Släktträff i Örebro…

När jag var två år gammal så beslöt sig min mamma och min biologiska pappa att gå skilda vägar. Min pappa beslöt sig då för att flytta från Sverige. Mamma och min pappa försökte hålla kontakten men tappade den efter ett tag. När jag sedan blev cirka sju år blev jag väldigt nyfiken på vem har var och hur han såg ut. Jag mindes ju inte någonting från mina två år med honom. Vi började leta efter honom i hela Europa, det tog oss fem år innan vi hittade honom. Då var jag tolv år. Jag minns så väl att mamma kom instormande i mitt rum och sa att hon nog hade hittat honom. Han fanns då i Spanien. Vi skickade ett brev och hoppades på svar. Jag tänkte mycket på min pappa då, hoppades att han skulle svara. Tänk om han inte vill träffa mig, eller tänk om han dött och jag aldrig skulle få lära känna honom.

Det enda jag hade av honom var några bilder på honom och mamma. Jag väntade och väntade på svar och en dag så kom det. Jag var i skolan och plötsligt knackade det på dörren till klassrummet. Mamma sticker in huvudet och frågar om det är ok om jag får komma ut och prata med henne en stund i korridoren. Jag kommer ut från klassrummet och när jag stängt dörren så tittar jag frågande på henne. Mamma ler och pekar på något bakom mig. Där stod han, i egen hög person. Min riktiga pappa. Det kändes helt overkligt. Han hade ju bara varit ett ansikte på en bild för mig tidigare. Vi kramades och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan dess har vi hållit kontakten och jag har hälsat på alla mina släktingar på min pappas sida. De senaste tio åren har vi bara hållit kontakten via telefonen. Det har aldrig riktigt blivit av att vi träffats. Men senaste året har Liam frågat mycket över rösten i telefonen som skulle vara hans morfar och frågade tillslut rakt ut om han skulle få träffa honom innan han dör. Jag skrattade till och sa att han självklart skulle få göra det. Vi planerade då att åka och hälsa på honom i Spanien denna sommaren men i sista stund var han tvungen att åka iväg på ett jobb och vi kunde inte träffas. Men igår så ringde telefonen. –Hej! Jag är i Örebro och ska tävla i Veteran SM i bänkpress och tyngdlyftning. Kan ni komma? Typiskt honom att höra av sig med så kort varsel.

Liam ville ju då självklart att vi skulle åka och träffa honom. Så jag och Niclas tänkte att vi kunde väl lika gärna åka till Örebro som att vi satt hemma och glodde på TV i helgen. Sagt och gjort, vi åkte till Örebro. Där träffade vi min pappa. Han har alltid sysslat med kroppsbyggning och tyngdlyftning så länge jag kan minnas. Och nu när han hunnit bli 64 år gammal så tävlar han fortfarande fast då på senior nivå. Nu var det då Senior SM i tyngdlyftning och bänkpress i Örebro. Vi åkte till tävlingen och kollade samtidigt som Liam fick träffa honom.

Liam tyckte att detta var jättespännande och ställde tusen frågor. Han var jätteimponerad att min pappa, hans morfar, var så stark. Dessutom så gick den gamla gubben och kom på första plats i bänkpress på tävlingen. Och det gjorde ju inte Liam mindre imponerad. Ja det var en rolig dag och Liam var så nöjd. Anledningen att Liam och min biologiska pappa inte har träffats förrän nu beror lite på att jag aldrig har växt upp med honom. Jag ser ju inte honom som min riktiga pappa då han aldrig varit där. Vi har mer haft en vänskaplig relation och då har kontakten blivit efter det.

När vi checkade in på hotellet i Örebro så tänkte vi att vi kunde passa på att ta en liten minisemester och lyxa till det lite så vi bokade en liten svit. Det som var så roligt med denna svit var att de hade ett badkar mitt i vardagsrummet. Och det var minst sagt populärt hos Liam. Vi tappade upp ett bad till Liam som roade sig kungligt, medan jag och Niclas tog ett gott glas vin på soffan och tittade på lite TV. Alla glada och nöjda.

Man kan ju minst sagt säga att Liam tog intryck av att träffa min biologiska pappa. För när vi sedan kom hem idag så ordnade han med en bänk hemma i vardagsrummet, tog en stång och på den hände han en kasse med stenar på varje ände och sedan satte han igång och övade bänkpress. 🙂

Ja så en helg som såg ut i förväg att bli väldigt lugn och tråkig blev snabbt händelserik och spännande.

Hoppas att ni också har haft det bra i helgen!

Kram

/Laila

  1. Jonny skriver:

    Hej!
    Jag tränade mycket med din biologiska pappa under slutet på 90- talet. Jag jobbade också på hans gym (Champs Gym) i Åstorp. Vid flera tillfällen berättade han om sin dotter som var stor inom musikbranchen men det var inte förrän jag såg programet med dig och din familj som jag förstod vem det var han pratade om. Kul att ni har kontakt ibland inte minst då det var med väldig stolthet han berättade om dig. Jag har tyvärr förlorat kontakten helt med honom och om du träffar/pratar med honom så får du gärna ge honom min E-post.

    Vänligen
    Jonny

  2. Glenn skriver:

    Nu kom jag hit!

    Jag träffade nämligen din pappa på Power Gym här i Spanien. Han är bjuden hit på middag redan imorgon lördag. Jag trodde såklart inte på honom när han berättade om detta, men så sa han åt mig att googla på din blogg och släktträff i örebro. Riktigt häftigt!

    Minns att jag gick upp och skakade hand med hela idoljuryn -08 när vi va på en delfinal i idol om jag minns rätt.. Du och Anders var sociala 🙂

    Bra blogg förövrigt!
    /Glenn

  3. Skriv din kommentar här!
    Hej Laila!
    Sitter och tittar på Idol, vilken fin tröja du har! One shoulder USA-tröjan, VAR kan man få tag i den?
    Varma hälsningar från Linda i Huskvarna

  4. Hej. Vill bara säga att du skrattar så djävla gött. Det smittar av sig. stämmer det att du är från skåne? Vill även kolla om du har kontakt med skåne och dina gamla vänner där i så fall.

  5. sofia skriver:

    Vilket härligt inlägg! Och Liam är ju världens sötaste!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..