Vet inte vad jag ska skriva…

Men. Den här dagen blev inte som jag hade tänkt mig. Efter ultraljudet gick jag tillbaka till jobbet, försökte hålla ihop någorlunda, men när jag satte mig på bussen på väg hem och mamma klev på efter någon station brast det. Tårarna ville inte sluta rinna. De rinner fortfarande när jag nu sitter nedbäddad hemma i soffan.

Läkaren idag var hur gullig som helst. En äldre man som var fin och som försökte förklara så gott han kunde. Ändå minns jag knappt vad han sa därinne. Jag hade velat ställa fler frågor, men gick därifrån med tusen frågetecken. Det han kunde se när han gjorde det vaginala ultraljudet var gulesäcken, den som ger embryot näring från start tror jag. Han tyckte sig ana ett pickande hjärta men sa att jag behöver komma tillbaka om en vecka. Han sa ”det ser ut som en normal graviditet som sitter där den ska”. Men att embryot var för litet för att se nu. Han tror att jag är i en tidigare vecka än jag själv trott men kunde inte säga säkert.

Nu håller jag alla tummar jag har att embryot växer på sig så att det syns nästa vecka när jag ska tillbaka. Jag har gått igenom alla tänkbara scenarion i mitt huvud men det blir jag inte klokare av. Jag hoppas och ber till Gud att det inte har stannat av och att det var därför han inte såg hjärtat ordentligt. Käre gode Gud, låt mitt frö få växa.

  1. Petra skriver:

    Jag har genomgått tre missfall och vet hur oron kan växa och gnaga inom en! Har en tvåårig dotter som är the love of my life och jag önskar att jag njutit mer av graviditeten med henne. Jag var orolig hela tiden och det var bara en lång plåga av oroliga tankar, ångest, katastroftänkande och gnagande oro!så lätt att säga att man inte ska oroa sig för mycket, jag vet! Men låt inte oron bygga bo i dig Jessica! Det går säkert bra! Kram

  2. Ida skriver:

    Jag var i exakt samma vecka som du. Men för en vecka sen började jag blöda litegrannoch av tidigare erfarenheter av missfall ställde jag in mig på det värsta. Åkte in och gjorde ett vul på gyn och de sa samma sak som din läkare, att det var för tidigt för att kunna se några hjärtljud. Jag har en ny tid på måndag, men jag tror dessvärre inte att det finns nåt kvar. Nu har jag störtblött i snart rn vecka och hoppas det ger sig snart. Håller tummarna för oss! ♥️

  3. Petra J skriver:

    Hoppas du kan finna lite lugn dagarna fram till nästa UL. Hoppas att ert lilla frö mår bra där inne ♥️

  4. Martina skriver:

    Men Jessica! Detta är VERKLIGEN VERKLIGEN VERKLIGEN inte för att vara elak eller underminerande mot dina känslor utan mer för att lugna och trösta. Men jag förstår inte varför du är så ledsen över detta besöket. Det var ju bara så att du troligtvis är kortare gången än du trodde, och det är ju inte så konstigt med tanke på din senaste cykel. Ett tickande hjärta ser dem tidigast i vecka 7, och du är väl helt enkelt inte så långt gången än. Jag gjorde ett vaginalt ulj efter det att jag plussat trots p-piller. Ville veta om jag verkligen var gravid och ulj visade en påbörjad graviditet men såklart inget hjärta iom att graviditeten fortfarande var så tidig. Brydde mig inte ett skvatt om det för jag förstod ju att ett hjärta inte syns i början av en graviditet. Sen kom det en bebis 9 månader senare. Nu vet du att du faktiskt är gravid och att du troligtvis inte är i v.7 än. Vilket kanske inte heller är så konstigt eftersom du hade en lång blödning och ingen ägglossning när du var hos BM som tittade. Samt att du inte haft graviditetssymtom förrän nu senaste veckan. Allt detta är ju tydliga tecken på att du fortfarande är väldigt, väldigt tidig i din graviditet Och det kanske var detta som var anledningen till att folk ställde sig frågande till om du verkligen var så långt gången som du räknade. Av välmening, för att inte hamna i en sån situation som du befinner dig i nu.
    Du ska se att när du faktiskt är i v.7-8 så kommer det ha utvecklats ett hjärta hos embryot som tickar 🙂

