Hon testar gränserna

Elsa har pratat väldigt mycket under lång tid och hon har länge kunnat säga nej. Dock verkar hon inte vilja förstå nej när jag säger det. När hon har ätit klart kastar hon ner maten på golvet. Jag säger nej, hon fortsätter. Vi har en grind för trappan som hon har lärt sig åla sig förbi och kan numera klättra upp för trappan trots grinden. Jag säger nej, hon tittar på mig, skrattar och fortsätter klättra. Hon går in i badrummet, stoppar in handen i kattlådan och stoppar in kattsandskristaller i munnen, jag skriker neeeeej men hon skrattar bara. HUR får jag henne att förstå att nej är nej? Jag tar bort tallriken så att hon inte kastar mer mat, jag tar ner henne från trappan och jag stänger dörren till toaletten så att hon inte kommer in till Signes kattlåda. Men vi kan ju inte hela tiden flytta på saker/stänga dörrar. Jag vill ju att hon ska förstå att nej är nej.

Hur har ni gjort med era kids? Vissa saker har hon dock förstått är ”farligt.” Som tex en pall som numera heter ”aj-aj-pallen”. Det är en pall med steg på som hon brukade klättra upp för och sen stå upp på. En gång när hon gjorde det trillade hon ner men jag hann fånga henne så hon har inte slagit sig när hon har klättrat där, men hon klättrar inte där längre utan säger ”aj-aj-pallen” när hon ser den. En annan sån sak är lamporna ovanför våra sängar. De blir varma efter ett tag och det vet hon så när hon tänder dom på morgonen säger hon ”aj aj”. Är ”aj aj” bättre än nej? Kom gärna med era bästa tips.

elsa_kappa

  1. Hej! Jag har en tvååring och läser även till förskollärare. Du får tänka på att Elsa inte har något utvecklat konsekvenstänk ännu. En annan sak du ska tänka på är att Elsa inte förstår innebörden av nej. Vi vet att nej är nej, vi har den erfarenheten. Men Elsa besitter inte samma erfarenheter ännu och vet därför inte riktigt vad du menar. Hon märker det väcker en rolig reaktion, det hon gör får dig att upprepa det här Nejet om och om igen. Vi säger dock inte nej här hemma ,vi säger stopp och visar tydligt med handen 🙂
    Säg inte heller nej/stopp utan att ge en förklaring, tänk ”Det kompetenta barnet”. Och välj dina strider… så ska du se att det går bra 😉

  2. Li skriver:

    Barn har inget utvecklat konsekvenstänkande förrän de är i 8 års ålder, fullt utvecklat är det när de är 15. Så du slutar aldrig tjata. När man tror man inte kan säga nej 10 000 ggr till ska man göra det. Forever. <3

  3. Soffan skriver:

    Lite off topic, men är nyfiken på hur bröllopsplaneringen går? Ska själv gifta mig nästa sommar och undrar om du kommer dela med dig om tips och idéer inför din egen dag?
    Tack för en fin blogg!

  4. C skriver:

    Så små barn som ditt (och mitt) saknar impulskontroll. De kan alltså helt enkelt inte kontrollera sig.
    Bli inte arg! Sig ett neutralt nej om du vill, men framför allt – förekom!
    Jo, du måste plocka undan saker, stänga dörrar etc. Det betyder INTE att barnet inte kommer att lära sig tids nog, utan att du avleder från det som är spännande. När hjärnan är mogen kommer det att bli lättare och bättre.
    Och som andra har nämnt: Undvik ordet ”inte”. Sig hellre vad hon kan göra i stället.

  5. Lina skriver:

    Försöker ist för nej säga ”Dagny mamma/jag vill inte att du stoppar den i munnen för då… och så en förklaring på varför det inte är ett önskvärt beteende. Typ du kan ramla då eller den kan fastna i halsen då (beroende på vad det är hon gör). Vet egentligen inte om det funkar på så små barn som våra men det känns som att hon tittar på mig och har förståelse för varför jag ber henne låta bli. Tänker att man kanske har igen det ju äldre de blir och att de utvecklar ett konsekvenstänk. Lycka till! 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..