Gästinlägg: Viralorexia

Idag publicerar jag ett gästinlägg som är skrivet av en av eleverna på Forsbergs skolas copylinje (där jag ju är lärare med ojämna mellanrum). Hon heter Jenny Rödjare och presenterar sig själv så här: ”Hej, jag heter Jenny, 22 år och pluggar copywriting på Forsbergs skola.” Här kommer hennes gästinlägg:

Hela tiden. Varje jäkla dag. På tunnelbanan, precis innan jag ska sova, under lektionen. I min mobil. På internet. Pickande på min axel.

Eat clean hit och meatless monday dit. Det ska gillas, delas och hashtagas. Och plötsligt har halva Sveriges befolkning blivit laktosintoleranta eller glutenallergiker. Eller så har de bara bytt ut kolhydrater och socker mot oräkneliga timmar på gymmet. ”För att jag mår så himla bra av det”, som argumentet brukar vara. Men jag förstår inte. Om du gör något för dig själv, för att må så himla bra, varför i helvete är det så viktigt att dela det med alla – hela tiden?

Det är en besatthet. Behovet av att visa alla andra hur hälsosam du är. Besattheten av att få det bekräftat av omgivningen. En besatthet som faktiskt är en ätstörning.

Innan sociala medier slog igenom gömdes ätstörningar djupt inne där ingen annan visste om det. Men nu finns den där, varje dag, dygnet runt. Lite som att det är något att skryta om. Allt dina vänner och förebilder gör är tillgängligt; varje måltid, varje träningspass, varje hälsosamt recept. Lite skivad zucchini kallas för pasta – eftersom den är kokad. Bara hashtagga #rawfood #healthylifestyle #counsciouseating så kommer du undan med vad som helst. Jag menar; en raw sallad kan se riktigt god ut på Instagram. Men när blev det rimligt att orka jobba, träna, vara glad jämt och se pigg ut, utan att äta ordentligt?

Hur som helst. Min poäng är; varför är det inte någon som bara säger: ”Hej alla. Jag är inte allergisk mot socker. Jag älskar inte att gå till gymmet varje dag. Jag önskar att jag kunde äta vanlig pasta. Men jag kan inte eftersom jag är djupt nere i en ätstörning”, och sedan visa den verkliga kampen med ätstörningar i stället för att romantisera det hela och låtsas att allt är toppen?

Jag vill bara säga till alla tjejer, killar, män och kvinnor där ute som tittar på sig själva och jämför sig med en toppbloggare eller en kompis som agerar som ovan nämnt; låt dig inte luras. Ingen kan leva ett lyckligt liv utan mat. Dessutom finns det roligare saker att göra. Självklart ska du må bra; vara sund och hälsosam. Men överdriv för guds skull inte åt något håll.

Jag tänker på mig själv när jag var ett skakigt asplöv och kämpade för mitt liv på Mandometerkliniken. Och jag tänker på vilken lycklig jävel jag är som blev både sjuk och frisk långt innan allt detta. Numera är sjukdomen tillgänglig hela tiden. Det är den raffinerade sidan av ätstörningar som konstant visas upp och är kärnan i den virala ätstörningen. Och det är precis det som gör den så farlig.

Vad tänker ni om Jennys text ovan?

  1. Oj, vad jag gillar din text! Det är precis så det är. Det värsta är när föräldrar 45+ lägger ut hela tiden. Förstår inte varför inte ens de kan tänka ett steg längre. Inte så konstigt att så många unga mår dåligt, Självklart viktigt att äta bra mat och att röra på sin kropp men allt med måtta och balans. Med balans i livet uppnår man god hälsa.

  2. Jättebra inlägg. Hälsohets , nej tack! Det är klart att det är bra att vara hälsosam men denna överdrift.Man får nog försöka hitta sin egen väg ! Jessica du är min förebild! Kram

  3. Bra skrivet och klok reflektion över hur vi interagerar med varandra och bedömer varandra idag. Jag tror fortfarande att vi försöker ersätta en Gudstro (och lyckan genom själens frid och frälsning) med tro på något annat (lycka genom en kontrollerad kropp och ett framgångsrikt liv i form av karriär/status/prylar/resor mm). Många kommer att skriva ”men jag tycker det är roligt att träna och leva sunt”. Och det har väl ingen sagt något om. Men att komma och påstå att det är farligt med gluten och laktos är larvigt. Vi skulle inte existera idag utan spannmål och mjölkprodukter.

    Min mormor blev 98 år gammal. Hon åt bröd varje dag, drack mjölk varje dag, tog en hutt varje morgon, jobbade fysiskt hårt hela livet, födde 5 barn, var aldrig pinnsmal men höll sig inom +/- 3 kilo (bortsett från graviditeter) så en stabil vikt. Hon levde ett liv utan större psykisk stress (hon hade en stark Gudstro som också var en tröst i tunga stunder; detta att kunna överlåta till försynen det du själv inte kan rå på).

    Jag tror att den som är lycklig är friskare. Det har visat sig att relationer till andra människor och en möjlighet till mental utveckling och känsla av egenbestämmande är det som skapar lycka. Inte pengar (utöver det som behövs för mat och husrum plus lite till), inte utseende, inte prylar, inte uppnådda resultat. Känsla av att vara älskad och finnas i ett sammanhang skapar lycka. Lyckliga människor är mindre stressade och stress dödar. Stress skapar en massa reaktioner i kroppen som är skadliga för oss.