    1. Lisa skriver:

      Men alltså. Jag blir förvånad om Jessica blir lugnad och tröstad av det här inlägget, det känns mest troligt att hon blir förbannad och ledsen. Det kanske inte är din mening (men troligtvis. . .?) att låta så nedlåtande, men så uppfattas det nog av dom flesta. Tror mest Jessica vill höra att vi håller tummarna och tänker på henne och inget annat trams.

    1. Johanna skriver:

      Instämmer med Lisa. Skönt för dig att du inte brydde dig ett skvatt när du var med om samma sak, verkligen, men bevisligen så gör ju Jessica det och dom flesta andra som får besked dom inte väntat sig under dom där jobbiga första 12 veckorna. Skulle ”jag förstår inte varför du är så ledsen” lugna och trösta? Tror inte det.

      1. Martina skriver:

        Wow, varför så otrevliga? Det är omöjligt att skriva en kommentar som inte är maxad med emojis av hjärtan och blommor utan att folk ska mena att en är elak. Trots mitt uppriktiga försök att verkligen trösta och övertydligt inleda kommentaren med mitt syfte. Det är som att vissa vill att andra ska ha en elak baktanke med sina kommentarer. Det om nåt är ju otroligt ledsamt. Vissa blir faktiskt rätt bra tröstade eller lugnade av att en situation avdramatiseras och man blir satt stadigt på jorden igen. Det är lätt att låta tankarna sväva iväg och då bli väldigt rädd och ledsen. Ibland kan det då verkligen hjälpa att få höra att fler varit med om samma sak utan att ens reflektera över att det skulle varit dåliga besked. Det måste ju kunna vara transparens i ett kommentarsfält utan at det för den delen ska uppfattas elakt eller med en dålig avsikt.

        1. Johanna skriver:

          Tycker inte att min kommentar var otrevlig utan i samma nivå som din. Om det var jag som satt och grät i soffan en halv dag av oro så hade kommentarer som ”jag förstår inte varför du är så ledsen” bara gjort mig mer ledsen. Men vi har ju tydligen olika syn på hur man tröstar och peppar. Så jag tror vi får lämna det där.

          1. Martina skriver:

            Det var himla tur att det inte var dig som kommentaren var riktad mot då 🙂 jag tycker det funkar bra att alltid förutsätta att folk inte har en ond eller elak baktanke med sina handlingar (eller kommentarer som i detta fall). Det gör livet lite trevligare och så slipper man vara så arg på folk hela tiden👍🏻

          1. Johanna skriver:

            Verkligen tur! Sen är jag varken arg eller ha påståt att du är elak ☺️ Utan bara sagt vad jag tycker precis som du sagt ditt. Och med det lämnar jag nu denna ordväxling. Trevlig helg!

  5. Jessica skriver:

    Låter logiskt tycker jag. Tänkte när du räknade ut vecka att det nog var fel. När du var till gynekologen sa hon ju att du inte haft ägglossning. Det måste ju innebära att den var ovanligt sen, därför stämmer inte uträkningen med mensens första dag som startdag. Håller tummarna för er!

    1. Hon sa inte att jag inte hade haft ägglossning. Men jag håller också tummarna! 🙂

      1. Evelina skriver:

        Hon såg väl ingen äl som var på gång, visst var det så? Så låter ju rimligt att det kanske DÅ var början av graviditeten (eftersom man blir fysiskt gravid 2+0 ungefär, vid befruktning) och att du kanske blev gravid typ två veckor efter undersökningen?
        Hoppas tiden går fort nu till nästa ul så du får se lilla hjärtat! ❤️❤️❤️
        Massa kramar

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..