Lite om amning…

Fick den här kommentaren härom dagen

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver Malin om att amning är en väldig laddad fråga. Det finns tex nog nästan ingen fråga här på bloggen som engagerat så mycket folk att skriva kommentarer som när jag tidigare skrivit om amning. Jag märker det också när man pratar med sina väninnor om det. Det är väldigt intressant att det är så faktiskt.

Jag är av den uppfattningen att alla måste få göra det som är bäst för dem. Vill man helamma i ett år så ska man få göra det, vill man inte amma alls ska man väl få göra det med. Sen finns det alla varianter där emellan som också går lika bra.

Om man tittar på vad all forskning säger så är det ju såklart allra bäst att ditt barn får i sig bröstmjölken så länge man kan då den är så nyttig. Men mammor pressas till att till varje pris amma och att ge sitt barn bröstmjölken så när det blir problem med amningen (barnet kanske inte suger ordentligt, man får problem med mjölkproduktionen) så blir man väldigt skuldbelagd av många i ens närhet och framför allt av sig själv. Det är många kvinnor som känner att de inte är tillräckligt bra mammor för att de inte får till det med amningen hur gärna de än vill att det ska funka.

Jag tycker att har man problem med sin amning så ska man såklart så snart som möjligt kontakta sin BVC sköterska eller MVC. Det finns också vad jag vet flera ställen runt om i landet där man har så kallad amningshjälp eller amningsmottagningar med personer som är mycket lång och bra erfarenhet med allahanda amningsproblem. Har hittat en sida där man kan både läsa sig till tips och där de har diskussionforum men också kontaktuppgifter för amningshjälp där just du bor:  www.amningshjalpen.se

Jag kan berätta lite om mina egna erfarenheter av amning. När jag fick både Liam och Kit var mitt mål att helamma så länge jag kunde. Men både gångerna så upptäckte jag efter ett par månader att mina grabbar inte var riktigt nöjda och verkade inte helt mätta. Hur mycket jag ammade så räckte det liksom inte till så jag fick med både Kit och Liam stödmata med ersättning. Men redan efter 4 månader trots massa försök att få till det så att jag producerade mer mjölk så var min mjölk slut och jag kunde inte amma mer. Det var såklart tråkigt, hade gärna ammat mer men det var inte så mycket jag kunde göra.Dessutom så visade det sig när jag pratade med min mormor om detta att det var likadant för henne när hon ammade min mamma och min morbror. Hon hade inte tillräckligt med mjölk helt enkelt sa hon bara. Så det kanske även är något genetiskt vad vet jag. Men det har fungerat väldigt bra för oss ändå.

Jag har aldrig sett det som ett problem att mjölken tagit slut, vi har helt enkelt bara fortsatt med ersättning och flaskmatat istället.

Funkar det och man vill amma, amma då så länge man kan då det vetenskapligt är bäst för barnet. Men om det är mycket problem runt amningen ska man kanske inte stånga sig blodig för att till varje pris kunna helamma. Då mår man kanske inte så bra som mamma och det är ju heller inte så bra för ditt barn.

Min mamma helammade mig och min syster Linda i 6 månader tror jag att det var. När våra tvillingbröder kom så ammade hon men matade en del mål med ersättning i flaska också. Och när sista brorsan kom bara 20 månader efter tvillingarna så vet jag att mamma sa att hon tänkte inte amma honom alls för hon orkade inte det med alla barn. Så min yngsta bror fick ingen bröstmjölk alls förutom de första dygnen på BB sen var resten ersättning för honom. Och om man tittar på alla oss fem så har det nu när vi är vuxna inte spelat någon roll. Vi har inte påverkats något av detta på något som helst sätt.

Så Malin, det känns kanske inte som att jag ska ge dig råd, jag är inte expert på detta. Det finns det så många andra som är, kontakta därför de som är det då du kan få mycket bra hjälp av experter på detta. Men om du vill höra min synpunkt på det du skrivit så ska du får det. Det verkar som att du testat lite olika sätt för att verkligen få det hela att fungera, och hoppas att du hittar något som gör att det kommer igång ordentligt för dig. Men om det nu inte fungerar för dig att amma efter dina försök, vare sig det handlar som att den lille har svårt med bröstet eller du inte har tillräckligt med mjölk så ska du vad du än gör inte skuldbelägga dig för det. Du är ingen sämre mamma för det. Strunta i vad alla andra säger och tycker. Det är väl viktigare att ditt barn har en harmonisk och lycklig mamma än ha en mamma som är sönderstressad och skuldbelagd för att hon känner sig misslyckad med sin amning. Då kommer både du och din son må bra.

Ha det så bra! Och lycka till!

