Snyltis är oskadd

Nu är vi på väg hem från akuten igen. Snyltis är oskadd och har varken inre eller yttre skador. Vi fick träffa en jättegullig läkare som Elsa blev förtjust i, eller ja, mest i hennes stetoskop. Nu kommer jag aldrig någonsin lämna Elsa i vår säng igen och det första jag ska göra när jag kommer hem är att sänka botten i hennes säng till lägsta. Jag blev otroligt chockad när jag hörde smällen av att hon trillade ner och känner mig fortfarande skärrad. Hon ska observeras i två dygn så Ibbe blir hemma ikväll. Supertråkigt såklart men det känns inte rätt i magen att lämna henne till barnvakter, mest för barnvakternas skull om det skulle vara något. Elsa verkar vara iaf vara pigg som en mört!

image

  1. Hanna skriver:

    Hej Jessica! Jag har fått det återberättat av min kära mor att jag klättrade ur spjälsängen och trillade rakt ner i golvet. Det är ju inget jag kommer ihåg men jag är idag frisk som en nötkärna! (Jag var tydligen en väldigt klättrig krabat och skulle klättra på allt, jag ville väl utforska världen.. 😉 )
    Men jag förstår även att man som förälder blir väldigt skärrad och chockad. Det är ju ens lilla ögonsten som blir skadad. Hoppas allt har gått bra för lilla Elsa och att hon inte heller får några men efter detta! Många kramar till dig och din familj!

  2. Å vad rädd man blir när det händer! Men visst är det ett bra tecken om barnet skriker? Det har jag hört, det tyder på att barnet blev mest rädd men inte skadad. Värre om de blir tysta. Jag tror inte att det är nån fara och om hon verkar pigg och som vanligt så behöver ni säkert inte oroa er. Om jag var er skulle jag ta med ibbis på galan

  3. Elin skriver:

    Åh, så jobbigt! Men alla barn ramlar ur sängen nångång, det händer sånt. Och det är väldigt sällan någon fara.
    Åk båda på galan, det kommer inte hända ngt med allra allra största sannolikhet. Och om barnvakterna skulle märka att det är ngt fel med Elsa så är ju ni möjliga att nå och så kan ni åka hem och se hur det är. Och ha inte så dåligt samvete (lätt att säga, svårt att leva upp till, jag vet). Det är så lätt hänt. Mitt barn har det hänt flera gånger, större nu, så inte lika otäckt som när hen var mindre.. Men ändå!
    Du är bäst som mamma!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..