Skilsmässopapporna…

Ok. Jag omvärderar chiapudding. Med lite vanilj och bär var det faktiskt – gott.

I övrigt har jag en fråga till er frånskilda kvinnor med barn. Hur ser ni vilken roll ni tar som föräldrar efter skilsmässan? Är det mamma eller pappa som är närmast eller är det lika? Vem har koll på omsorg, inköp och kalendrar? Vad bråkar ni mest om? Umgås ni vid födelsedagar och storhelger?

Träffade en kvinna i helgen och hamnade i en livlig diskussion om att så många män fortfarande släpper taget om sina barn efter skilsmässan och fokuserar på sin nya familj, tyckte hon. Jag känner inte riktigt igen det. De pappor jag träffat finns där även om många mammor tar större ansvar. Men när jag läser på hos SCB får jag följande bild:

”En vanlig månad bor barn med särlevande föräldrar i genomsnitt 21 dagar hos sin mamma och 9 dagar hos sin pappa”.

Mer mamma än pappa överlag alltså. Berätta gärna om ni vill….

 

  1. Anette skriver:

    Det är lätt att tycka att papporna inte tar ansvar men många kvinnor vill inte släppa kontrollen heller. Svårt, svårt,svårt…..

  2. Tara skriver:

    Efter separationen blev ALLT mitt ansvar. Pappan bidrog endast med 1173kr / månad. Han visade inget intresse för ngt som hade med vår dotters liv att göra.
    Nu är vår dotter vuxen och han är plötsligt redo att kliva in i hennes liv igen, skörda. Det är naturligtvis inte möjligt. Hur kan man ens inbilla sig att man skulle kunna göra det efter 15 års frånvaro?!

    Min nuvarande kille har två småbarn.
    Han har barnen hos sig heltid och ansvarar för det mesta, inköp, kontakt med skolan, dagis, aktiviteter mm.
    Deras mamma har barnen hos sig under helgerna, satsar på lek och att ha kul…
    Ombytta roller..?!

  3. Jenny skriver:

    Jag och mitt ex kör varannan vecka med vår femåriga dotter, men hon är en dag längre hos mig eftersom han tidigare gick en språkkurs som han inte skulle kunna gå annars. När den tog slut har vi bara fortsatt med samma schema. Han är väldigt delaktig i hennes liv och är en väldigt bra pappa, men jag står för de flesta inköpen och tar tag i sommar- och julscheman osv. Den ojämna fördelningen av inköp beror på att jag har en ny sambo och därmed bättre ekonomi. Vi är flexibla och hjälper varandra genom att byta dagar om det behövs. Efter en jobbig period efter separationen har vi nu en bra relation och kommunikation.

  4. Magda skriver:

    Min son som blir 24 har inte träffat sin pappa på över 20 år och det har säkerligen hjälpt mig att inte bli bitter (jo ibland) över att 16-åringens pappa nästan uteslutande varit helg/lekpappa. Är tacksam över det han ger som inte jag kan i form av stor släkt, naturupplevelser och grabbsnack och så är han roligare än mig som är mer djupprata-mamma-typen:))

  5. Jag är skild sedan 2 år och har ett barn som är 3.5. Pappan träffar barnet ett dygn i veckan, det är hans val, inte mitt. Jag har allt ansvar, både ekonomiskt och känslomässigt. Pappan är mer som en lekpappa, han har ingen vardag med barnet. Det funkar ändå okej mellan oss, jag har accepterat nivån och gör det bästa av situationen. Hoppas att de kommer ha mer umgänge i framtiden, men ansvaret kommer nog alltid vara till allra största del mitt som mamma.

Comments are closed.

LOADING..