Plus size, plusmodeller och mulliga skyltdockor

Okej, hörni.

Samhället är fullt av normer. Det är vi ganska medvetna om nu. Normer kan vara bra också, våra lagar är ju till exempel stiftade utifrån normer som de flesta demokratiska samhällen har enats kring (ok sen finns helt sjuka lagar med t.ex gränskontroll men jag generaliserar). Men normer kan också vara exkluderande, förminskande och begränsa människors känsla av frihet och mod att vara som de är.

Jag har skrivit en gång förut om just mulliga skyltdockor och vad jag tänker om dem. Läs gärna det inlägget här. Ämnet är förstås fortfarande aktuellt. Jag snappade nyligen upp att någon kedja ska ta bort sin plussizeavdelning och jag säger bara: ÄNTLIGEN.

Tjockloppis är en sak. Jag gillar tjockloppis. Det är ett separatistiskt evenemang eftersom många tjockisar (myself included) inte PALLAR att gå och kolla på kläder i secondhandbutiker/på loppisar eftersom det allra mesta kommer vara i små storlekar och det är liksom inte värt att vada genom en ocean av plagg för att EV hitta något som skulle passa (och då kanske inte ens gilla just det plagget?). På en tjockloppis kan man veta att det bara kommer vara större kläder och då orkar man kanske gå dit och ta en kik. Samma med grupper på Facebook för bara kläder i större storlekar, eller föralldel butiker på nätet som fokuserar mest på större storlekar pga kan vara svårt att hitta. Jag har haft tur och kunnat ha kläder från indiskas XL men det går förstås inte för alla. Helst skulle jag för övrigt vilja skippa sådana storlekar också för jag menar ”Extra large” är ju normativt om något. Bättre med nummer. Men det kan vi ta en annan gång.

Att gå in på någon av kedjorna och ba ”hej, du kan gå till plussizeavdelningen där borta” och stå där och bläddra bland ett fåtal oformliga tunikor, gärna svarta eller gråa eller i övrigt ganska tråkiga – det känns väldigt exkluderande. Väldigt mycket: ”Vi har alla de här fina kläderna men du som är tjock kanske helst bara vill krypa in i ett ganska fult tält och ha det trevligt där med dina osmakliga valkar så vi har inte orkat göra våra vanliga kläder i större storlekar”. Man bara: Nej tack, jag vill gärna ha färgglada fina fantastiska desajniga kreationer. Och jag pratar av erfarenhet, jag har varit på de flesta plussizeavdelningarna och kanske hittat något basplagg som jag kan matcha till mina balla indiskakläder (nej, inte sponsrad, bara gillar). Men inte mer än så.

Låter jag bitter? Jag är inte alls bitter, bara upprörd när jag tänker på det här. (Jag är aldrig bitter, obs ej ironi!). Ok, plussizemodeller – det ordet antyder att modellerna skulle vara plussize. Det är de oftast inte. Oftast är de en lite längre kvinna med rejälare benstomme men absolut inte runda/tjocka/feta. Även det här blir ju otroligt normativt. Den tjocka bara: Okej, så det där är vad de kallar en plussize, vad tusan är då JAG? Därför är det så viktigt att vi nu är så många som försöker vänja människor vid att se även tjockisar på bild. För få kan identifiera sig med plussizemodellerna. Mitt förslag är: Skrota det begreppet och börja använd modeller i lite alla möjliga storlekar, bara randomly. DÅ kan vi verkligen göra en skillnad när det gäller skeva skönhetsideal.

Så: Om klädkedjorna ändå gör vissa kläder i stora storlekar så kan de bannemig göra alla kläder i alla möjliga storlekar (någon skrev en gång en kommentar att det blir mer tyg men det är nog en petitess i sammanhanget för stora kedjor). De kan skrota mulliga skyltdockor (de är inte så mulliga, liksom) och plussizemodeller och bara ha en härlig cocktail av allt möjligt. Så att alla känner sig välkomna och inkluderade. PK-maffia, jag? Hell yes!

Jag glömmer aldrig när jag bara frågade en kassörska på en kedja var de hade sina tajts och hon bara: ”För dig är det nog läge att gå till plusavdelningen” och jag bara ”Jag brukar kunna ha de vanliga” och hon bara såg på mig uppifrån och ner under tystnad och bara: ”Jaha. Okej.” (jag har varit mer om flertalet liknande situationer).

Ok, over and out. Vad tänker du om det här? Läs gärna även mitt inlägg om myter kring tjocka personer.

  1. Maria skriver:

    Precis! Blev så himla glad när jag såg Ida Sjöstedts kollektion för ellos. Där är det två modeller i två olika storlekar (en lite tunnare och en kraftigare än genomsnittet) som bara är. Det nämns inget om ”att kläderna även finns i plus size”, ”mulliga modeller”, kurvor eller liknande.

  2. Jo, håller med dig helt! Här i USA är det lite annorlunda, fler större storlekar bland ”vanliga” avdelningen. Jag har ingen erfarenhet av plussize själv men det låter ju helt absurt det du varit med om, och överhuvud taget att bara ha fula gråa kläder är ju fullständigt diskriminerande. Håller helt med om skyltdockorna, det är bara löjligt. Dom ser normala ut, fast med PERFEKTA proportioner, vilket få människor har. Det har ju varit en del modekampanjer med alla möjliga storlekar, åldrar och hudfärger (minns inte var) och det var uppfriskande. Bra affärsidé kanske för dig som kreatör – skapa en affär med snygga färgstarka kläder med egen-designade motiv/mönster tryck för alla storlekar?! :)

  3. Shit, vad förnedrande… att de kan med! (Ang kassörskan) Jag gillar de större skyltdockorna, det bli så tydligt att de vanliga skyltdockorna är av en grymt ovanlig storlek, medan de större visar en normalviktig och vältränad kvinna med normkropp. Som du säger, det är när man kallar dem plussize det blir galet.

Comments are closed.

LOADING..