Fortsättning följer om arbetande mammor…

I måndags skrev jag ett inlägg där jag tog upp det här med att många tittar snett om man jobbar snabbt efter att man har fött barn. Som jag skrev då så handlar det om att man känner själv vad som passar sin egen familj bäst. Och om jag mår bra, vårt barn mår bra så ser jag inget hinder till att jag inte kan jobba en dag i veckan även med ett nyfött barn. Läs hela inlägget genom att klicka här.

I början är barnet beroende av mamman på grund av att hon ammar och barnet och de blir väldigt bundna till varandra. Men det finns ju inget som hindrar så länge det funkar för barnet att man som mamma pumpar ut mjölk emellanåt och låter sin man  få vara delaktig i denna härliga mysiga stund som det innebär att ge sitt barn mat. Det gör ju bara att barnet knyter an lika mycket till sin pappa som sin mamma i början. Så om detta funkar ser jag som sagt inga nackdelar med att jobba nån dag i veckan och min man får spendera tid ensam med vårt barn. Det finns inget att förlora på det bara att vinna.

Två dagar senare så läste jag en krönika skriven av Daniel Pernikliski på Aftonbladet där han berörde samma ämne, fast lite mer från en pappas perspektiv. Här är texten han skrev:

”Livet med småbarn brukar kompliceras något alldeles oerhört. ”Går det att fortsätta med sitt vanliga liv när man får barn?”, undrar man. Som om livet skulle upphöra att vara vanligt bara för att man får barn. Det finns ju inget vanligare än barn. Det är så vanligt att man stundtals tror att man ska gå under av den olidliga vanligheten. I alla fall om man har släppt allt som var värdefullt tidigare i livet, bara för att det tillkom ett barn.

Det blir ett nytt ”vanligt liv” som man får ordna efter bästa förmåga. Ibland får man ta med sig sitt barn på äventyr, och ibland passar det bättre att stanna hemma. Det där behöver man inte fundera ihjäl sig på. Är man en normalt funtad människa så är det bra om det känns bra.

Det viktigaste för ett barn är att vara tryggt. Och vad kan ge ett barn mer trygghet än kärleksfulla föräldrar som är glada, välmående och trygga själva? Sannolikt ingenting. Trygg och glad och kärleksfull blir man om man vårdar sina relationer. Inte bara relationen till barnet utan också till vänner, släkt och partner. De som skaffar barnvakt och går ut och roar sig ibland, även när bebisarna är små, kommer att vara mer tillfreds med sina liv och kunna förmedla tusen gånger så mycket trygghet, som de som sitter hemma och önskar att de kunde gå ut. Det finns inget egenvärde i att vara självuppoffrande.

Ändå laddas allt med skuld – för mammorna. Om pappan engagerar sig är det bra, till och med gulligt och rörande, men om han inte gör det är det som vanligt. Men ve den småbarnsmamma som inte ammar, börjar jobba för tidigt eller dricker vin.

Jag kanske skulle vara glad att jag slipper den där förbannade moraldyngan som kastas på mammorna. Det kan bryta ned vem som helst. Men att jag slipper det bara för att jag är man, visar så tydligt att män inte är accepterade som fullvärdiga föräldrar.

Och det gör mig ursinnig.”

Jag tycker att han slår huvudet på spiken särskilt vad gäller det här att det är väl ändå viktigt att man skapar en trygg och kärleksfull miljö för sitt barn. Men framför allt det där med jämförelsen mellan hur man bemöter mammor och pappor. Väldigt intressant tycker jag.

Bra skrivet Daniel säger jag! 🙂

Ha det bra allesammans!

Kram

/Laila

  1. Lena skriver:

    Till alla er mammor som skriver att ni valt bort amningen för att ni inte ville osv… Förkovra er gärna innan ni så snabbt likställer mammamjölk med komjölk. För det är väl inte små kalvar ni ska föda upp? Öppna en bok med vetenskap som grund och sen tycker jag ni är välkomna in i debatten. Bokförslag:

    Närhetens hormon: Oxytocinets roll i relationer

    Amning idag

    Anknytningsteori-betydelsen av nära känslomässiga relationer

    Förskola för de allra minsta- på gott och ont

    Det skulle vara intressant att höra Lailas inställning till att vara borta flera timmar från sitt barn (som är 2 v) efter att ha läst de här böckerna… Kanske finns det ändå någon evolutionär mening med att inte lämna sitt spädbarn i en loge- utan mamma. Vad är det som egentligen är oroväckande? Barnet tillsammans med pappa eller barnet utan mamma.
    LÄS PÅ om hur spädbarn fungerar, vad modersmjölk kontra komjölk innehåller, vad anknytning är innan ni skriver att ersättning av både mjölk och personer i barnets liv gör detsamma..

  2. Linnea skriver:

    Hej!<3Jag var inne på youtube nyss o kollade på klipp, såklart på Laila (VEM ANNARS?) o kollade på ett klipp där Laila och Tobias gjorde sin showdans i finalen i let´s dance.SEdan kollade jag på Annika och Magnus när dem gjorde sin showdans,jag säger bara en sak…Laila o Tobia=MYCKE MYCKE bättre än Annika o Magnus.
    Jag fattar inte hur LAila inte kunde vinna hela let´s dance.

    GUD VAD JAG STÖR MEJJ PÅ DET!!!<3<3<3<3<3<3<3<3

  3. Yohanna skriver:

    Det är väl helt fantastiskt om du klarar att pumpa ut så mycket mjölk eller ge ersättning och allt funkar så bra så tidigt? Jag skulle aldrig klarat det pga att man kände sig som i en stressdimma med första barnet.. Men du är ju dessutom van redan, så jag beundrar att du fixar att vara proffsig och ha fokus i jobbet så snart!

  4. Susanne skriver:

    Vill bara säga att jag tycker du gör helt rätt! Det är ju bara du som kan avgöra om du orkar och vill jobba nu. Ingen annan har att göra med hur du och din man vill ta hand om ert barn.
    Lycka till med lillkillen! 🙂

  5. Blev så irriterad när jag såg kvällsöppet! ”Bevisat att barnet blir deprimerade”, herregud! Hos oss har pappan varit hemma längre och jag tycker om något att vi har visat vårt barn att vi BÅDA älskar henne och är kapabla till att skapa band med henne.

    Bloggade om det då jag inte kunde hålla tyst 🙂

    http://metrobloggen.se/ickydiskuteramera/angaende-pappaledighet/

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..