Hur länge kan man samsova med barnen?

Jag förstår att svaret på den här frågan är helt upp till varje enskild familj. Men det vore ändå intressant att veta hur ni andra föräldrar gör, Elsa har sovit i sin säng i perioder. Sen vi bytte till en stor säng där hon kan klättra i och ur själv sover hon mer hos oss. Hon somnar alltid i sin egen säng men runt 01-02 varje natt kommer hon in till oss. Hon kan själv klättra upp i vår säng så oftast märker man knappt att hon kommer in.

Vissa nätter springer hon från sitt rum till oss och smäller upp dörren. Då vaknar vi. Hon säger att det är läskigt. Hon kan inte förklara exakt vad som är läskigt, men jag funderar ändå på att sätta upp någon form av nattlampa i hallen mellan rummen. Jag minns själv hur obehagligt allt såg ut och verkade på natten när jag var liten.

stefan
Elsa på fruktstund hos Stefan i helgen. Hon tyckte att det var helt fantastiskt att få leka med sina kusiner.

Jag älskar att sova nära nära Elsa. Hon brukar ligga och mjölktrampa på mina ben eller hålla en hand på min kind. Helst av allt vill hon ligga med sitt huvud tätt intill mitt på min huvudkudde. Just nu störs jag inte så mycket av det, men vissa nätter sover jag såklart sämre än andra när hon inte ligger still. Samsover ni med era barn? Jag tänker att Elsa får göra det så länge hon själv vill. Om det kommer ett syskon i framtiden blir det säkert naturligt för henne att sova kvar i sin egen säng istället för att trängas med en bebis.

IMG_8027
Lycklig unge!

  1. Emma skriver:

    Här går det också i perioder. Stora tjejen på 4 sover alltid i sin säng. Men lillasyster ELsa har tagit en helomvändning. När hon var spädbarn samsov hon och jag jättemycket ihop med nattamning. Men när den slutade , vid 7 månaer ca , sov hon alltid i sin säng. Det var näst intill omöjligt att få henne att sova tillsammans med oss i vår säng. Tills för kanske 3 månader sedan – Nu kommer hon över i stort sett varje natt! Och precis som er Elsa vill vår också ligga nästan obehagligt nära. Hon skulle nog ligga uppe på mitt huvud om hon fick 😀 Jag tänker också som dig, hon får väl sova med oss så länge hon tycker att behovet finns där. Det är jättemysigt tycker jag. Även om sömnen påverkas. Vilken den gör ändå om vi ska springa up för att ”natta om” i hennes säng.. Hur gammal var er Elsa när ni bytte till ”stor” säng??
    Vår blir 2 i februari – och hon älskar att krypa upp i storasysters växasäng och vill gärna sova där! Så vi har funderat på en likadan till lillasyster, men då kan det nog bli mycket spring på nätterna tänker jag … haha

  2. Zara skriver:

    Min 6-åring kommer till oss varje natt, hade struliga nätter med många vakentimmar tills hon var 4 år och har alltid kommit till ro bättre mellan oss. Hon får styra-vi får sova. 2,5-åringen däremot blir vansinnig om vi försöker lägga henne i vår säng. Har alltid gillat att sova själv. Däremot kan det behövas att vi ligger i hennes säng en kort stund på natten men hon får oftast styra. Vi kör på det barnen verkar behöva och drar inga stora växlar av det, så länge vi får sova (allihopa) så gott vi kan är lösningarna bra!

  3. Sofie skriver:

    Min tjej är 3,5 Och har sedan hon varit nyfödd sovit bredvid mig. Jag ser inga problem med att hon sover bredvid mig varje natt, hon sover bra, och jag sover lungt. Tack och lov är hon rätt lugn i sängen.
    Nu känns det självklart att hon ska få sova med mig, sen jag separerade tycker jag det är ännu mysigare när det är mina dagar. Jag frågar henne om hon vill sova i sin säng eller i mammas, har ingen lust att tvinga henne. Tids nog kommer hon vilja sova i sitt rum.
    Men tror det är lättare när man är själv med barn, blir inte alls lika trångt i sängen och det uppfattas inte som att barnet stör.

  4. Johanna skriver:

    De flesta barn trivs väst med att sova med sina föräldrar, tänker man evolutionistiskt är det väldigt onaturligt för barn att sova själva ur överlevnadaspekt.

    Vi nattar vår 3-åring i egen säng, oftast kommer hon in till oss/ropar på oss någon gång tidig morgon, ibland mitt i natten. Hon får sjölv välja vart hon vill sova. Var själv mörkrädd som barn och tyckte nätterna var otäcka. Vi har öppna dörrar mellan oss och nattlampa i hennes rum och i hallen.

  5. Tess skriver:

    Vi är också positiva till samsovning. Vi har en 2,5 åring och en bebis på några veckor bara. Det blir såklart lite trångt ibland. Storasyster somnar i egen säng i eget rum men precis som Elsa kommer hon oftast in till oss under natten. Det var lite knöligt ibörjan med lillebror, men nu har vi fått upp spjälsängen med öppen sida mot våran säng och då får vi alla mer plats och sover bättre därmed. Dessutom behöver man inte ligga på helspänn för att lillebror ska råka då en spark eller ett täcke över ansiktet.

    Min bror sa innan jag fick barn att det var självklart för dem att samsova, människan är ju ett flockdjur och han tyckte det skulle kännas konstigt att den i familjen som hade mest behov av närhet är den som sover själv. Jag håller med honom i den tanken. Ännu mer nu också kan jag bara inte neka storasyster om hon vill komma in till oss, varför ska hon sova själv när hela resten av familjen sover tillsammans. Det skulle inte kännas rätt i hjärtat.

    Sen förstår jag att det inte är lika självklart i andra familjer. Det kanske inte funkar för alla att sova tillsammans, huvudsaken är ändå att alla sover, annars blir vardagen så tuff.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..