Så otroligt berörande…

För en vecka sedan så lade jag upp ett klipp som jag ville dela med mig till er. Det var en av er som läser bloggen som hade tipsat om detta klippet. Det heter ”Det är okej att känna” och är gjord av en förening som heter Ung Cancer. Mycket berörande film och du ser den i mitt förra inlägg om du klickar här.

Nu såg jag att Ung Cancer lagt ut en ny film som de kallar ”Det är okej att känna hopp”. Det handlar om en ung kvinna som har två små döttrar men som har drabbats av cancer och hennes sätt att fortsätta kämpa och känna hopp trots att läkarna sagt att det finns inget som kan bota cancern längre.

Jag kunde inte sluta gråta när jag såg den här filmen. Kvinnan det handlar om Johanna är bara 30 år gammal och har drabbats av denna förbannade cancer. Men hon verkar så stark och verkar ha en så stark vilja att fortsätta kämpa trots läkarnas besked.

Hon har två väldigt stora anledningar att kämpa vidare och inte tappa hoppet, hennes två döttrar. Och genom att dela med sig så kanske hon kan ge andra människor i liknande situationer också hopp. Läs gärna intervjun med henne på Aftonbladet klicka då här.

[youtubeplay id=”D6HKUgKuX4U” width=”720″ height=”500″]

När jag såg den här filmen så väckte det även andra känslor i mig. Jag minns fortfarande så väl hur det var när jag växte upp och min mamma blev sjuk. Nu fick inte min mamma cancer men en annan allvarlig sjukdom i blodet. När jag var 12 år, min syster 5 år, mina bröder 2 respektive 1 år så sa läkarna att det fanns inget botemedel och att mamma hade max ett par år kvar att leva. Det var fruktansvärt jobbigt att som barn få redan på att man snart inte hade sin mamma kvar i livet. Jag kände också ett stort ansvar gentemot mina småsyskon. MEN mamma tappade aldrig hoppet, även om hon var rädd och arg och hade många blandade känslor så tappade hon aldrig hoppet. Hon sa ofta att bara hon får leva tills vi blir vuxna så skulle hon vara så lycklig. Nya mediciner och nya studier kom och mamma svarade bra på de medicinerna vilket gjorde att den dödsdom som läkarna först gett mamma var fel. Och även om det sen under året var en berg- och dalbana med olika besked och bakslag med mediciner och sjukdomen så fick vi även nytt hopp och nytt ljus att se fram emot. Men tillslut så tog sjukdomen över och för nästan exakt 2 år sedan så orkade mammas kropp inte längre. Men mamma var lycklig när hon gick bort hur konstigt det än låter. Vi visste från början att mamma aldrig skulle leva tills hon blev hundra år och hamnade på ålderdomshem. Men hon hade aldrig tappat hoppet och hon hade fått sin högsta önskan att få leva tills vi barn blev vuxna och hon hade till och med hunnit få bli mormor. Det var vi alla i hela familjen så tacksamma för.

Ja det är en film som väcker många känslor. Jag vill tacka Johanna som är med i filmen och delar så öppet med sig om sina tankar och känslor. Jag tror verkligen att hennes kämparglöd kan hjälpa andra att också känna hopp.

Kram

/Laila

  1. Jättesvårt för mig med detta ämne. Det bästa jag gör just nu är att göra en egen samling och samtidigt stödja Rosa bandet.

    Och sedan så önskar jag att man kunde stödja andra sjukdommar bättre 🙁 Jag önskar att för varje tjuga man donerar så kunder en kvinna må lite bättre i allafall.. Kram.
    Började läsa din blogg precis.

  2. Louise skriver:

    Förstår hur de känns att vara barn och få reda på att ens mamma är svårt sjuk.

    När jag var 15 år fick jag reda på att min mamma hade cancer.. Hon kämpade mot sjukdomen i lite drygt ett år, hon svarade också bra på behandlingen i början men sedan stannade det upp och cancern tog över. Det fanns inget mer att göra och hennes kroppen orkade inte längre.. Så i början på juni lämnade hon oss..

  3. Petra skriver:

    Åh väldigt berörande.
    Har sett den videon ” det är okej att känna” minst en gång om dagen. Min farfar är döende i cancer … På något sätt finner man lite hopp när man ser på just denna videon ”det är okej att känna hopp” även om jag vet att min farfar inte kommer bli frisk utan att cancern kommer att vinna över honom.. Kan se den om och om igen för det är skönt att veta att det finns hopp, att någon kan besegra denna dumma sjukdom… !

  4. Emma skriver:

    Hej! Usch blev så ledsen när jag läste om din mamma och kände igen mig. Min mamma gick bort i maj av cancer. Men hon hann aldrig bli mormor. Jag är bara 24 så jag har inte”hunnit” med barn än. Men ändå mår jag så dåligt av att jag aldrig gav henne ett barnbarn innan hon dog:( men en mammas kärlek försvinner aldrig tror jag. Kram till dig

  5. Frida skriver:

    Hej!
    Jag vill tipsa om ett videoklipp på youtube som heter ”Emmanuel Kelly The X Factor 2011 Auditions Emmanuel Kelly Full”. Det finns nog kortare versioner men jag tycker denna är bäst. Man får se vad juryn säger osv.
    Eftersom du är med i Idol-juryn kanske du kan känna med dem, för dem blev riktigt berörda av den här killen som sjunger, trots att han har en skada eller liknande, jag kan inte riktigt förstå allt han säger, men det mesta. Videon lämnar nog ingen helt oberörd! Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..