Jonna Sima: Folk i city ligger för sällan och det är inte så konstigt

För exakt fyra år sedan, i valrörelsen 2010, ställde Socialdemokraterna i annonser frågan om när vi skulle få tid att skratta, prata, leka med barnen – och älska. Kampanjen blev en flopp. Det berodde på att en av partiets föreslagna lösningar på människors svårlagda livspussel var att ”butlers” – denna djupt anakronistiska yrkeskategori som hämtad från Downton Abbey – skulle hjälpa dem i tunnelbanan med vardagens bestyr. Svaret kändes knappast socialdemokratiskt. Men frågorna är alltjämt relevanta. Särskilt intressant var det här med att älska. Det verkar ha bortrationaliserats när hämtningar, lämningar, arbetslinjen, träning, strulande kollektivtrafik och ett Instagram-anpassat socialt liv ska klämmas in på dygnets 24 timmar. Kanske särskilt i Stockholm. Det är lätt att tro att livet i huvudstaden är som ett ständigt pågående Paradise Hotel. Att utbudet ska öppna upp för fler intressanta möten, där det är lätt att gå vidare om en relation är dålig. I stället verkar det snarare vara tvärtom.

En omfattande opinionsundersökning som Aftonbladet och United Minds gjorde förra året visade att svenskarna inte haft så lite sex sedan första mätningen gjordes 1967 – och att sexlusten minskar. Även min lekmannamässiga studie i bekantskapskretsen och dess mer perifera utkanter säger samma sak. Exemplen och historierna börjar bli för många för att inte kunna dra slutsatsen att det är för lite sex i Stockholm city. Människor hänger ihop i åratal utan att ligga med varandra. Det var passionerat ett tag, sedan avtar det. Vilket i och för sig är normalt. Men att fortsätta vara ihop utan att ha sex över huvud taget är en annan sak. För vi pratar inte om vänner som hunnit fira dussintalet bröllopsdagar, inte heller bara om de som stretar på med småbarn. De sexlösa förhållandena verkar vanliga även bland relativt unga och barnlösa. Vissa hänger ihop av trygghetsskäl eller för att man lever tillsammans som livskamrater. Andra för att bostadsmarknaden är katastrofal, det är helt enkelt omöjligt att flytta isär för att man inte kan få tag i eller har råd med en egen lägenhet.

När trycket är för hårt från samhället – osäkra anställningar, rädsla för att bli sjuk eller arbetslös – är det inte konstigt om sexlivet också påverkas. Stress är knappast något afrodisiakum. Men lusten verkar fortfarande puttra under ytan. Hundratusentals svenskar har köpt E.L. James erotiska roman ”Femtio nyanser av honom” (”Fifty shades of Grey”) sedan den kom ut på svenska 2012. Jag var tvungen att läsa den i somras efter att ha hört en historia om hur ett par separerat bara på grund av boken. Kvinnan hade tröttnat på äktenskapets tråkiga sexliv och krävde en förändring eller skilsmässa. ”Femtio nyanser av honom” är skriven med ett språk på ”Min novell”-nivå – sexlusten är metaforiskt beskriven som en ”inre gudinna” som både kan höja på ögonbrynen i en skeptisk min och dansa salsa – men varför den har attraherat så många världen över är ändå inte svårt att förstå. Den framställer sex som det roligaste och mest fantastiska man kan vara med om. Det är inte konstigt om vissa läsare efteråt känner att de inte vill fortsätta leva utan det.

Men varken en het butler eller avancerade Christian Grey-sexlekar är lösningarna på den erotiska stiltjen. Socialdemokraterna var något på spåren. Reformförslag som ökar tryggheten och får den gråa vardagen att gå ihop låter inte så sexigt. Men de skapar med all sannolikhet förutsättningar för ett härligare sexliv.

____________________________

Namn: Jonna Sima. Bor: Stockholm. Ålder: 33. Gör: Journalist och krönikör. Aktuell som: Kulturredaktör på tidningen Arbetet.

LOADING..