Kram

/Laila

 

 

 

 

 

 

 

  1. Malin Pålmo
    Följer denna blogg och läser detta,och tycker som ni,jag fick min dotter den 28 okt 2011.Har en son sedan tidigare han är 11år.Denna gången hade jag bestämt mig för att ”delamma” pga hälsoskäl.För 11 år sedannär jag fick min son var jag 22 år,efter 4 månader kalkades några kotor i min rygg ur! Dom misstänkte graviditetsosteoporos (en sorts benskörhet). Fick flera frakturer i 3 kotor i bröstryggen,fortsatte att amma min son i 10 månader fast jag egentligen skulle ha slutat upp när ryggen skadades men ingen avrådde mig.Efter mycket rehab och hopp om att att återgå till ett normalt liv och normal rygg så blev jag bra till slut.Men nu när jag låg på BB så stod det klart och tydligt i min journal att ”delamma” var syftet och tanken,men när jag nämnde min rädsla för att amma och få nya frakturer fick jag bara slängt i ansiktet ”du SKA amma” och så fick jag jättemärkliga blickar och förmaningar om hur viktigt det är att amma (vilket man vet) men uppenbarligen läste dom ej min journal.Ochjag frågade vad man skall ha för modersmjölksersättning osv,men blev stämplad som en idiot bara för att jag berättade att jag tänkte pumpa ut hemma och vänja henne vid napp och ge ersättning så hon ej blir för ”tuttig” som min son va. Men hon har fått ersättning efter 2 månaders ålder och det har funkat jättebra.Hon mår jättebra och jag har jättebra kalkvärden och ej nya frakturer så jag kan ta hand om Ella och vara en pigg frisk och glad mamma för min son också.Men har blivit väldigt ifrågasatt varför man ej ammar osv sen när man berättar om sin orsak ja då verkar det helt ok! Det är alldeles för många som tycker så mycket om ditt å datt och vad man gör,sålänge man har ett mätt och nöjt barn och en man som får delvis då vara mer delaktig och mata så är det väl kanon. Jättebra att amma och tack och lov att det finns Modersmjölksersättning!… Kanonbra blogg Laila 😉 Malin P

  2. Malin skriver:

    Första dottern ammade jag ca 6 veckor sen ersättning då jag hade för lite mjölk och hon inte blev mätt och jag blev depprimerad i samma veva. Nu andra dottern (föddes 8 feb12) valde jag bord ammningen helt för att inte hamna i samma sits och även kunna låta sambon vara delaktig i matningen åxå. Visst har man hört massa åsikter och BM fattade verkligen inte varför jag valde det.. Blev så trött och sa bara att detta är MITT beslut.. Gilla det bara…

    jag har aldrig mått så bättre och sambon och jag kör varannan natt vilket resulterar att man är utvilade och pigga föräldrar.. Och även har tid åt min 3.5 åriga dotter som kräver massa uppmärksamhet med….

    jag vara också ett flaskbarn när jag var liten och det är inget fel på mig..

    Bra att du tog upp detta…

  3. malin skriver:

    Hej och tack för att du tog dig tid att svara, känns skönt att läsa både ditt råd och alla andras kommentarer här, det är just detta med att man känner skuld och att man är en sämre mamma som gör att det är svårt att verkligen ta ett beslut om hur man verkligen ska göra. Men det känns mycket bättre nu när man får se att fler känner som man själv gör så ett stort tack till er alla =) kram

  4. Hej Laila!
    Vad bra att du tog upp det om amningen. Jag blir så trött på folk som hackar på oss som inte kan an amma utan har gett våra barn tillägg. Jag ville amma mina båda söner men det kom inget hur jag en gjorde. Men när jag låg på BB skulle min man gå och hämta dricka till mig. Då hörde han barnmorskorna stå och prata skit om mig för att jag inte ammade. Jag blev så ledsen och ville bara åka hem. Så tjejer stå på er där ute. Vill eller kan vi inte amma bry er inte om vad andra säger gör det som känns rätt för er. Jag hackar inte på dom som ammar i över ett år. Tack för en bra blogg

  5. Louise skriver:

    Håller helt med om att det är upp till varje mamma därute att själv känna efter vad som känns bäst. Jag har en dotter på 4 månader som just nu både ammas och äter ett par flaskmål om dagen, och det fungerar så himla bra både för henne och för mig. Jag fick berättat för mig att ” det är egoistiskt om man har bröstmjölk att ge flaskan”. Dock måste jag det, annars blir hon inte mätt och nöjd. Men herreguuuuuud var BVC har amningshets!! Så när jag berättade att hon sov så bra och att det fungerar så bra med både amning och flaska och att pappan också kan hjälpa till mer med den biten vilket han gillar, så höjde sköterskan på ögonbrynen och sa” flaskan är till för din skull, inte för barnet” alltså att jag skulle vara egoistisk som gav henne den…. Ja….vad ska man säga. Alla i min lilla familj är nöjda, och ändå ska man känna skuld?? Nej nej, fel sak att fokusera på enligt mig. så länge alla mår bra så är det väl toppen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..