Från familjerådgivning till bebisfabrik…

Hur gick det till? Jag fick en fråga till Tvillingpodden som jag tänkte att jag kan besvara här. Hur kommer det sig att jag och Ibbe gick från familjerådgivning till bebisfabrik? Vi började i familjerådgivning för ett helt år sen. Mycket har hänt på ett år. Vi har kommit varandra närmre, lärt känna varandra på ett annat sätt men framförallt har vi en ökad förståelse för varandra. Det i kombination med att vi nu kommunicerar bättre med varandra var helt avgörande skulle jag säga för att vi håller ihop.

Jag har insett med alla separationer, både i min närhet, men också för andra kollegor i branschen, att det inte är hela världen om en relation inte håller. Det är inte värt vad som helst för att få en relation att fungera, tycker jag. Men att gå i familjerådgivning är ett bra första steg om man vill försöka. Jag tror att både jag och Ibbe hade inställningen att vi fick se var rådgivningen tog oss.

Mycket händer i mitt liv som jag inte delar med mig av här. Vår relation har gått upp och ner under året men framförallt har den stabiliserats och djupnat, vilket känns fint. Att vi nu är inne i en bebisfabrik känns helt naturligt – för oss. Jag ser fram emot att förhoppningsvis ge Elsa ett syskon.

Förra sommaren i gamla båten. Det ska bli härligt med en sommar i nya båten.

Min lilla familj. 

 

  1. Jennie skriver:

    Härligt att ni tog er igenom det och skönt att du är så ärlig med det. Jag och min man är inne på det 11 året tillsammans och det går verkligen upp och ner. En fråga om graviditet, jag hade en riskförlossning eftersom jag var så tjock. Var redan stor när jag blev gravid. Vad tänker du om det?

  2. Ja och allt går ju upp och ner <3

    Tack för att du delat med dig så mycket om att ni går på parterapi. Nu har vi också varit på vårt första besök. Just nu har vi det lugnt och fantastiskt bra, men vi är så olika och har haft kriser och vill förebygga det för våra barns skull. Så tack för det!! Du har fått mig att inse hur bra och normalt det är.

  3. Denise skriver:

    Vad fint skrivet Jessica!

  4. Det går upp och ner i alla förhållanden.det kan man ju vara överrens om.Om min man fick leva så hade vi vart gifta i 33 år år nu i juni.och kan tala om att det var berg och dalbana.sjukdomar .arb löshet och mycket mera. men vi kämpade ihop allt. och tror säkert att Ni också gör det.med tanke på att jag bara var 17 år när jag träffade honom,och då var man en sprudlande ungdom med många tankar och ideer. Önskar Er lycka till.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..