Sorgligt i Tvillingpodden

Som jag skrev tidigare så är veckans avsnitt av Tvillingpodden kanske inget klassiskt roligt” avsnitt. Vi pratar om det inställda bröllopet och det blir rätt tungt. Jag känner att det måste få vara lite tungt och jobbigt ibland också, och jag vet hur mycket ni ändå uppskattar att jag är ärlig med hur jag tänker och känner. Ni är alltid så fina och stöttande i både med- och motgång, tusen tack för det. Jag har skrivit det förut, men jag skriver det igen, ni betyder väldigt mycket för mig! Tack för all respons på det här med bröllopet. Det känns ändå bra att vi har en bokad tid hos familjerådgivningen på onsdag så att Ibbe och jag kan prata igenom allt och framförallt hur det känns för båda. Vi är inte osams eller så och vi är fortfarande tillsammans, jag såg att någon undrade det. Jag hoppas och tror att det kommer att bli bra tillslut, hur det nu än blir. Det är som Angelica säger i veckans poddasvnitt, man vet ju faktiskt inte hur livet ska bli och det blir bra ändå.

I veckans avsnitt pratar vi inte bara om jobbiga saker utan vi tar också upp hur det står till med Angelicas intelligens och vad betyder egentligen ”friends with benefits”? Det och mycket mer får du om du lyssnar på Tvillingpodden avsnitt 114 som ligger uppe på tvillingpodden.se och i appen podcaster nu. Hoppas att ni vill lyssna! Jag är så glad över att det är så pass många som faktiskt gör det, lyssnar alltså. Förra veckan slog vi rekord med nästan 40 000 nedladdningar. Helt otroligt roligt, tack för det!

IMG_8765

  1. Sanna skriver:

    Har precis lyssnat på podden. Väldigt känslosamt! Vill önska allt lycka till med er. Hur ni än bestämmer så löser sig allt tillslut. Bra jobbat att gå på rådgivning! Hoppas det ger er något, oavsett vad ❤️

  2. sanna skriver:

    Hej fina Jessica. Vad berörd jag blev av er podd och av dina ord. Har själv gått isär med min sambo sen 5 år då vi insåg att vi ”bara” älskade varandra, men inte längre var förälskade i varandra. Så vi valde att fortsätta som bästa vänner, för vi vill ha varandra i livet men vi vill inte vara tillsammans, ändå gör det ont att ta ett sånt beslut och då har vi inte barn. När du diskuterade med Angelica om ditt inställda bröllop så fick jag känslan av att du blev ledsen när Ibbe sa att er relation var dålig, och att det sen dess har låst sig lite för dig, att istället för att följa med på samtal ihop med honom så har du valt att gräva ner dig i jobb med din syster. vilket är helt förståeligt. När du sa att du inte trodde att du skulle stanna om det inte vore för er dotter, så blev jag väldigt ledsen för din skull. Mest för att det inte är rättvist emot henne att lägga det på henne. ” vi vuxna stannade olyckliga för att vi hade dig ” det visar ju inte alls hur kärleken fungerar för jag tror aldrig du hade rådit angelica till att stanna om hon inte var lycklig, eller om din dotter kom hem och sa att hon inte var kär längre – att fortsätta – för om du verkligen hade velat reparera situationen med din sambo så hade du ju gjort allt i din makt, att göra just det. men det låter lite som att du inte vill gå i terapi med honom, att du stannar för att du inte vill kliva in i dina föräldrars fotspår, att det vore elakt emot ert barn att gå isär, men oavsett om ni går isär så kommer ert barn ha er precis lika mycket. ni är fortfarande föräldrarna, men ni visar att ni är värda lycka också, tänk om du hade fått höra när du var mindre att dina föräldrar kanske stannat ihop för Din skull? hade du mått bra av det? Jag skriver inte detta för att skuldbelägga, utan för att säga att jag hörde precis allting du inte sa, och det var att du var livrädd för förändringen, livrädd för att såra ditt barn, livrädd för det okända men livrädd även för att stanna i något som känns så fel ( trots att ni skapat det finaste som finns ) jag vill bara att du inte ska vara så hård emot dig själv. ingenting är hugget i sten. vill ni kämpa så kämpa. men stanna inte och skuldbelägg/bråka. bo isär ett tag, prova er fram, oavsett så kommer ni alltid ha fixat det vackraste som finns, ert barn – och hon kommer alltid ha två enastående föräldrar – oavsett om det blir tillsammans eller isär. men du är din dotters förebild och jag tror att hon hellre vet om det faktum att hennes mamma lyssnade till sitt hjärta, än att hon satt kvar i något som smärtade. med distans kanske ni även finner varandra igen. oavsett så berörde avsnittet mig och jag vill verkligen understryka att jag inte menar att trampa på några tår och ja, det är så mycket enklare att ge råd än att följa dom själv, detta blev kanske jävligt rörigt, förlåt. men dit jag vill komma är att du och dina känslor betyder massor, och du har inte misslyckats oavsett hur det blir. tack för en fin blogg och podd. massa varma kramar. länkar till en låt som jag tycker är så fin gällande separation och en förälders sätt att förklara det för sitt barn <3 https://www.youtube.com/watch?v=0Bf3CJZ4hvg

