Moa, Viktor och Märta

Jag tänkte skriva lite kort om några av böckerna jag läst på sistone. Vad läser ni just nu?


Bild lånad från internetz men den föreställer samma bok.

Moa Martinson – Klockor vid sidenvägen

Förutom att titeln är helt magisk så är omslaget också sådär 60-talsvackert med fina mönster på boken, även om själva omslaget sedan inte är det vackraste i historien. Moa Martinson hör till en av mina favoritförfattare. Jag har skrivit mycket om henne i min bokblogg, bland annat om underbara boken Drottning Grågyllen. Jag skrev också min kandidatuppsats i litteraturvetenskap om hennes böcker Kvinnor och äppelträd och Sallys söner. Nu kan jag ärligt säga att Klockor vid sidenvägen inte hör till mina favoriter. Det är en ganska spretig roman om en Betty som försöker slå sig fram i ett samhälle för män och rika och inte alls för fattiga kvinnor. Ett lantbrukssverige där man liksom satt där man satt litegrann. Men visst innehåller boken också mycket fint. Det dialektala gillar jag verkligen, likaså miljöerna och känslan i berättelsen. Men det blir ju sådär när man har läst ganska mycket av en författare, man jämför med det andra. Och då hör den här romanen, om än fin, inte till mina Moa-favoriter.


Ursäkta liten bild, mitt exemplar är just nu uppe på vinden och därmed svårfotograferat!

Märta Tikkanen – Vem bryr sej om Doris Mihailov

Märta Tikkanen är en till av mina favoritdonnor här i världen, hennes Århundradets kärlekssaga återkommer jag ständigt till. Om och om igen. Jag har också njutit av henne i Allvarligt talat (gamla avsnitt) och en gång intervjuade jag henne per mejl till numera nerlagda Nya Upplagan. Intervjun finns att läsa här. Boken hör inte till hennes kändaste böcker. Det är en roman som handlar om ett samtal mellan en vän till Doris Mihailov och den sistnämndas läkare och föredetta chef. De befinner sig båda i Doris Mihailovs lägenhet och undrar var hon har tagit vägen – befarar det värsta. Ett maktspel utspelas mellan vännen och läkaren och romanen består till stor del av dialog. Huvudpersonen pratar de bara om men hon dyker aldrig upp i romanen, lite som i Becketts I väntan på Godot. Det var en intressant roman på många sätt, men jag tror inte att den kommer sätta några djupare spår i mig.

Viktor Johansson – Kapslar

Jag har nu läst ett antal böcker av Viktor Johansson, däribland den fantastiska romanen Wrestlarna som jag verkligen rekommenderar (och bloggade såhär om). Jag älskar hur han laborerar med språket utan att det blir tillgjort, hur han mejslar fram språkvärldar som jag liksom dyker in i. Jag var mindre förtjust i hans senaste roman (kanske delvis, för att vara ärlig, för att den handlade om något så tråkigt som tennis, böcker om sport är icke min grej) och Eterneller var väl okej. Ja, kort sagt så tycker jag olika om hans olika böcker. Kapslarna kanske allra mest ändå. Det är en diktsamling men som liksom samtidigt är som en egen värld och en berättelse. Jag läste den en kväll i ett svep. Jag älskar när språket liksom tar över, utan att innebörden i texten går förlorad. Så den här passade mig perfekt och jag rekommenderar den varmt, dock kanske främst till den som brukar gilla lite ”smalare” litteratur.

Jag har också läst bland annat Drottningen av Rottnevik av Nanna Johansson och Kringlan Svensson men den har jag recenserat på de gemensamma kultursidorna för bl.a Nerikes allehanda och Västerås läns tidning, så det får räcka så. Har också läst en av Olof Lagercrantz dagböcker, en fin gammal pocket från typ 60-70-talet, men den har jag inte så mycket att säga om. Den var fin, språkligt och delvis innehållsligt, med reflektioner om stort och smått.

Och apropå böcker, nu är det inte många veckor kvar till bokmässan i Göteborg!

LOADING..