När mamma får dåndimpen

Jag såg att Claudia har skrivit i sin blogg om trots och hur man hanterar det som förälder. Hos oss började Elsas trots ganska nyligen. Hon har haft några få utbrott där hon skriker och är arg tills hon inte orkar mer. När hon får sina utbrott finns det inte så mycket mer att göra än att finnas där för henne och vänta ut utbrottet. Det hjälper inte att försöka prata henne till sans.

För några veckor sedan skulle vi iväg och innan dess skulle jag och Elsa duscha tillsammans. Ett favoritord hos Elsa just nu är nej. Jag försöker att inte ställa frågor utan mer säga ”nu ska vi duscha Elsa”. Hon säger allt som oftast ändå nej. När vi skulle hoppa in i duschen vrålade hon att hon inte ville duscha, men eftersom att hon behövde duscha innan vi skulle iväg gav jag mig inte. Hon skrek, sparkade och var helt vansinnig. Efter många djupandningar och avledningsförsök fick jag dåndimpen. Jag började också skrika. Jag skrek. Elsa skrek. Ibbe kom upp och fick ta ut Elsa ur duschen för där stod jag med schampo i ansiktet och var på gränsen till att börja gråta.

elsa_utbrott
Efter bådas utbrott fick jag otroligt dåligt samvete. Jag tycker inte om att vara arg på Elsa. Och det kändes fel i hela mig att jag hade skrikit tillbaka. Efteråt gick jag ner till henne, kramade henne och sa förlåt för att jag hade skrikit. Hon sa också förlåt. Hur är det med utbrott hemma hos er? Får ni också dåndimpen ibland?

  1. fnaf skriver:

    Skulle på bröllop utomlands men blev gravid så ska föda barn istället 🙂

  2. Suss skriver:

    Att bli arg ibland är mänskligt och jag tror barn behöver få se alla känslor, att alla känslor är ok. Men jag tycker vi ska lyssna på vårt dåliga samvete som är en guidning i om vårt föräldraskap är på rätt köl. Det dåliga samvetet är nödvändigt för att vår ilska ska ta överhand. Jag är också övertygad om att vi föräldrar måste bita ihop majoriteten av gångerna barnen testar gränser och får utbrott. För barnet är utbrottet mkt skrämmande. Det är då vår uppgift som förälder att vara den vuxna. Lågaffektivt bemötande, att bekräfta barnets känslor och prata med barnet om utbrottet efteråt är bra verktyg att ta till. Samt välja sina strider. kanske går det att bada istället för att duscha? Finns små ihopfällbara badkar om ni ej har badkar.

  3. Sarah skriver:

    Självklart får jag dåndimpen ibland!!!! Det är bara mänskligt..

    Senast igår när jag skulle hämta mina barn från skola och förskola och något inte gick min sons väg och har vägrade gå. Samtidigt var min dotter nödig och behövde komma hem och gå på toa. Det tog fyrtiofem minuter att ta sig till bilen och på vägen hann jag säga tydligt ”FY FAN!!!” till min son två gånger. Inte stolt nu såklart, men då kändes det som det mest självklara!

  4. Emilia skriver:

    Jag tycker det är viktigt att även tänka att mammor och pappor också är människor. Även fast det är svårt för små barn att förstå att mamma blir trött när man skriker – så tycker jag man måste förklara det. ”Förlåt för att mamma skrek, men jag blir ledsen och trött när du bara skriker. Förstår du det?” Och så diskuterar man kring hur barnens olika beteenden får mamma och pappa att känna ☺️

  5. Tack tack tack för det här inlägget! Har en son som nyss fyllt 3 år, en bebis och typ noll timmar på sömnkontot. Försöker såklart att vara en bra och pedagogisk mamma men när trotsen är som värst tar tålamodet slut ibland. Fick nyss ett utbrott och har sagt förlåt till barnet men har såå dåligt samvete. Då är det skönt att veta att man inte är ensam utan att det händer andra också <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..