  3. Jag blev så rörd av podden idag! Till viss del kan jag känna igen mig i det du sa. Jag har varit tillsammans med min man i 9 år i år och idag firar vi vår första bröllopsdag tillsammans med vår dotter på 16 månader. Under dessa år har inte alltid livet och förhållandet varit lätt. Framförallt inte när vår dotter var nyfödd. Men man måste låta livet ha sina upp och nedgångar. Så länge som förhållandet är oftare bra än dåligt och man verkligen försöker sitt bästa för att alltid nå dit – då är det värt att fortsätta. Däremot tycker jag ni ska satsa på att vara bara ni två mer. Lät på dig som att ni knappt umgås, inte konstigt att förhållandet knappt existerar då. Behöver ju inte vara övernattning & jättehöga förväntningar, bara äta lunch ute? Shoppa tillsammans? Angelica kanske kan ta Elsa en stund om det inte finns någon annan.

    Satsa inte på förhållandet för någon annansskull! Gör det för att ni vill vara tillsammans och glöm inte att man måste kämpa för det mellanvarven. Det kommer alltid vara så oavsett vem du väljer i slutändan. Men stanna inte heller i en relation ”bara för att du måste”.

    Ett par bekanta till mig som har två barn gick isär (bodde inte ihop) en period för att försöka hitta tillbaka till varandra. De började dejta varandra igen och de lyckades! Dock fick dem mycket stöttning av folk runtomkring för att det här skulle gå ihop, med tex barnvakt osv. Det kanske kan vara något? Barnen & en förälder bodde i huset undertiden och den andra bodde i två-tre dagar någon annanstans och sen bytte dem.

  4. Om ni väljer att separera ändå som vill jag bara säga att varannan vecka är inte det enda alternativet. Det är tvärtom det absolut sämsta för barnet. En vecka ifrån sin mamma eller pappa är alldeles för länge. Uppdelningen kan läggas upp 2 – 2 – 3 istället då:
    Förälder 1 hämtar på dagis på måndagen och är med barnet måndag tisdag och lämnar onsdag.
    Förälder 2 hämtar på dagis på onsdag och är med barnet onsdag torsdag och lämnar på fredag.
    Förälder 1 hämtar på fredag och har barnet hela helgen, lämnar på månadagen.
    Sen börjar det om fast då är det förälder 2 som hämtr på måndagen osv.
    Hemligheten till en bra separation är samarbete. Man måste göra allt för att barnet ska må så bra som möjligt även om man är irriterad på den andre. Kanske kan man inte flytta exakt dit man vill för der blir för långt bort, Man kanske inte kan ta det där jobbet osv osv. Sen att ses kanske en gång i veckan och äta middag ihop som familj UTAN bråk är superviktigt för barnet. Om ni inte kan använda familjerådgivningen till att hålla ihop – använd den i så fall till att separera så schysst som möjligt.

    1. Helena skriver:

      VEM fan lämnar en sån kommentar?!!

  5. Malin s skriver:

    Stor kram fina, fantastiska, underbara, inspirerande, otroliga, vackra DU allting kommer att bli bra.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..