Hur tusan ska man äta egentligen?

Tankarna går runt och runt när det gäller kosten!

matdagbok

Jag har en lite jobbig vecka den här veckan (ej pga maten) och det är därför bloggen inte alls har varit som den brukar senaste dagarna. Nu börjar jag stabiliseras litegrann och känner att jag nog kan ha mer lust och energi att blogga i helgen.

Men redan nu: Alltså, vad ambivalent jag känner mig när det gäller kosten! Tankarna går fram och tillbaka hela tiden. Min instinkt säger att det bästa är att äta en varierad kost med långsamma kolhydrater, frukt, färgglad mat, smoothies, lagom med frön, mycket fisk och lite rött kött och ja – ungefär som jag åt innan jag började med LCHF fast med mindre frön och kanske lite mindre banan. Jag tänker att det är det absolut mest hållbara i längden. Man tröttnar aldrig, det blir inte för mycket av det ena eller det andra, det är lätt att variera i all oändlighet, det går att hitta bra alternativ var man än befinner sig.

Ändå kör jag nu LCHF-aktig kost eftersom jag kände ett behov av att få lite schvung på viktnedgången, hålla mig mätt längre och så. I ärlighetens namn har jag dock aldrig känt mig triggad av frukt eller potatis och jag har ju inte heller på den kosten börjat äta godis senaste omgången eftersom jag har undvikit pasta, bröd, ris och sötsaker.

Sockerberoende-människor säger ju att LCHF är det mest hållbara men ibland kan jag känna att risken finns för mig att jag ändå når för hög kalorimängd även om jag nu har valt att inte heller äta bönor, linser, och knappt rotsaker. Jag behöver ändå mycket mat för att bli mätt och det behöver ändå äta fyra gånger per dag, hur mycket fett jag än lägger till i form av ost, grädde osv.

Därför kanske LCHF ändå inte passar mig? Jag minns i våras hur otroligt peppad jag var hela tiden när jag provade olika smoothies och lite superfood-inspirerad mat. Än så länge har jag alltså inte bestämt mig för om jag fortsätter med det här eller om jag plockar tillbaka lite frukt och havregryn och rotsaker i min kost. Jag är också mycket svagare i musklerna när jag styrketränar. Jag har läst att det kan vara så i början på LCHF men ja. Det här känns inte som en långsiktig livsstil för mig ändå. Det känner jag starkt.

Jag kan leva hela livet utan sötsaker, pasta, bröd, ris, bulgur. Det har jag förlikat mig med. Men att leva på LCHF hela livet – nä, det passar nog inte mig.

Alla är ju bestämda i sina olika uppfattningar. Den som tror på sockerberoende-tesen tror att man inte kan äta frukt och havregryn som sockerberoende. Den som tror på något annat tror det är dåligt med för mycket fett. Till syvende och sist finns det olika rön och går att hitta bevis för olika teser. Så det gäller bara att välja en väg och köra på den, men det är svårt när man känner sig så ambivalent som jag gör just nu.

Ville bara dela med mig av mina tankar – jag tänker att även det här kanske kan vara en viktig del av en livsstilsförändring. Att våga inse att det inte alltid är så lätt och att ingen väg är entydigt rätt liksom!

Hur har ni det?

  1. sofia skriver:

    Och din instinkt är ju helt rätt. Den kost du nämner är ju helt klart det bästa kosten att äta tror jag också. Ungefär som Olga också beskriver. Men för normala människor utan ett sockerberoende! Stoooooor skillnad.

  2. sofia skriver:

    Näe, eftersom du själv anser att du är sockerberoende så kommer aldrig kosten enbart fungera för dig, oavsett vilken kost du väljer. Du måste bota ditt beroende!! Och det gör du inte enbart med kosten. De säger att kosten är enbart 10%. Att ta bort drogen är främst, sedan måste du ta tag i ditt bereonde. Om du gör det ska du se att vikten också kommer på köpet.

    Och nej, jag har aldrig sagt att lchf är den enda som fungerar för en sockerberoende. Det är väldigt individuellt.

    1. sofia skriver:

      Och din instinkt är ju helt rätt. Den kost du nämner är ju helt klart det bästa kosten att äta tror jag också. Ungefär som Olga också beskriver. Men för normala människor utan ett sockerberoende! Stoooooor skillnad.

  3. Rachel skriver:

    Lchf passar ju inte alla. Mig passar det utmärkt, men jag har hållit på i över 2 år.
    Nej, jag äter inte feta gratänger och sånt, utan kött,fisk , grönsaker, bär och fettkälka.

    Det är viktigt för kroppen att inte bli stressad av att byta sätt att äta på oavsett hur man väljer att äta

    Ibland måste man få hjälp med sitt förhållande till maten, och då är kognitiv behandlingsterapi, KBT, bra.

    Lycka till med ditt val.

    1. Nä självklart vet jag att det inte är bara gratänger. Men oavsett så passar det verkligen inte mig, fint att det passar dig. Nu får min kropp lov att bli stressad av kostbytet för jag stod inte ut med LCHF och det blir ju stressande för psyket i stället. Det stabiliseras säkert i kroppen om någon månad eller några veckor. KBT har jag gått flera gånger för olika saker och det har alltid haft noll effekt för mig precis som annan terapi. Terapi är inte min grej. Men det här beslutet känns fantastiskt rätt och jag känner inte alls något behov av terapi. :)

  4. Marie skriver:

    Fast ingen vuxen behöver äta fyra gr/dag .. o hungrig får man nog vänja sig o vara om man ska gå ner …

  5. Elin skriver:

    Hej!
    Har läst din blogg en tid och jag tycker du är jätteduktig som kämpar och tänker hälsa före utseende! Heja heja!
    Jag tror att det som ställer till det för dig är alla dina tankar kring mat, kanske tänker du alldeles för mycket på vad du ska äta och inte äta?!
    Det kanske är ditt sätt att tänka som du ska börja att arbeta med snarare än det du äter?
    Detta för att du på sikt ska kunna känna att mat är något naturligt och inte nåt du ska behöva tänka på hela tiden. Det kanke till och med räcker med att tänka:jag kan äta allt men tex i små mängder. Det enda självklara förbudet är :inget socker. Annars, ät av allt, aldrig mer än en portion, hälften grönt,
    En fjärdedel protein, en fjärdedel kolhydrater.
    Bara lite tips!
    Lycka till!!!!!!!!:-)

Comments are closed.

LOADING..