Vacker text om att vara mamma…

Jag fick en så fantastiskt vacker text från en av er läsare här på bloggen. Det är Christina som ville dela med sig av sina tankar om moderskapet och att vara förälder. Jag blev så oerhört berörd av hennes fina och vackra ord och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Tack underbara fina Christina för att du skickade in din text till mig och att jag och alla andra som läser bloggen också får ta del av den.

Vad står egentligen moderskap för, vad är nyckeln till ett lyckat moderskap och vad är nyckeln till ett misslyckat moderskap?

”Mamma min mamma hör mig nu när jag blir stor så vill jag bli som du”

Det är en av de finaste sångerna min 16 åriga dotter vet. Hon lyssnade på den när hon var liten då Nicke och Mojje var hennes favoriter. Än idag älskar hon denna sång och funderade på att sjunga den då jag gifte mig för ett år sedan. Hon säger att hon älskar mig och att jag är den bästa för henne. 

Det är förstås smickrande och jag blir så glad för någonstans måste jag ha lyckats i mitt moderskap även om vi har haft våra duster tillsammans. Vi har fått rida igenom några tuffa stormar. Det är inte alltid som jag har gjort rätt och det är inte alltid jag har kunnat ge min dotter det hon ville ha. 

Men hur kan jag betyda så mycket för henne ändå?

Vet ni vad jag tror att förklaringen är? Kärlek, den villkorslösa, bekräftande och ärliga kärleken till sitt barn. Oavsett val och beslut i livet och i uppfostran så fick min Ottilia alltid komma i första rummet. Jag ville det, jag ville att hon skulle känna sig vald och älskad. Att hon skulle växa och gro i ett mäktigt och kärleksfullt  universum. 

Mina egna upplevelser av moderskapet är av ett annat slag. Det moderskap jag fick ta del av under min uppväxt och under mitt vuxna liv är inte detsamma som det jag försöker ge till min dotter. 
Det är med stor sorg i mitt hjärta då jag tänker på den moderskärlek jag fick ta del av. Den var inte alltid villkorslös inte bekräftande och inte heller ärlig. 

Jag älskade min mamma så mycket när jag var liten, fram till jag var nio år. Jag var en riktig. ”mammegris” som alla utryckte det. Jag älskade att sitta i min mammas storbystade famn. Jag älskade hennes nymanglade lakan som doftade äppelblom och jag älskade när jag fick leka med mitt dockskåp timmar efter timmar. 
Vi bodde i en villaidyll där alla barn sprang i trätofflor och lekte dunkgömme medan föräldrarna påtade i sina trädgårdar och bryggde kaffe för att bjuda in sina grannar på en liten fika. 

En dag tog allt detta underbara slut. Föräldrarna skiljde sig och då var det naturligaste att flytta med sin mamma och sin storasyster, in till den stora staden. 

Där blev allt annorlunda, det blev stunder av ensamhet och åsidosättande men kanske att känslan av uteslutande och oärlighet var störst. Att inte få vara med, att inte bli sedd, att inte bli bekräftad och känslan av att man får skylla sig själv. Att alltid bli ”bortkastad” till någon släkting då dansen var det viktigaste. Eller bli påtvingad till storasyster som helst ville vara ifred med sitt raggargäng. Helg ut och helg in. 

År av starka uttryck för mitt existerande följde. Se mig, hör mig var det jag försökte säga. Men ingen hörde ingen såg, eller var det bara så att de ingenting sa? 

Omvägar av trassliga snår, gyttjiga vägar, våta sjöar, höga vågor och sandiga och ödsliga öknar passerade mitt liv. Mörka skogar och skogsdungar med de vitaste vitsipporna kom förbi. 

Jag bestämde mig för att stanna, stanna till vid de vita sipporna. Plocka dem och bädda mig en bädd av kärlek, ärlighet och lycka. 

Förbereda mig för det vackraste ögonblicket i mitt liv, ankomsten av ett flickebarn som kom att ge mig den största rikedomen man kan få, moderskapet. 

Tack vackraste Anna Ottilia Josefina för att du berikat mig och för att jag fått ge av hela mitt hjärta till dig.

All kärlek till er alla vårdnadshavare i vårt universum, må ni alltid älska, bekräfta och lyssna på era barn. Ge dem det bästa – KÄRLEKEN <3

/Christina

Den kärleken du beskriver i din text till din dotter är samma sorts kärlek som jag upplevde att jag fick av min mamma. Hon var helt fantastisk och underbar och hade själv inte haft det så lätt i livet. Och hon hade precis som du bestämt sig för att hon skulle ge all kärlek hon någonsin kunde till sina barn. För även om vi inte hade så mycket pengar, eller kunde göra samma saker som andra familjer och även om vi hade mammas sjukdom som ett stort orosmoln hängande över oss hela tiden så har vi aldrig varit fattiga på kärlek.

Kärleken var stor och stark och fanns hela tiden så tydligt. När jag nu själv är mamma till två barn så finns det ingen annan förebild jag har än min egen mamma vad gäller detta, att ge mina barn kärlek och bekräftelse. Jag försöker minnas hela tiden hur hon gjorde när jag växte upp och vad hon skulle ha gjort om hon varit i mitt ställe för att ge mina barn en så kärleksfull och trygg uppväxt jag någonsin kan.

Tack återigen Christina!

Stor kram till dig!

/Laila

  1. Skriv din kommentar här!

    Tack alla fina för era kommentarer av min text det värmer så oerhört i mitt hjärta.

    Jag ville bara skildra och dela med mig av mina tankar kring det viktigaste uppdraget vi har på denna jord, nämligen moderskapet (föräldraskapet).

    Härligt att höra att det finns KÄRLEK där ute för våra barn det ger hopp 🙂 En självklarhet så klart!!

    Sara det är klart att du kommer bli en bra mamma!!! Man behöver absolut inte gå sina föräldrars väg man har fritt val till att gå sin egen. Att göra något bra av det ”dåliga” man varit med om. Det är en styrka att vända något negativt till positivt och det är en styrka att kunna ge det till någon.

    Det som givit mig styrka genom åren är mina underbar vänner som alltid har varit min familj. De vet och känner till min historia och har alltid backat upp mig och funnits där för mig. Vi har känt varandra i så många år nu och relationerna blir bara starkare och starkare.

    Jag har också mött fantastiska förebilder under livets gång. Lärare, rektorer, chefer, kolleger osv.
    Ibland tror jag helt ärligt att någon där uppe har placerat ut lite änglar till mig lite här och där. Änglar som har funnits där i rätt tid vid rätt plats vid rätt tillfälle. Jag har känt, min intuition har talat om att det här är någon att greppa tag i.

    Ha en fantastisk helg njut av våren och kanske det sticker upp en liten vitsippa någonstans 😉

    Kram på er alla <3

    /Christina

  2. Så fantastiskt fint skrivet..jag blir så rörd! du Christina är säkert en underbar mamma, och det du skriver borde ju var en självklarhet för alla föräldrar, att ge och visa kärlek till sitt barn. Jag har två barn och försöker varje dag att ge så mycket kärlek jag kan..för det är ju trots allt det viktigaste.
    kram Camilla

  3. Hej! Min mamma hon använder dina parfymer och smycken. Jag vill bara lämna önskemål att jag önskar att de fanns barnarmband med dina häftiga döskallar på som jag skulle kunna ha på mig 😀 Kram från Vilda Mathilda 7år som inte är som alla andra <3

  4. Petra skriver:

    Vad är det för märke på din jacka som du hade på dej i Paris? Så fin!

Lämna ett svar till Mathilda Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..