Jag ska ha tålamod och låta min kropp bli stark

Nya tankemönster utkristalliserar sig sakta efter år av mörka, självdestruktiva tankar när det gäller kroppen. Det är styrketräningen och bloggen som har fått mig att styra om skutan i en ny, mer hälsosam riktning.

Jag funderade idag (ligger förkyld) på det tålamod med vilket jag gjort om vår lilla etta, från en ganska tråkig ikea-etta till något helt fantastiskt (i mina ögon). Sak för sak har jag bytt till mig, tålmodigt har jag fixat och trixat. Nu börjar jag närma mig ett hem som jag verkligen trivs med till hundra procent, även om det är några smådetaljer kvar. Samma tålamod ska jag nu ägna min kropp. En liten dag i taget, ett litet steg i taget, ska jag omsorgsfullt låta mig själv bli starkare och friskare och piggare. Jag märker att tankarna börjar ändra riktning på riktigt. Det här är ju en enormt stor process, jag är ju helt jojobantnings-förstörd efter alla dessa år. Tankarna om snabba lösningar sitter djupt rotade och kanske är det vad som har hindrat mig under detta år som jag har bloggat här? Att jag liksom inte får någon motivation eller kraft om jag inte har de snabba resultaten att berusa mig på.

Men vad är det för vits med snabba resultat, när de gång på gång har lett till att jag går upp alla kilon igen och gör mig själv besviken? Det är inte snällt mot mig själv eller min kropp att späka den på det viset. Jag ska nu ägna min kropp kärlek och glädje, en liten pyttedag i taget. Ett litet träningspass i taget, en promenad i taget, en omsorgsfull måltid i taget, med tvåminuters-lappen redo i svåra stunder. Någonting värdigt och konstruktivt, efter alla år av inverterat kvinnohat riktat mot mig själv. Och till slut kommer jag närma mig något mycket bättre än det jag har nu. Jag kommer sakta se kroppen formas, bli starkare, orka mer, passa i nya typer av klädesplagg. Utan socker och stora pastaportioner som gör mig trött och slö och ofokuserad. Jag ser fram emot det.

Vi är något bra på spåren nu, hörni!

  1. Åhh vilken inspiration och pepp du är! Du är så jädras klok och vacker. Är så glad att jag hittade till din blogg. Den är min nya favvo. <3
    Massa Kramar Åsa

  2. Marina skriver:

    Idag får jag stålsätta mig för att inte gå ut i köket och göra en kladdkaka ;) Men jag kokade lite Edmamebönor istället, synd att barnen åt upp hälften :-D

    Om du tänker att du bara fortsätter som du gjort innan så är det ju ”status quo”, alla saker du gör rätt, alla dagar du gör rätt så kommer du ju framåt!

    Sedan har jag en liten ”hur länge måste jag stå på cross-trainern för den här”-tankesätt, då kommer jag oftast fram till att det inte är värt det alls :-D

  3. @Jessica – ah, jag trodde att du bara var snorig, inte febrig. Nä, med feber ska man vila. :-)

  4. @marina, så himla fint att du har nått dit. Jag ska också börja tänka så. Annars är det ju så lätt att bara: ååh nu har jag ätit för mycket, nu kommer ALLT gå åt helvete osv osv, du vet säkert hur tankemönstret kan se ut. Hur går det för dig då? :)

  5. Marina skriver:

    Jag har haft god hjälp av KBT för att hitta ett slags lugn i mig själv. Jag är egentligen väldigt rastlös och vill att allt ska hända NU. Men det kommer det inte att göra ;) och alla steg som leder i rätt riktning är ju bra. Jag kommer att komma fram om jag bara fortsätter åt det håll jag bestämt mig för! Så, alla dagar jag inte äter kakor är ett steg framåt, alla dagar jag tränar är ett steg framåt osv. Dom andra dagarna är inte bakåt, bara kvar på samma ställe ;)

Comments are closed.

LOADING..