Så får du relationen att hålla

Jag är ju långt ifrån expert på det här med relationer. Ibbe är den första mannen som jag har bott tillsammans med och vi har ju haft våra ups and downs. Jag tänkte sammanställa en lista här i bloggen med era bästa tips på hur man håller relationen vid liv och hur man kan lyckas hålla ihop under småbarnsåren. Vilket är ditt absolut bästa tips?

Vi har insett att vi behöver ta mer hjälp med saker som vi har möjlighet att ta hjälp med. Till exempel städning och barnpassning. Det är lätt att vi hemma hos oss iallafall pratar om att vi ska ta in hjälp, men ingen av oss tar tag i det. Nu har jag bokat in ett provstäd hemma och jag tänker mig att vi ska ta hjälp var 14:e dag. Vi bråkar inte särskilt ofta om städningen hemma, men sen lever jag tillsammans med en man som kanske inte älskar att städa, men han älskar att ha det städat. Därför putsar han vart han än står och går.

P1050876
Jag är glad att jag har världens bästa kontaktnät i form av familj och släkt. De ställer alltid upp när det behövs.

  1. Tess skriver:

    Jag och min man har varit ett par i 12 år. Vi tog en diskussion ganska tidigt om några grundpelare som vi båda tyckte var viktiga. Vi hade båda varit med om vänner som ”försvann” när de träffade en partner och ville själva inte vara den vännen. Så även om vi ville satsa på oss så var vi överens om att egentid med vänner var något vi båda tyckte var viktigt. Inte att vi bestämde hur mycket eller så, bara att vi var överens om att det behövs. Den diskussionen har sen följt oss och bidragit till acceptans för att just få lite tid för sig själv, ensam eller med vänner ibland. Hur kära vi än är så behöver vi mer än bara varandra.
    Sen tycker jag att det är viktigt att båda får ta plats i relationen, ibland får man som vilja ibland får man backa, då måste man ju prata med varandra förstås och inte ta saker för givet. Båda måste framföra sin vilja helt enkelt. Och man måste få ändra sig ibland. Vi är nog inte paret som skämmer bort varandra med blommor och presenter stup i kvarten, utan snarare försöker lyfta varandra i vardagen, dra ett tyngre lass när den andra är svag eller peppa varandra till att följa våra drömmar.

    Så om jag ska sammanfatta så värdesätter vi :
    Egentid med eller utan vänner
    Ge varandra plats
    Stötta och lyfta varandra i vardagen.

    (våra 12 år har inte varit en dans på rosor, vi har haft kriser också ska jag tillägga, vi hade t ex en jättekris efter 7 år då min man t o m leta tillfälligt boende ett tag. Men 2 år senare gifte vi oss istället. En kris kan komma med något positivt, för oss var det viktigt att få välja varandra igen efter de 7 åren, att få stanna upp och känna efter att det verkligen var VI nu)

  2. Alona skriver:

    Håller med andra med men det som jag har fått lära mig av min separation är att inte glömma sig själv som kvinna, glöm ej ta hand om sig själv. Gör dig fin för din man med. Det är lätt att glömma sig själv när man har fått barn och är mitt i livet. Ta hand om er med, det får jag att påminna mig varje dag. Att älska sig själv och ta hand om sig själv. För att om du älskar dig själv kommer mannen älska dig med.

  3. Josefin skriver:

    Jag och min sambo har varit ihop sen vi var 18, snart 10 år! 🙂 vad jag lärt mig på vägen, hehe:
    – ta inga diskussioner när man är trött eller hungrig för det går alltid åt helvete haha.
    – inte vara långsint. Tjafsa inte om småsaker. Man måste inte alltid tycka lika. Man kan säga ”jag vill inte bråka med dig. ” ge en kram och släppa det.

  4. Jag och min man har varit tillsammans i 16 år❤️Alla relationer har ups and downs men våran röda tråd genom livet är humor, att skratta och ha kul tillsammansDå löster sig allt!!!
    Puss

  5. Sandra skriver:

    Jag och min man blev tillsammans när jag var 15 år. Vi har nu varit ett par i 15 år och gifta i 9 av dom. Vi har tre barn mellan 1 och 8 år.
    Planering, kommunicera, visa uppskattning för småsaker, se varandra, hör varandra, respektera varandra är mina bästa tips!
    Planera typ ALLT tillsammans, egentid/familjetid/tvätt/städ/handla/vab/vem tar natten osv. Och var flexibel i planeringen!
    Att visa uppskattning för småsaker är lätt men gör så mycket. Om min man har plockat undan disken räcker en beröring och ett ”vad skönt att slippa….” långt.
    Att se och höra varandra låter kanske självklart men att läsa av den andra kommer man långt med. Min man ser ofta på mig om jag är nere eller trött och frågar om det är nåt jag vill prata om. Att få ”gnälla av” sig gör att jag lättare släpper det.
    För mig är det viktigt att bli respekterad om jag är jättetrött eller inte på humör för en filmkväll. Jag vill helst vara ifred och stänga in mig vilket min man tyckte det var jättejobbigt ibörjan. Men nu respekterar han det och låter mig vara tills jag är glad igen.

    Och så det som du skrev tidigare; välj varandra varje dag!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..