretton elvaåringar på middag efter en timmes bowling, och de var alldeles, alldeles underbara. De flesta har jag sett sedan de var sex och började i nollan och nu är de precis i tweenieåren före allt men ändå nästan där. Fördelen med att de har fått gå i samma klass i så många år, med samma fröken Eva som jag tror att jag själv älskar lika mycket som min dotter gör om inte mer, är att de verkligen känner varandra och funkar tillsammans.

Den inspirerande menyn bestod självklart av mjuka tacos med massor av olika tillbehör, samt glass med massor av olika tillbehör.

Lilla V är min minsta. Min snart ganska stora men minsta. Misstänker att antalet kvarvarande kalas av den här typen går att räkna på ena handen och nattade henne något krampartat efter insikten om att tiden inte kommer att börja gå baklänges idag heller.

Men mest av allt tänker jag på en fin kamrat som fick ett dåligt besked idag och skickar all kraft dennes väg. Vi är också här. Allt blir bra.

  1. Helen skriver:

    Min äldsta är lika gammal som din minsta….känner mig också lite krampaktig med henne emellanåt. Hon blir liksom bara större och större. Strange! Men ändå jobbigt på nåt vis.

Comments are closed.

LOADING..