Imorgon flyger vi iväg tillsammans

Vi ska gå ombord på världens största kryssningsfartyg imorgon jag och Angelica. Vi flyger supertidigt imorgon bitti till Malaga där fartyget ligger och väntar. Två dagar senare kliver vi av i Barcelona och flyger hem. Två av mina absoluta favoriter ska med på samma pressresa, nämligen John och Johan.

Jag känner mig lite orolig för att flyga imorgon. Jag borde egentligen inte känna så, men en liten del av mig undrar om jag har ”väckt” en klaustrofobi inom mig. Efter min magnetröntgen som jag ju upplevde som helt fruktansvärd så insåg jag att jag lider av klaustrofobi.

Jag har inte förstått innan att jag har det. Men när jag började fundera på upplevelser bakåt så hade jag panikkänslor både när jag dök i Thailand och när jag testade att vara brandman och fick rökdyka med mask. Det är känslan av att vara instängd som jag inte klarar av eller att jag sitter fast. Jag har alltid förknippat klaustrofobi med att man inte klarar av trånga utrymmen. Som tex hiss eller flygplan. Men där känner jag ingenting.

Här testade jag att vara brandman för tidningen FRIDA. Så kul, men också läskigt. Jag fick släcka elden bakom mig. Det var en rolig tid i livet, när jag frilansade för FRIDA. Jag testade att vara polis också med Martin Melin. Vi käkade munkar och åkte polisbil.
Posing firefighter, 

Jag vet inte om ni var med om det, men när jag var liten kröp jag ibland in i påslakanet. Någon gång kommer jag ihåg att jag fastnade där inne och inte kom ut och fick då panik. Kanske var det så min klaustrofobi började? Eller så har jag inte klaustrofobi. Hur som helst är jag ändå lite orolig för flygningen.

  1. Hej. Angående din oro för flygningen imorn så kan det vara så att du blivit flygrädd. En flygvärdinna sa till mig att det är vanligt att man blir flygrädd när man får barn. Det är tydligen vanligt. Trevlig resa!

  2. Liz skriver:

    Alltså det där med klaustrofobi är läskigt! Jag har typ stressrelaterad klaustrofobi har jag insett. Ofta i rusningstrafik och man ”sitter fast” i en bil eller buss full med folk på motorvägen…..usch! Hiss är bara att glömma och det där med MR låter som en mardröm i mina öron. Ibland undrar jag om det är storstadsrelaterat också……..jag kände aldrig känslor av klaustrofobi i min ”lilla” hemstad men efter 10 år i Göteborg med människor överallt, massa trafik och ljud/ljus så tror jag kroppen triggas igång med olika typer av varningssignaler som ångest, klaustrofobi och annat som folk kämpar med. Det är ju inte en naturlig miljö egentligen för människan att leva i……..ständig trängsel, alla har bråttom och hjärnan jobbar på högvarv för att hantera alla intryck. Och ni som bor i Stockholm har ju ännu mer ”storstadshets” där uppe

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..