Motivationen kommer och går

Den som läser min blogg numera kanske lätt tror att jag hela tiden går runt och är supermotiverad sen min stora livsstilsförändring och förändring i mitt tänk kring mat och träning i februari. Jag vill på intet sätt förmedla en sådan bild, eftersom det inte är sant. Internet svämmar över av bloggar som bara är glada och peppiga hela tiden, men det här är inte riktigt en sådan plats.

Sanningen är: Jag är mycket oftare glad, pigg, känner mig stark och peppad nu än innan. Alltså, mycket mycket oftare. Nästan hela tiden. Men det kommer också dagar när jag DÄCKAR i soffan för att jag är så himla slutkörd. Stunder när jag gråter av oro – ibland får jag känslan av att folk då direkt tror att man är deppig och bör gå i KBT (KBT gave me nothing btw). Det är ju helt knasigt om samhället har gått så långt att vi tror att livet inte kan innehålla ups and downs utan att det är någonting konstigt. Jag är inte alls deppig men en otroligt känslig människa. Jag är full av idéer, sprudlande inspiration, lust att skapa, lust att prova massa nyttig mat (numera) och styrketräna och gå på danspass. Men inte alltid. Vissa dagar är jag inte alls sugen på att laga mat eller bläddra i receptböcker eller promenera. Vissa dagar är jag tömd på kraft och vill bara vila från allt.

Fördelen med att jag inte går på någon diet eller quick fix-metod är att det går att vara tillåtande. Det har hänt många gånger sedan februari att jag har köpt mat på Babel deli. Skillnaden nu, mot förut, är att jag inte gör det fyra dagar i sträck. Utan en dag, sedan kör jag på mitt spår igen. Det har hänt många gånger sedan februari att jag har struntat en dag i att promenera eller röra på mig. Eller bara accepterat att jag måste ligga raklång en hel kväll och vila och fundera. Eftersom jag kan tillåta mig det här och ändå gå framåt, ändå gå ner i vikt, så har jag oftast inspiration och ork igen efter en dag eller två. Det är också vad som är skillnaden mellan just en livsstilsförändring och en diet. I en livsstilsförändring finns, på ett helt annat sätt, utrymme för att jag ska kunna lyssna på min kropp och knopp. Det gör också att jag kommer orka leva så här hela livet. (Det har dock inte hänt att jag har ätit sötsaker eller skräpmat – för jag vill inte det längre!)

Matlaget är också himla hjälpsamt, att jag alltid har matlådor i kylen att slänga fram om jag inte orkar laga mat en dag eller två. Jag har ändå gått ner någonting i vikt varje vecka sen början av februari. Vissa veckor mycket, andra lite mindre. Men det går stadigt neråt, även om jag äter lite ”onyttigare” mat någon eller några dagar. En annan skillnad är dock: Det blir aldrig grillade mackor på kafé eller stora pastaportioner längre. Babel deli-rätten innehåller bröd och bulgur men triggar mig inte och gör inte att jag vill fortsätta på ett dåligt spår. Vill jag unna mig lyx så köper jag en god rawfood-boll eller kör lite extra frön i mitt mellanmål. Jag ser till att ha utrymme för sådan lyx i min vardag, eftersom jag aldrig kommer orka i längden annars.

Jag ville bara skriva det här inlägget som balans till resten. Idag jobbade jag på bibblan på förmiddagen. När jag kom hem var jag helt färdig och blev tvungen att vila en stund. Återfick lite krafter så att jag och Jens kunde ta en promenad i vårsolen. Sen blev jag helt slut igen och nu känner jag mig pigg och glad och ser fram emot styrketräning på söndag och god sallad till lunch i morgon. Ja, ungefär så ser det ut. Mycket upp och mycket pepp och mycket glädje och inspiration. Jag lyssnar ofta på låtarna från streetdance-passet och det påminner mig om hur mycket starkare jag har blivit. Jag försöker känna efter hur stor skillnad det börjar bli på kläderna. De som stramade i februari stramar inte längre. Stanna i det glada, framstegen. Men också njuta av en vegetarisk meze emellanåt för att det inte ska kännas strikt.

Jag har ingen riktig sensmoral med mitt inlägg, annat än att balansera bilden av min resa. Men i morgon vaknar jag nog pigg igen och går ut på rask morgonpromenad med glad musik i öronen!

Vad tänker du om det här (liiite läskigt inlägg att skriva på något sätt)?

  1. Sofia skriver:

    Jessica! Så jäkla sund inställning! Livet är ju det som pågår varje dag, veckan runt. Ibland är man pigg och ibland är man trött. Jag blir peppad och glad av dina framsteg! Heja heja :) Kram

  2. Eva skriver:

    Så fint att du berättar. Jag är så less på alla positivitetsmänniskor där allt ska ses i ett glatt skimmer. Vi har alla våra downdagar, annars vore det nåt fel. Jag kör lite samma tänk som du, funkar det inte med maten en dag så är det ok ändå. Det gör det hela enklare och kravlösare.

    1. Jaa det är liksom inte realistiskt riktigt! Skönt att du också har det tänket. Och jag tänker inte ens att det inte funkar med maten utan bara ”åh nu fick jag äta det här goda, och sen får jag äta annat gott som kanske bara är lite nyttigare”. Jag ser ingenting som misslyckanden och vanlig pasta, vanligt bröd och sötsaker är jag inte ens sugen på längre så det är inte en uppoffring att avstå.

  3. Bra och viktigt inlägg som speglar din (och många andras) verklighet. Jag tror det är utvecklande att uppleva både ups and downs, för att någonstans sedan lära sig hantera och acceptera båda som något sunt. Tror omöjligtvis att folk kan vara sådär superlyckliga och motiverade hela tiden (även om de kanske visar det utåt). Men har de det faktiskt så – grymt, härligt för dem!

    1. ja jag tänker precis så, superlycklig hela tiden känns nästan lite stepford wives-läskigt (SPOILER ALERT: De visar sig vara robotar…!)

  4. Linda skriver:

    Jag tycker det är sunda och bra tankar! Jättebra jobbat av dig

  5. Ewa skriver:

    Jag är Quick-fix personligheten som måste ha snabba resultat, sedan håller jag det. Ibland för själv-disciplinerad för mitt eget bästa. Men Du verkar ha hittat en väg som passar Dig, det är ju suveränt, lycka till!

Comments are closed.

LOADING..