    Jag tror att många som har gått ner mycket i vikt förväntar sig att livet ska bli litegrann annorlunda, lite bättre, lite lyckligare. När en då står där och väger 30 kg mindre och upptäcker att absolut inget annat har förändrat sig så blir en lätt besviken och faller tillbaka till gamla vanor. Det kanske finns något som man kan tillföra, t ex friheten att kunna jogga på våren, eller få plats i berg- och dalbanan, att få plats i flygstolen på ett bekvämt sätt, att kunna handla kläder i alla affärer osv. Men detta är ju bara yta och materiella ting som ju inte skapar lycka. Detta är nog en viktig nyckel som de som kämpar med att gå ner i vikt borde reflektera över så att det inte blir en besvikelse i slutändan.

    Lycka är en sak. Viktnedgång, motionerande, dieter är en annan sak. Lycka skapas tillsammans med andra medan vikten osv skapas av oss själva för oss själva. En del vill ändå bli lyckliga av viktnedgången, motionerandet osv så de försöker upprätthålla relationerna genom att dela sådana aktiviteter på sociala medier, fast det funkar inte. Andra tycker inte mer eller mindre om dig i alla fall, du har inte interagerat eller fått ett utbyte med andra och därmed bidrar inte aktiviteterna till långsiktig lycka. Snarare är det ett hot mot att du får mindre tid att lägga på dina nära och kära, och riskerar därför din lycka i långa loppet…därför är balans i livet det vi ska eftersträva. Lagom av allt är bäst. :-)

    …så tänker jag! :-)

    1. Fantastiskt bra skrivet! Detta sätter fingret på det djupare problemet: Den tomhet vi alla känner inom oss mer eller mindre. Den tomhet vi försöker fylla med viktnedgång, mat eller bekräftelse från andra.

      Ett bättre sätt att fylla tomheten är som du säger genom ”relationer till andra människor och en möjlighet till mental utveckling och känsla av egenbestämmande”. Men det bästa vore nog att acceptera tomheten inom oss fullt ut, men det är svårt. Därför väljer vi de snabbare vägarna som tyvärr inte når hela vägen eller är särskilt långvariga.

    2. Katarina.
      Undrar bara en sak: varför står det alltid att personer som blivit 90+ tar en hutt varje morgon. Är det nå hälsoideal att hutta på morgonen?

      1. Jag vet inte, Elinda. Jag vet bara att mormor tog en hutt. Tror att den varken gör från eller till förutom att hon unnade sig ngt hon tyckte om. Det tror jag är den största hälsoeffekten; att unna sig litegrann av något man tycker om.

  4. Jag ställer mig frågan: Vi som tycker om att leva sunt och träna då? Vi som vet vad det innebär att äta raw food, paleo, vegetariskt, veganskt, med kött, med fisk, med kyckling, etc etc etc? Vi som har läst på hur kroppen fungerar, vad som händer med ett blodsocker som går upp och ner hela tiden, insulin som sprutar för fullt från bukspottskörteln tills den inte längre orkar mer? Vi som har läst på varför spannmål och gluten inte är det viktigaste att få i sig?

    Jag har aldrig haft en ätstörning. Däremot har jag lärt mig hur kroppen fungerar, näringsfysiologiskt, inte för att visa på sociala medier. Jag äter inte spannmål by choice. Jag äter inte socker by choice. För att jag vet att det inte är bra.

    Vem är du som kan säga att jag har en ätstörning?

        1. Hej Karin,
          Det här är en reflektion kring ett beteende bland folk jag känner/träffat på och gäller så klart inte alla. Det är ju toppen om du har läst på och lever ett sunt liv som passar dig. Tanken med texten är ju inte att hänga ut er som inte äter vissa saker. Tanken är att belysa hur vi matas med skeva ideal i sociala medier. När det blir en hest och tävling. När vi bara ser det fina i folks liv, när det inte blir hälsosamt längre. /Jenny

  5. Jag tänker att hon (tyvärr) har rätt. Läs gärna vad Johanna Arogén har att säga om detta i dagens expressen: http://www.expressen.se/kvallsposten/sociala-medier-kan-hetsa-till-atstorningar/ )

    Hälsa Jenny: Bra skrivet, bra genomskådat och grattis till att ha kommit ut på andra sidan!

    p.s. Vill dock också lyfta det Johanna säger om att vi inte kan fördöma alla som vill dela med sig på sociala media: ” Klart man ska få visa upp sin kropp om man vill det och inte skämmas över att man är stolt över den. Problemet är att kropparna som visas upp är alltid i en viss form. Smal och vältränad är mallen, inte bara för en snygg kropp utan också en hälsosam kropp, vilket inte stämmer verkligheten. Det är inte magrutorna som avgör om man är hälsosam eller inte.” d.s.

  6. Forts…
    Jag tycker att det är sorgligt att vissa beroenden är socialt accepterade och att man tom anses ”duktig”, medans vid andra beroenden som tex sockerberoende anser samhället att man bara är lat och att vården o samhället ännu har för dålig kunskap. Känns som förståelsen har kommit längre vad gäller beroende av alkohol o droger. Men allt tillhör samma sjukdom, bara olika utlopp. Dvs olika sidor av samma mynt.

  7. Den senaste forskningen visar att anorexi, ortorexi, bulimi, överäta, sockerberoende, sexmissbruk, shoppingmissbruk, droger, spel, alkohol etc, är alla ett slags beroende. Det påverkar hjärnans belöningsscentrum på samma sätt. Ett beroende som är en fysisk, känslomässig och andlig Sjukdom. Alla dessa kan behandlas på samma sätt, dvs abstinens från drogen, rätt professionell hjälp samt genom tolvstegsprogram som har fungerat för miljontals människor över hela världen.

Comments are closed.

LOADING..