Tjejer ritar bara serier om mens

En gång fick serietecknaren Liv Strömquist höra av någon av manligt kön (minns ej om serietecknare eller något annat): ”Tjejer ritar bara serier om mens”. Detta dryga citat inspirerade till massa braigheter:

* Antologin med samma titel som detta blogginlägg. Den har jag inte läst ännu men den handlar väl just om mens och är ritad av massa olika serietecknare.
* Liv Strömquists sommarprat som handlade om – just det – mens ur ett historiskt och feministiskt perspektiv.
* Det här sprillans nya seriealbumet, Kunskapens frukt.

Även om det här seriealbumet inte riktigt är lika roligt som Strömquists tidigare, alltså inte bjuder på lika många gapskratt, så är det inte desto mindre superviktigt. Det handlar om vad som brukar kallas ”det kvinnliga könsorganet” (sådär gör Strömquist själv i boken, för att påpeka det absurda i att kvinnans könsorgan inte har något ordentligt vedertaget namn. Fitta är ju väldigt starkt och negativt laddat, dessutom en svordom. Vagina beskriver enligt Strömquists bok inte hela kvinnans könsorgan utan bara en del av det. Underliv är ju väldigt könsneutralt. Snippa känner jag mig bekväm med att använda). Det handlar också om hur kvinnors menstruation har tabubelagts och gjorts till något som betraktas som lite äckligt och som till exempel blir en blå vätska i reklamerna för mensskydd. Trots att menstruationen är något absolut nödvändigt för artens fortlevnad. Det är helt sjukt egentligen. På ett faktaspäckat men intressant sätt tar Liv Strömquist oss med på en odyssé genom tiderna och visar på massa konkreta exempel på sjukt beteende i förhållande till kvinnans könsorgan/menstruation. Till exempel så öppnade ett gäng skvatt galna läkare drottning Kristinas grav någon gång under 1900-talet. Varför öppna en extremt gammal kungagrav, kan man fråga sig? Jo, de ville undersöka drottning Kristinas kön för att utreda huruvida hon var hermafrodit eller inte. De kunde inte finna spår av manligt könsorgan så de fick stänga graven igen… Ytterst obehagligt och något som knappast skulle ha skett på en flera hundra år gammal manlig kungagrav om det ryktades om att kungen betett sig lite feminint i livet.

Jag saknar gapskratten ibland, eftersom Strömquists satir i tidigare seriealbum har varit så otroligt rolig. Samtidigt inser jag poängen med att faktiskt inte skämta bort det här ämnet. Och LÅT ER NU INTE SKRÄMMAS AV DETTA, för det här är ett väldigt läsvärt seriealbum. Är du inte van vid att läsa serier? Då har du en hel värld av fantastiska seriealbum att upptäcka, för serievärlden har verkligen tagit stora kliv framåt de senaste åren. Säg till om du vill ha tips. Den som gillar Liv S lika mycket som jag gör bör också hålla koll på hennes två fantastiska poddar: En varg söker sin pod och Lilla drevet.

LOADING..