När man glömmer fråga varför

Igår var jag hos läkaren och kollade upp blödningen som nu är inne på dag 15. Det visade sig vara ofarligt och kommer att gå över av sig själv, sa gynekologen. Dock glömde jag fråga vad det beror på. En sak jag dock frågade om var min tilltänkta ägglossning som ska ske inom de närmsta dagarna. Den kommer inte att hända. Hon kunde inte se att något ägg var på väg att lossna.

Jag känner mig så nedstämd. Och ledsen. Jag vet att det inte är hela världen och att det finns värre saker än en utebliven ägglossning, men nu är det såhär jag känner och jag tillåter mig själv att känna. Att trycka undan den här typen av känslor känns inte bra för mig, även om det säkert skulle vara bättre för min omgivning om jag var mitt gamla glada jag.

IMG_4683
Jag är tacksam för det jag har, så snälla bespara mig kommentarer om det. Jag vet att jag redan har ett barn och det är jag givetvis glad och evigt tacksam över. Men ni som också längtar efter syskon förstår nog mina känslor över det som händer just nu. Sen behöver jag inga idéer/tips/råd om att det skulle vara min vikt/övervikt som gör att jag inte blir gravid. Jag om någon vet väl om min egen kropps storlek? Det är inte i all välmening man skriver att det är på grund av min övervikt som det inte blir en bebis.

  1. Silje skriver:

    Hej!
    Vill bara skicka lite kärlek och dela hur det var för mig. Efter att ha blivit gravid superlätt med första barnet så fick vi missfall när det var dags för andra. Jag var helt förstörd, det kändes som att det enda som skulle kunna få mig glad var att bli gravid igen. Jag blev besatt av att hitta min ägglossning efter första mensen efter missfallet, men test efter test visade: ingenting. Det tog sönder mig ännu mer, först missfall och sen ingen ägglossning. Hade även läst att om har var gravid så hade det synts som ägglossning. Veckorna gick, och mensen uteblev. När jag till sist vågade testa mig så visade det sig att jag var gravid <3 och när som helst ska jag föda vår lilla bebis!
    Inga algoritmer eller tester i världen kan alltid förklara eller förutspå hur våra kroppar fungerar, och när man minst anar det ordnar allt sig <3 om jag får ge något råd skulle det vara att slänga ÄL-test och skita i appar, ha sex lite oftare om ni båda vill och försök ha tilltro till att det kommer bli bra och att er dotter kommer få ett syskon. För mig ökade bara stressen av att kartlägga ägglossningen och kroppen. Önskar er all lycka!

  2. Lina skriver:

    Klart du får vara ledsen och besviken varje månad det inte blir som ni hoppats! Men det är ju mycket som ska klaffa för att en graviditet ska bli till, hur mycket man än försöker påverka med ägglossningstest och diverse. Hur kompatibela och fertila man är som par behöver inte spela någon roll, ibland tar det noll månader, ibland tar det 6 månader även om inget är fel. Sök tillbaka till gynekolog om det inte ordnar sig med blödningarna eller om du börjar känna oro över att du inte blir gravid. Det är tärande att gå hemma och oroa sig även om det är ogrundat. Man kan bli lite knäpp när man försöker bli gravid…

  3. Jag är i precis samma situation som dig och känner mig superdeppig från och till. Vi har en tvååring och har försökt nu sedan i våras. Vår dotter blev till på första försöket. Jag blev också gravid vid första försöket till syskon, men blev ett missfall under sommaren. Nu försöker vi igen…

    Sorgen varje månad mensen kommer. Den kom nu. Och det spelar ingen roll att man redan har ett barn. Det är denna väntan som gör en tokig! Och känslan att kroppen inte fungerar. Också stressen (känner jag) att det kommer bli X många år mellan syskonen. Vi vill inte ha sju år mellan barnen (som det känns som att det kommer ta). Och det värsta som finns är folk som säger: ”Men stressa inte, då sker det.” Hur ska man INTE kunna stressa? Och lägg inte skuld!

    Så du är inte ensam. Jag förstår dig helt. Lycka till! Stor kram <3

  4. Jag längtar också efter ett syskon till min dotter<3 Längtan efter ett syskon gör väl inte att man älskar sitt barn som man redan har mindre? det är ju urkorkat att säga så…

    Och vaddå övervikt? Jag tror att det krävs ganska mkt övervikt för att det ska påverka om man blir gravid eller inte. Jag tror snarare att det kan vara stress, alla säger att man inte ska tänka på det och att det kommer när det kommer. Men man kan ju inte tänka bort något som man vill så mycket! Även om jag personligen tror att det är exakt det man ska göra… men det är så svårt.

    Jag hoppas att ni snart får ert efterlängtade plus på stickan, håller tummarna för oss båda!

  5. maria skriver:

    Hej
    Det är inte på grund av vikten, bara skitsnack
    Jag har alltid pendlat i vikt, har aldrig lyckats bli gravid när jag varit som smalast med rätt BMI, däremot varje gång när jag haft 10 extra kilon

    Förstår att du är besviken just nu, men det kommer säkert att gå bra <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..