Så gick det på familjerådgivningen

Jag är helt slut i både kropp, huvud och själ. Jag hade byggt upp en liten mur runt mig innan vi gick in till familjerådgivningen och jag hade bestämt mig redan innan att jag inte skulle gråta. Jag vet inte varför jag kände så egentligen. Jag tycker ju att det är ganska skönt att få gråta och prata ut. Jag tror att det har att göra med att jag trots att jag delar med mig av det här i bloggen tycker att det är lite skämmigt att gå och få hjälp. Jag har sett det lite som ett nederlag och ”sista utvägen” fast det ju egentligen är precis tvärtom. Vi ska få hjälp med att hitta lättare sätt att leva med varandra eftersom att vi älskar varandra och har valt att vara tillsammans. Att inte gå dit hade varit att ge upp för oss.

Jag började gråta så fort samtalsterapeuten frågade varför jag hade valt att komma dit. Jag snyftade och sa att jag inte alls ville komma dit utan att det var Ibbes idé från början. Jag sa mellan tårarna att jag tycker att det är jobbigt att prata om sånt här och att jag tycker om att gå undan istället för att prata. Det var så himla skönt att bara få släppa ut allt och sen gick det mycket lättare att prata om våra problem. Det bästa tipset jag fick idag var att vi inte ska ta så allvarligt på allting och att det ÄR jobbigt under småbarnsåren. Och att vi ska vara vänligare mot varandra, att det ger så mycket även om man kanske inte tror det.

Vi fick en ny tid om en vecka och jag hoppas att vi kan få till det med barnvakt även då. Det var befriande att få höra vad Ibbe tycker och tänker och han sa saker som jag inte hade en aning om att han kände. När vi kom hem spelade vi in nästa veckas avsnitt av Tvillingpodden och det kommer att bli ett känslosamt avsnitt med många tårar. Jag och Ibbe fick berätta för Angelica hur det gick under rådgivningen och sen har jag och Angelica ett samtal om hennes och Stefans relation. Det kommer alltså inte att vara ett klassiskt avsnitt med skratt, flams och trams.

andreas_jessica
Vi kommer att klara det här och gå starkare ur detta. Det är jag övertygad om. Kärleken övervinner allt.

  1. Heja er som tar tag i det! Fick mig verkligen en tankeställare och ska nog boka in en tid för mig och R också. Småbarnsåren ÄR tuffa som man behöver nog lite hjälp på traven för att ta sig igenom och under tiden ha det härligt tillsammans. Tycker du är modig som skriver om det i bloggen. Stor kram! ❤️

  2. Mina barn är 11 och 13 så vi har klarar småbarnsåren och är ”ute på andra sidan”. Vill bara säga att trots att det är tufft med sömnbrist mm så är det sååå värt att ta sig igenom tillsammans! Kärleken blir djupare och man har en historia ihop som binder samman familjen. Ingenting kan ersätta eller bli lika bra som ni två ihop. Om grundkärleken finns och ingen slåss eller är otrogen så är det värt att kämpa!
    Stoltheten och kärleken när jag tittar på min familj❤️. För övrigt har ni Sveriges absolut bästa podd! Hanna och Amanda kan slänga sig i väggen, ni slår dem med hästlängder! De har tappat känslan och pratar mest om sina sponsorer. Ni är mycket mer äkta!

    Glad midsommar

  3. Sara skriver:

    Bra och modigt!

  4. Lina skriver:

    Heja er Jessica! Jag vet inte vad ni går igenom men tror att det hade varit tufft oavsett vilken man du levde med. Småbarnsåren är de som tar mest på parrelationen. Det säger iaf alla mina kloka äldre kollegor Önskar jag o B också hade prioriterat familjerådgivning. Fortsätt kämpa! Tror det lönar sig i slutändan! ❤ Du är by the way assnygg i nya jeansen! O tack för hälsningen jag fick genom mamma o pappa puss!

  5. Jag känner att alla dagar nu för tiden (efter första året med barn) går upp och ner för man gör en sån stor förändring i livet. Ibland känner jag att jag är sååå less på allt och vill bara skrika och andra stunder sen känner jag att jag älskar min sambo så mycket att jag spricker och att vi är en familj förevigt och så är det bara. Jag tror ALLA har det jobbigt i sina relationer men vi är konstant lurade att veta hur förhållanden ska vara via filmer, reklam, tv, bloggar, instagramkonton…allt är liksom bara en liten, liten del av hur en relation faktiskt ser ut. Den bra-iga delen, allt skit synns för det mesta inte. Jag brukar iallafall tänka så att man väljer en partner och så länge kärleken, respekten och tilliten finns så kan man jobba genom vad som helst och utvecklas tillsammans. Alla har dåliga studen MEN det är dom studerna som tar en till nästa underbara stund och så går den karusellen.

    Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..