Fet är inte lika med ful

Nu är jag lite på krigsstigen. I två sammanhang har jag på sistone hört att folk buntar ihop övervikt med att inte vara attraktiv. Det är nästan så normaliserat att göra det så att man knappt höjer på ögonbrynen längre. Den här tendensen är naturligtvis en del i den fatshaming som pågår i alla möjliga sammanhang i vårt samhälle, där många strävar efter den ”perfekta” kroppen (men vem har bestämt hur den perfekta kroppen ser ut? Det är ingen naturlag. Kolla på kropparna i Mad men, kolla på kropparna på gamla tavlor från 1700-talet, idealen är föränderliga och därmed möjliga att bryta). Jag tänkte först skriva mer abstrakt om det här, men har bestämt mig för att ta upp dessa två konkreta exempel jag tagit del av senaste veckan.

Det första var i SVT Plays miniserie ”Modellpojkar”. Jag tror att det var i andra säsongens första avsnitt som en av de unga manliga modellerna säger på ett ungefär:

Jag har sådan fobi, rädsla, för att kunna bli fet. Det är ju viktigt att träna. Inte minst inom modellyrket, att aldrig gå upp i vikt. Fetma är något av det mest oattraktiva som finns och jag tycker det är hemskt att man tillåter sig själv att bli tjock. Sedan kan man ju absolut vara tjock och glad i livet, det är inte det. 

Detta är ju rent fettförakt, och har antagligen med modellpojkens egen dåliga självkänsla att göra får jag förmoda. Varför skulle det annars vara så livsviktigt för honom att hylla en kroppstyp och aktivt förkasta en annan? Varför är det för honom så självklart att fetma är något av det mest oattraktiva som finns? Det är skrämmande och jag fick ont i magen när jag hörde detta tvärsäkra uttalande. Om det är så folk ser på överviktiga så har vi en del att ta tag i.

Det andra exemplet var i podcasten Lunch med Montelius, som jag lyssnar på och gillar. De pratade om Kristina från Duvemåla tror jag, och att de kunde tröttna på att skådespelarna var så vackra, samtidigt som de inte hade velat se en ful, tjock person på scenen. Jag vet inte om det var exakt så de sa, men den känslan förmedlades ganska tydligt. Martina Montelius och Gunilla Brodrej är utan tvekan två intellektuella, coola kvinnor men flera gånger har de nämnt snygghet och smalhet i samma mening, inte bara vid detta tillfälle. Jag tycker att det är ganska onödigt. Istället hade jag velat att de i så fall pratade om sina kroppskomplex och varför de uppfattar övervikt som oattraktivt och smalhet som något snyggt. De är inte ensamma om det och jag vill fortfarande rekommendera den podden eftersom den oftast ÄR värd att lyssna på. Men att som intellektuell så rakt av köpa konceptet snygg är smal och tjock är ful – det tycker jag är ganska tråkigt. Jag förstår att den här frågan är något man kanske inte bryr sig om ifall man själv kvalar in som normkropp, om ni förstår hur jag menar. Men jag tycker därmed inte att det är försvarbart. Som feminist tycker jag att man också bör värna om alla kroppars lika värde, oavsett utseende. Och då kan man gärna tänka efter en gång eller två innan man kopplar ihop smalhet med något attraktivt, det har vi nog av på andra håll i samhället.

Det finns massor av vackra feta kvinnor. Som strålar i ögonen, som klär sig snyggt, som är hur coola och starka personer som helst. Och även de tjockisar som inte klär sig snyggt har precis samma rätt att inte bli häcklade pga sina viktproblem. Det är inte alltid så lätt att ”kavla upp ärmarna och ta tag i fettet” som folk tycks tro. Det kan finnas en miljon anledningar till att en människa är tjock (sällan lathet) och en miljon anledningar till att personen inte orkar gå ner i vikt (sällan lathet). Det kräver kunskap, planering, tid, och blir därmed också till viss del en klassfråga.

Nej, jag tycker att tiden är kommen då vi alla kan tänka efter en gång eller två innan vi kopplar ihop fetma med fulhet och innan vi slänger ur oss slentrianmässiga kommentarer om hur fult det är att vara tjock. Vad tycker ni?

  1. Digi skriver:

    Bra inlägg! Tack.

  2. Emma M skriver:

    Tack för din blogg och detta viktiga inlägg, det är viktigt att frågan belyses. Om man trivs i sin kropp så syns det och gör en vacker oavsett fettprocent!!

  3. men du Jessica, du tycker väl inte om ditt eget fett heller, annars skulle du väl inte ha den här bloggen?

  4. TACK för att du tar upp detta!Du strålar och har kraft! kram Ann-Cathrine

  5. All typ av fat-shaming är obehaglig och problematiskt – speciellt som det blir mer och mer normaliserat.

    Samtidigt kan jag tycka att det blir lika problematiskt om vi fokuserar på vad som är ”attraktivt” överhuvudtaget. Även om inte fet = ful så vill jag inte använda bara ”ful” om någon – lika lite som jag vill utnämna någon som ”snygg” – för det fokuserar fortfarande på utseende, medan vi egentligen borde tala om varandra och oss själva utifrån helt andra företrädanden. Alla kroppars lika värde – självklart. Men helst helt andra värden i fokus!

    (Ja, jag vet att vi tycker olika saker är olika estetiskt tilltalande och att detta påverkas av vår personlighet, socialisering och media o.s.v. – men jag önskar vi slutade lägga så stor vikt vid det)

Comments are closed.

LOADING..