Det här är jag!

Många av er har skrivit och vill att jag ska berätta mer om mig själv. Det gör jag så gärna. Du har bland annat frågat om utbildning, resor, varför jag jobbar med det jag gör, och om min familj bland annat.

För Dig som följt bloggen sedan YourLife tror jag att du kanske redan läst om allt detta, men eftersom det finns många nya läsare så kör jag lite favorit i repris nu.

En gång i veckan kommer jag fokusera på en specifik fråga. Idag blir det utbildning:

Jag gick i skolan i Stockholm, närmare på Carlssons skola på Östermalm (som nu ligger på Kommendörsgatan, men som då låg på Nybergsgatan). Idag undervisar min man Capoeira där och det känns kul att ha lite relation till skolan jag själv gick på.

Sedan började jag på Gärdesskolan från 7an -9an och efter det vidare till Östra Real och pluggade Samhällsvetenskaplig linje.

Jag var duktig i skolan. Jag hade otroligt lätt för mig i allt utom gympa och matte. Lite ironiskt med tanke på att jag älskar att träna idag. Kanske hade det med att göra att jag inte gillade min kropp så värst mycket i tonåren och gillade inte alls att behöva klä av mig inför andra kompisar. Sedan var jag nog dålig på gymnastiska övningar, vilket också är rätt ironiskt eftersom jag idag är bättre än de flesta mina komisar på både hjulningar och handstående. Men allt ändras ju.

Jag började fatta tycke för skrivning när jag var 8 år och min mamma just dött i cancer. Min dagbok var liksom min räddning där. Jag försvann in i en fantasivärld och det kändes tryggt.

I gymnasiet älskade jag svenska och min svenskalärare uppmuntrade mig tidigt att bli författare. Själv var jag galen i film och Hollywood redan då och därav blev manusförfattandet ett enkelt val.

När jag var 17 drog jag till Paris och pluggade franska på Sorbonne och efter ett år där var det svårt att komma hem till lilla Stockholm och gå ut gymnasiet så jag tentade av hela 3e ring på ett par månader och åkte tillbaka till Paris och senare även Madrid för att plugga spanska.

Efter Frankrike och Spanien ville jag åka till USA och plugga film och jag researchade de bästa skolorna och hittade Tisch School of The Arts som jag efter två försök kom in på. Det var en 4-årig Bachelor of Arts med inriktning film och TV. Jag pluggade regi, manus och till producent men tog även klasser i ”dramatic writing,” filosofi, litteratur och historia. Väldigt hjälpsamt när det kommer till att skriva bra själv.

2001 tog jag examen men högsta betyg och fick en massa ”awards” för mina studier och sedan kastade jag mig in i att slava för stora studios och producenter på en gång! Bästa skolan var nog att jobba, men de upplevelser jag hade i New York under 4 år på New York University räcker för en livstid. Men det ska jag skriva en bok om så Du får läsa den när den kommer…

Hoppas detta gav Dig en inblick i min skolgång :) men livet är ändå bästa skolan kan jag säga idag, och än finns det så mycket att lära sig!

 

 

  1. Jag dör. Alltså detta är min dröm. Det ger mig hopp. Jag var utbytesstudent förra året och bodde i Seattle. Igår kom jag hem från New York och det enda jag kan tänka på är att börja på NYU. Funderar på att börja på Stockholms Universitet och göra ett utbytesår, men det räcker inte! Jag kan inte bara bo i NYC i ett år, jag hör hemma där! Men är det värt det? Det känns tungt att lägga ut så mycket pengar på en undervisning man kan få gratis i sverige, men jag vet ju vad jag helst vill… nu ska jag fortsätta läsa din blogg (hittade den för 5 minuter sedan) och jag kan säga dig att jag kommer vara den första som köper din bok om du pratar om din tid på NYU

    1. Hej! Kul att du hittade hit! Jag tror att det är värt det om man är säker på att det är just det man vill jobba med. Ingen utbildning här hemma kommer i närheten av den NYU el UCLA kan erbjuda inom film och TV. Sedan är ju New York och även LA drömmarnas städer så inspiration kommer du onekligen få! Se bara till att ha realistiska förväntningar (det hade inte jag) och jobba hårt (det gjorde jag) så kommer du ha the time of your life!

  2. Sara skriver:

    Hej Josephine!
    Kul att du delar med dig! Jag läser din blogg regelbundet men brukar inte kommentera. Är utlandssvensk sedan över 6 år tillbaka (kommer dock antagligen aldrig att flytta tillbaka till Sverige) och tycker det är jättespännande att läsa om dina kulturella och personliga erfarenheter samt jämförelser du har från de olika länder du bott i. Också nyfiken på hur det är att ”flytta hem” efter så många år utomlands, speciellt med en man från ett annat land! Själv har jag bott i England, Tyskland och Frankrike och tycker det är väldigt intressant att höra och lära om olika nationaliteters mentalitet, synsätt, värderingar etc. All lycka till dig och Anderson! :)
    Ps: du måste skriva en bok – I’ll def. buy it!!

    1. ;) Jag ska dela med mig om det också framöver— att flytta hem igen efter 17 år alltså.

  3. e skriver:

    Åh så finessigt,vad duktig Du ÅRRR

  4. Åh vad kul att få lära ”känna” dig lite bättre…..du får ställa frågan till oss läsare sedan…..
    Jag kan börja.
    42 år gammal, 3 barn 17, 15 och 12 år gamla. Jobbar som inköps- och logistikansvarig på ett företag som sysslar m Mocap (Motion capture), vilket används i filmvärlden :) bl.a.
    Bor i Göteborg. Är det ngt mer du vill veta så är det bara att fråga. Tack för att du delar med dig av ditt liv.
    Kramar fr Sofia

    1. Ja det gör jag ganska ofta men det kanske är dags igen! Bra idé! Tack för det :) Kram

  5. Åh så spännande att få läsa om dig och ditt liv (har saknat det lite sen din förra blogg) :)
    Som jag kanske nämnt innan ”känner” man dig bara genom skvallertidningarna som ”Kronprinsessans bästa väninna”. Inte som ”Josephine”, den person som du faktiskt är i verkligheten. Kul! :)

Comments are closed.

LOADING..