Det är inte synd om tjocka människor


Teckning ritad av mig. Fler finns här.

Ett av många sätt att förminska en människa är att tycka synd om personen. Jag tror få människor, oavsett livssituation, vill att andra ska tycka synd om dem. Visst kan man känna medlidande och empati om någon har det riktigt jävligt, det är en annan sak.

Däremot bör man inte känna medlidande och empati med en person för att hen är tjock. Det är nämligen inte alls säkert att personen vantrivs. Tvärtom, hon kanske njuter av att äta massa god mat och inte bryr sig om att hon är rund. Eller så har hon precis – som en klok läsare påpekade i kommentarsfältet här för ett tag sedan – gått ner trettio kilo och känner sig finare än någonsin. Hon kanske själv väljer att fortsätta vara tjock (jo, det finns massa människor som trivs alldeles utmärkt med att vara stora). Anledningarna kan vara hundra olika till att just den här personen är tjock men ingen av dem berättigar dig att tycka synd om den.

Ibland hör jag folk, när de ser en fet människa på stan, mumla: ”Åh, stackaren, vad hemskt det måste vara!” Man bara: Varför är det så jäkla självklart? Jo, för att vi dagligen bombarderas med budskap om att tjock är det värsta man kan vara. I våra vener flyter fettföraktet omkring lika självklart som syret och blodet. Jag har många gånger i livet fått höra (från mindre schyssta personer, kan jag känna så här i efterhand) att jag ”är söt ÄNDÅ”. Trots att jag är tjock så är jag himla söt. Hur känns det att höra tror ni? Det känns som att personen då säger: ”Det är ju vedervärdigt att vara tjock och hur KAN du osv men för att vara en av de där vedervärdiga tjockisarna så är du ju ganska söt”. Please, håll sådana kommentarer för er själva, för det är riktiga anti-komplimanger. En gång i svunna tider så sa jag till en vän: ”Vad gullig du är” (i bemärkelsen: vad gulligt gjort av dig pga hon hade väl gjort något snällt, vad vet jag). Hon svarade: ”EH. Jag är inte gullig. Jag är snygg, sexig och vacker. Du är gullig, däremot.” Need I say att jag inte umgås med henne längre? Sådana där kommentarer är inte enda anledningen till att det blev så, men de är sköna att slippa de där förtäckta tjuvnypen.

Så, dagens lärdom: Tyck inte synd om tjocka människor. Det är nämligen inte alls säkert att de lider av att vara tjocka, men du verkar lida av att de är det. Så det kanske är dig själv du ska tycka synd om. Och ge inte förtäckta anti-komplimanger till någon. Det där lilla positiva i bisatsen kommer nämligen inte uppfattas av mottagaren. Hen kommer bara höra: ”FAN VAD DU ÄR TJOCK OCH VAD HEMSKT DET ÄR”.

Puss från tjockisen!

  1. Kicki skriver:

    Om man bryr sig så mycket om andra människors kroppar, om man skriver att det inte är ”ok” med övervikt,om man skriver till människor att de har fel inställning och ska strunta i samhällets diskriminering och förakt av tjocka då handlar det inte om olika åsikter,då handlar det om något helt annat. För jag antar att ingen av er här går in på extremsportares bloggar och orerar om hur farligt det är? Fettförakt lindas in i ”välvilliga råd” och ”omtanke”om överviktigas hälsa och ni tror att man inte ska se igenom det?

  2. Ann skriver:

    Just det jag väntade med spänning igår på inlägg eller svar på lottas insändare som jessica sa att hon skulle skriva senare på kvällen vilket ej kom.

  3. Ann skriver:

    Precis rakt i prick! Håller man inte med bloggaren är man sjuk i huvudet. Man kan läsa en blogg, följa det innebär inte att man delar alla åsikter, tråkigt vore det väl annars. Jag tycker som Lotta rakt av. Sen finns det en nyans mellan så klart. Vad är övervikt o vad är ej övervikt? Smal hetsen tror jag vi alla som läser denna blogg inte har som mål, utan att väga proportionerligt till vår längd. Jag är överviktig själv försöker gå ner , jag trivs ej med min vikt, samt jag vill skaffa barn och har högt blodtryck som jag fick av viktuppgång. Annars är alla värden bra. Men för att huvudtaget skaffa barn med högt blodtryck måste det ner, o det innebär gååååå ner i vikt på vågen. Jag äter inte o har aldrig ätit godis choklad etc, däremot pasta i mängder o jaaaaa bönpasta är lika mycket kalorier som vanlig rekommenderas ej att äta 2 ggr i veckan, samt att jag älskar potatis i alla dess slag. Jag trodde bön past va nyttigt åt det tre ggr i veckan gått upp 4 kilo så nu har jag tagit bort det, för en lång tid. Ej för alltid. Vetenskapen är energi in och energi ut. Minskar man ej påmåttband eller våg eller hur man nu mäter innebär det att man äter för mycket eller rör sig för lite Och jag tycker jessica rör sig otroligt mycket mer än vad normala typen gör, stor eloge för det.

  4. Lisa skriver:

    Jättebra skrivet! En viktig påminnelse, det är så himla lätt att dras med i tycka synd om-fenomenet trots att man egentligen vet bättre!

  5. Ann skriver:

    Man måste väl få tycka olika utan att ” man ska behöva gå till en terapeut” Kicki?

    1. Lotta skriver:

      Enligt vissa måste man alltid hålla med den som skriver bloggen. Om man inte gör det ska man inte bemöda sig med att skriva en kommentar alls. Själv tycker jag att en sund diskussion är spännande och har inga problem att andra tycker olika än vad jag gör. Det är dock ofta som kommentarer tolkas felaktigt (inte bara mina) pga att det sitter människor med egna, inte alltid positiva, erfarenheter bakom skärmarna.

Comments are closed.

LOADING..