Anna Laestadius Larsson: Skäringer, vi kan väl kämpa för att förändra världen istället för kroppen?

”Kvinnan bakom den kedjerökande, tatuerade trashmorsan Tabita har gjort en sell out. Hon som kallade sin blogg i magasinet Mama för nakenfisbloggen och en gång rasade mot julens porriga underkläder med orden ”Ja, det riktigt rinner kärlekssaft mellan mammornas ben, riktigt glänser mellan sjö och strand när mammorna prasslar med paketpapper och krullar snören” bloggar numera för ett företag som tjänar pengar på en bakteriekultur som sägs göra susen för tarmarna. Ruskigt roliga, sällsynt självutlämnande och ärligt älskade Mia Skäringer är ägd – av en fruktdryck.

Det hade kanske varit lättare att smälta om hon inte dessutom i samband med premiären för den nya bloggen hade skrivit en debattartikel i Aftonbladet i vilken hon gjorde upp med kroppshets och fixering vid olika dieter och slog fast: Det räcker nu. En formulering som flera gånger som av en slump dyker upp på det företags hemsida som hon bloggar för. Magkänsla är ett annat ord som man hittar på båda ställena. Precis som hälsostress, ett fenomen som fruktdrycksföretaget också mycket lägligt just låtit ta fram en rapport om.

Skäringers och fruktdrycksföretagets samarbete är ett exempel på så kallade content marketing, något vi ännu bara har sett början på. Att sätta in en vanlig annons i en tidning eller på nätet är ett dyrt och trubbigt verktyg för att nå sin målgrupp, och av naturliga skäl behäftat med vissa trovärdighetsproblem. Content marketing handlar om att kommunicera med målgruppen med hjälp av ett rikare innehåll, och kan vara lurigt eftersom det inte sällan är förvirrande likt och svårt att särskilja från vanlig journalistisk. Debattartikeln var till skillnad från en annons gratis, Skäringer fick sannolikt betalt av Aftonbladet för att skriva den, och när folk googlade henne hamnade de efter något knapptryck hos… fruktdrycksföretaget med bakteriekulturen, där hon som av en händelse precis börjat blogga.

Content marketing är en växande och ibland – som i det här fallet – moraliskt tveksam typ av marknadsföring. Mia Skäringer har sålt sig till “magens lilla vän”. Det känns sådär. Men vad som verkligen upprör mig är att 145 000 personer, och jag är beredd att äta upp den tjockaste 5:2-dieten ni hittar i bokhandeln om inte majoriteten av dem är kvinnor, har delat hennes debattartikel på Facebook.

Ingenting engagerar oss lika mycket som våra ofullkomliga kroppar.

Det finns en värld därutanför. Där har kvinnor de senaste 30 åren tjänat 86 procent av manslönen. Många jobbar delade turer, ett förmiddagspass och ett kvällspass, en slags 2010-talets variant av livegenskap där all fritid försvinner. Ännu fler jobbar ofrivilligt deltid. Och en växande skara kvinnor för nöja sig med att vara tillfälligt anställda. Män tar bara ut 24 procent av föräldrapenningen. Och fortsätter det i samma takt som nu kan det ta 170 år innan vi har lika många kvinnliga vd:ar på börsen som män.

Sådana artiklar brukar delas av en handfull på Facebook. Mia Skäringers delades av 145 000. Trots att hon inte skrev något nytt, bara det vi alla så väl känner igen. Det är så hjärtknipande, outsägligt förbannat sorgligt. För ju mer vi tjatar om våra kroppar, alldeles oavsett om det handlar om att sluta banta eller hur man bäst går ner i vikt, desto mindre tid och ork får vi över till att engagera oss i annat – som hur vårt samhälle ska fungera. Vi lämnar walk-over och låter andra, oftast män, bestämma. Trots att makten ligger i våra händer. Om 145 000 delar ett inlägg om rätten till heltid, om 145 000 kräver individualiserad föräldrapenning då lovar jag att det blir fart på politikerna.

Vad säger ni, ska vi göra ett försök att förändra världen istället för kroppen?”

_______________________________________

Namn: Anna Larsson Laestadius. Ålder: 47. Bor: Nacka. Gör: Journalist och författare. Aktuell som: krönikör på amelia.se och med sin debutroman Barnbruden.

_______________________________________

Läs också: Varför är ordet feminist så laddat och vad är problemet med att feminister syns och hörs? Ska vi bara kämpa i köket?

  1. Hmm, går in på Amelias sida enbart för att läsa Underbara Clara men kunde inte låta bli att klicka på den här krönikan. Hoppas på att dina andra krönikor är bättre. Det är nämligen en viss skillnad mellan dig och Mia Skäringer. När man läser hennes blogg vet man att sidan sponsras av enbart en fruktdryck. Bloggar på Amelia kan däremot finansieras av vilka bolag som helst med vilka affärsidéer som helst. Hade (kanske) kunnat förstå kritiken om du själv bloggat ideellt från en sida helt fri från reklam. Tack för ditt promotande av Mia, ska kolla in hennes blogg nu.

  2. Anna skriver:

    Att vara dålig i magen – kräkfärdig, uppblåst, knip, sveda och klåda i tarmarna, hunger- och mättnadskänslor satta ur spel – är inget någon önskar sig. Tänk då att ha dessa besvär kroniskt, tjugofyra timmar om dygnet. Lägg dessutom till att sjukvården ser dessa, ofta odiagnostierade sjukdomar, som lågstatustillstånd. Läkare som talar om att ”du har nog bara lite låg smärttröskel”. Det enda man kan göra att att leta på egen hand. Att pröva olika dieter är en självklar del i detta.
    Att berätta om saker man kan prova för en eventuellt bättre fungerande mage är en sak. Att tala om för folk att de borde bli smalare är en annan sak. Att likställa dessa två är helt galet. Så förvirrat. Och alldeles empatilöst.

  3. Maria skriver:

    Å, vilka billiga poäng att hoppa på PK-tåget. Du gör reklam för din egen bok, har en jätteannons och skriver för en tidning som överlever genom att ta in annonsörer som just Proviva. Jag gissar att du får betalt? Och kanske rentav mer betalt om du har fler läsare vilket du får genom att namedroppa aktuella namn. Ditt namn har jag nämligen aldrig hört talas om.

    1. Maria skriver:

      Och på tal om annonser. Justja. Proviva även här. Oh, the irony.

  4. Agnes skriver:

    Avsky att hoppa på en person så här. Det här är ju inte ens ett påhopp på själva konceptet att sälja sig själv, det här är påhopp på Mia Skäringer. Sen håller jag med föregående kommentarer om att Amelia har ju en hel massa jävla reklam överallt. Sen skrivs det otroligt mycket mer skit i krönikor och dylikt än det faktum att man ska acceptera sin kropp.

Comments are closed.

LOADING..